För ganska precis 2 år sedan så startade jag denna serie blogginlägg titulerade ”Crossroads” och nu så känner jag att det är hög tid att vi gör en recap på vad som varit, vad som avhandlats och vad som dessa inlägg om mitt vägskäl betytt hittills. Tycker ni inte det låter som en lysande idé så säg? Oavsett så kör vi på det och för att få ihop det hela så tänkte jag helt sonika sno hela upplägget med att berätta vad som hänt från den fantastiskt underhållande TV-serien Supernatural, so here goes nothing:

THE ROAD SO FAR

I prologen till alla inlägg så stipulerades, förutom min fascination för just Crossroads, att jag kommit till ett vägkors i mitt liv och att jag hade ett beslut att fatta gällande mitt kärleksliv. Utifrån fem möjliga ”vägar” som ledde ut från vägskälet så behövde en väljas då jag varit fast på tok för länge på ett och samma ställe. Stått och stampat med andra ord. 5 vägar? A Whole Lotta Love med andra ord!

Det första officiella inlägget så konstaterades, förutom att beskriva den första ”vägen”, att ingen av vägarna var något säkert kort. Inte ens i närheten. Alla skulle komma att kräva jobb och dedikation för att materialisera sig till verklighet. Med det sagt så gav jag mig sedan i kast med att beskriva det första tänkbara målet för min affektion. Beskrivningen löd att det var mot något känt men samtidigt mot något okänt. Helt logiskt ologiskt med andra ord. Det här är någon jag känt under en lång tid och där det alltid funnits det där lilla extra utan att någon av oss agerat på det som kunnat bli. Att hon är vacker som en vårvinterdag råder det inga tvivel om men frågan i inlägget var i stort om jag Wanna Be Startin’ Something och riskera vänskapen för chansen till kärlek?

Det andra inlägget handlade om en person som jag tillbringat en hel del tid med, som jag finner vacker som en nymåne, som är för smart för sitt eget bästa och som är en av de roligaste och galnaste jag vet. Svårt att egentligen beskriva just hur mycket som jag egentligen tycker om henne men som alltid så finns det ju ett MEN med i bilden. Men:et ifråga rör sig främst om ett relativt stort hinder som inte är så lätt att överbrygga. Titeln Waiting For A Girl Like You av och med Foreigner har faktiskt en dubbelbottnad betydelse gällande henne då hon både är av utländsk härkomst men också faktiskt varit någon som jag väntat på. Att hon dessutom är helt underbar gör ju inte saken sämre men det hinder, som sagts, som finns utgör helt klart ett…ja, hinder.

I det tredje kapitlet, Writings on the Wall, så beskrev jag faktiskt hon som är min drömkvinna. I alla fall bland dem som jag har någon personlig anknytning till och/eller känner. Det här är en person som jag gillar så mycket att hon ett tag fick bli ett av mina projekt, hur dumt det än må låta, och som jag skrivit 15(!) separata inlägg om. Beskrev hur hon ”var oemotståndlig i sitt bruna hår”, såsom Gessle sjunger, och hur jag ”önska just då att tiden står still i månader år” när jag befinner mig i hennes närhet. Hon är helt klart den vackraste, roligaste på sitt egna sätt, underbaraste och mest fantastiska kvinna jag vet och helt klart det absolut närmaste min absoluta drömkvinna, Audrey Hepburn, som jag någonsin kommer att komma.

Fjärde delen beskriver den där vägen som skulle leda mot något nytt, något oväntat. Det där mötet där vi till en början skulle vara Perfect Strangers. Det är nog kanske både den lättaste men även den svåraste vägen. Det här skulle innebära en helt oskriven historia där inget, inte ens titeln på boken, skulle vara känt. Det här kanske faktiskt vore den väg som vore mest modigt att slå in på då man aldrig vet vad som erbjuds och det inte går att förutse hur det skulle lyckas. Finns liksom inga odds, om ni förstår hur jag menar.

Den femte och sista vägen, inte sista kapitlet bland dessa inlägg dock, beskriver något som faktiskt är helt och hållet känt. Något som redan testats men som av olika anledningar även avslutats en gång redan. Det här gäller någon som en gång i tiden var min sol, min vind, min vind och mitt regn. En person som jag både gillar och beundrar. Det här är någon som i sina bästa stunder är den charmigaste personen jag vet med en fantastisk humor och ett älskvärt skratt. Det här är någon som jag faktiskt gillar att hänga med mest hela tiden och som är ganska så perfekt i alla sina fel och brister och därför så fick detta bli ett alternativ till väg kallad Love Me Again. Om att ge det hela ett nytt försök. Göra det bättre. Göra det rätt.

