Gårdagen bjöd på film i Hufvudstaden och på repertoaren stod live-versionen av Disney’s klassiker (om man nu kan kalla något som inte ens passerat 30-strecket för det) om den unge tjuven som kommer över en magisk lampa och vinner hjärtat hos en prinsessa. Att Disney är kungarna på tecknad film ända sedan 1937 då Snövit släpptes är det nog inte många som motsäger och jag måste tillstå att jag gillar många av deras alster. Visst, har kanske inte sett alla de filmer de släppt de senaste 10 till 15 åren men de filmer som de släppt innan dess har jag mer eller mindre sett. Okej, har sett några av de som släppts de senaste åren också men ingen av dem har väl egentligen satt några djupa spår. Nä, inte ens Toy Story-filmerna eller Frozen som annars unisont verkar vara publikfavoriter. Inte dåliga. Inte alls. Lång ifrån till och med och även jag måste tillstå storheten i Toy Story 3, men ingen av dem kommer in på min Topp-5-lista. Inte ens nära faktiskt. Inte heller återfinns Lejonkungen, som kommer som live-version om några veckor, eller Djungelboken, som kom som en okej men inte mer live-version för några år sedan, med på den listan. Faktiskt inte någon av de filmer som vi svenskar får se korta klipp ur på julafton finns med på listan. Även om jag gillar Lady & Lufsen och Robin Hood väldigt mycket. Min topp 5 bland de animerade alstren är nog enligt följande och har så varit under lång tid nu, ja ända sedan plats 5 kom ut 2008:

5. Wall-E
4. Monsters Inc.
3. Aladdin
2. Finding Nemo
1. Beauty & the Beast

När det kommer till live-adaptionerna av filmerna så var väl Djungelboken helt okej, som jag skriver ovan, Malificient horribel, 101 Dalmatiner-filmerna sevärda, Alice i Underlandet så där Tim Burton-crazy som man förväntar sig medan uppföljaren väl lämnar en del i övrigt att önska och kronan på verket hittills har helt klart varit adaptionen av min absoluta Disney-favorit Beauty & the Beast, vilket jag skrev om här. Helt magiskt bra! Har inte sett Cinderella eller Dumbo, som jag har stora förhoppningar på, än så kan inte uttala mig om dem. Inte heller Christopher Robin som väl får bli en slags live-version av Nalle Puh. Återkommer med utlåtande på dem när jag sett dem.

Men det är inte därför vi är här?

Nä, var ju som sagt för att berätta om live-versionen av Aladdin av, lite oväntat, Guy Ritchie med Will Smith i den ikoniska rollen som Anden. Börjar med att säga att precis som i fallet med Beauty & the Beast så är den tecknade versionen bättre, men med det sagt så finns inget annat att tillstå än att jag gillade denna versionen helskarpt! Visst, finns några sångnummer som känns lite malplacerade men i övrigt så har jag egentligen inget att klaga på alls. Riktigt, riktigt rolig och underhållande samtidigt som den spelar bra både på nostalgin och på känslorna. Bra casting i alla roller och att Will Smith skulle ha svårt att fylla rollen som Anden efter Robin Williams håller jag inte alls med om. Gillade verkligen Smith och han gjorde karaktären till sin egen. Visst, Williams röstskådespeleri är legendariskt i den tecknade versionen men Smiths tolkning är även den magisk om ni ursäktar ordvalet. Övriga roller är också bra där kanske främst Naomi Scott som prinsessan känns precis som den tecknade versionen. En riktigt bra film med andra ord som endast faller på målsnöret mot live-versionen av Beaty & the Beast som drar det längre strået. Näst bästa live-adaptionen hittills med andra ord. Gick ut med ett leende på läpparna efter titten och den gemensamma åsikten var att det var en riktigt bra film. Rekommenderar med andra ord starkt att ni ser den!