Man brukar ju prata om outsiders i olika sammanhang. Många vill ju gärna vara det. En outsider. Vara den där okände utmanaren som ingen tror på men som ändå kommer från ingenstans och kammar hem allt. Slippa bära på favoritskapet men ändå anses ha en hygglig chans. Inom travsporten så försöker man alltid hitta dem i alla lopp. Lyckas sträcka den där skrällen. Spekulera i vem det kan vara. Men det är inte den typen av outsider jag pratar om. Nä, jag tänkte faktiskt spela in en relativt säker vinnare i min bok. En säker vinnare som ändå är en outsider. Hur tänkte jag nu? Jo, jag tänkte klämma till med en outsider till den 10-i-topp lista, som blev 20-i-topp, över de bästa filmerna genom tiderna. En som hamnar utanför listan. En som faktiskt inte har någon som helst chans att ens i närheten kunna lyckas slå sig in egentligen. Men som jag ändå gillar. Lite som en outsider. Eller kanske mer som en guilty pleasure…

She’s All That släpptes 1999 och slog faktiskt an en sträng inom mig redan första gången jag såg den. Har alltid varit relativt svag för den här typen av ungdomsfilmer, något som levt kvar hos mig även fast jag uppenbarligen inte är deras målgrupp numera. Måste var något med enkelheten tillsammans med lättsamheten i filmerna som gör att de tilltalar mig. Eller så är det en dröm om en svunnen ungdom som gör att jag fascineras av och gillar dem. Vem vet. Oavsett så spelar det ingen roll, jag gillar dem ändå och då främst denna lilla pärla. Gillar faktiskt Freddie Prince Jr. i filmen, tycker Anna Paquin gör en hyfsad rolltolkning för en gångs skull och det är trevligt att se den nu tråkigt nog bortgångne Paul Walker i en lite annan roll än vanligt. Men för att vara ärlig så är ju Rachael Leigh Cook den största behållningen av dem alla; oemotståndligt vacker, den bästa av skådespelarna och bara helt rätt i rollen som hon spelar. Filmen är egentligen inte speciellt bra och handlingen är verkligen inte mycket att hänga i julgranen men på något underligt sätt så tilltalar den mig ändå. Blir glad av att se denna film och ifall den visas på TV så fastnar jag direkt. Vilket är ett betyg gott som vilket annat. En absolut vinnare till outsider. Eller blir det tvärtom? En absolut outsider som är en vinnare? Kanske blir samma betydelse? Hur som, ifall ni missat denna lilla oslipade pärla, som lånar friskt från My Fair Lady, så se den om tillfälle ges. Eller gör ett aktivt val och leta upp den, du kommer inte att ångra dig. Jag lovar…


Tidigare outsiders:
The friendly outsider