Sjätte kapitlet försökte sig på en analys om vilken väg som skulle vandras och samtidigt så konstaterades att det var få förunnat att ha 5 olika möjligheter till kärlek, därav titeln Love to Love. Dock så förtydligades ju att ingen av vägarna var säker utan att alla innehöll högst osäkra moment. En första recap gjordes här på syftet med denna bloggserie och en sammanfattning, eller snabbrepris, av vägarna:

  1. Hon den gamla bekanta som kontakten återknutits med
  2. Hon den där farliga och lite förbjudna
  3. Hon som är min drömkvinna
  4. Hon som är en främling
  5. Hon jag vill försöka på nytt med

I sjunde inlägget så togs det här med drömmar upp men för att en dröm skall bli realitet så krävs det lite mer:

A DREAM written down with a date becomes a goal.
A GOAL broken down into steps becomes a plan.
A PLAN backed by action becomes reality.

Detta tillsammans med ett citat från filmen Phantom Thread utgjorde beskrivning till varför jag gör detta:

”I have things I want to do. I thought my days was unlimited. The mistakes I’ve made and made again, they can no longer be ignored. There are things nagging at me, things that now must be done. Things I simply cannot do without you, to keep my sour heart from choking.”

Vidare så kom jag fram till att jag med Still Loving You fått insikt kring något som jag nog påstått varit annorlunda under en lång tid. Men det är bättre att komma fram till och erkänna att man lite tjurskalligt intalat sig själv fel saker och vägrat lyssna till vad man egentligen känner än att fortsätta leva i förnekelse. Att jag inte varit riktigt sann i mina egna känslor. Att jag ljugit för mig själv.

Åttonde kapitlet beskriver hur kul det är att kunna överraska sig själv med sina egna känslor. Kul och samtidigt lite skrämmande hur man kan gå omkring och känna på ett sätt och sedan när det kommer till kritan så visar det sig att man inte alls riktigt känner så. Hur man inser sina True Colors.

I den nionde delen så påbörjades beskrivningen av att sätta upp ambitiösa och utmanande mål som man samtidigt tror går att uppnå. Man får inte tvivla på att man kan genomföra dem. Tre fundamentala kriterier för att uppfylla sina mål är; Önskan, alltså drivkraft och motivation. Tro, dvs att det är möjligt att uppfylla då du inte kan lura ditt undermedvetna. Förväntan, eller självbild; något riktigt djupt som vi egentligen inte är medveten om. Handlar om att ge instruktioner till hjärnan som utgår från våra fem sinnen; alltså primärt hur något ser ut, hur något låter och hur något känns samt sekundärt hur något luktar och hur något smakar. Genom att visualisera en målbild i nutid med dessa fem saker och med sig själv, hur man upplever det, så programmeras hjärnan och det undermedvetna hjälper till så att det uppfylls som genom ett mirakel, vilket kan behövas för att få The Most Beautiful Girl in the World.

I What Kind of Love, som blev det tionde kapitlet, så fortsatte det här med mål och hur de uppnås. Mål är bra men man måste vara motiverad och beredd att betala priset för det man vill uppnå. Man behöver också vara flexibel mot förändringar och uthållig när motgångar kommer. Sist, men inte minst, så skall man skapa en målbild bortom det man vill uppnå.

Elfte kapitlet avhandlade att jag inte agerat mot det jag önskade mig. Att jag släppt drömmen men nu fått insikten att mina handlingar gått stick i stäv med vad jag vill. Ett tillfälle av klarhet. Drömmen finns, jag satte nu ett datum för genomförande till sista augusti 2018, stegen för måluppfyllelsen var på plats, dvs en plan, och nu behövde bara ett möte genomföras. Simpelt, eller hur? Intet för intet som jag är en Simple Man.

Roads Untraveled beskrev att mötet ägt rum, att de två valda vägarna, vilket var väg 2; Hon den där farliga och lite förbjudna, samt väg 4; Hon som är en främling, hade slagits in på. Väg 2 var den där drömvandringen medan väg 4 är den jag valde att vandra. Kanske inte de val som förväntades, men det som kändes rätt där och då.

Det trettonde inlägget så behandlades det faktum, och troligen mot den allmänna åsikten skulle jag tro, det faktum att jag i grund och botten är ganska Shy. Att jag skulle behöva 20 sekunder av mod så som han beskriver i filmen We Bought a Zoo för att något underbart skall ske. Mod, inte blyghet.

I inlägget kallat I Only Wanna Be With You så kom jag fram till att det finns en person som startade något hos undertecknad i det ögonblick som hon kom in i mitt liv och att jag var helt chanslös i mina försök att värja mig mot henne. Att jag kommit till insikt att jag aldrig kommer kunna släppa henne. På gott och ont.

Femtonde kapitlet tar upp det faktum att de vägar jag slagit in på känns som att de inte leder någonstans. Att de går i en cirkel. Att de är en Road to Nowhere. En ny vägkorsning, eller Crossroad, behövs och som tur är så finns tre avstickare från cirkelvägen som lovas att skrivas om i senare inlägg. Här presenteras också en plan för att avsluta denna bloggserie.

Det sextonde kapitlet beskriver hur var och en av de tre vägvalen som omnämndes i föregående kapitel är helt explicita och ifall den ena vägen väljs så diskvalificeras de andra två automatiskt. Det går INTE att gå tillbaka och välja någon av de andra när en väl har valts. En Point of No Return med andra ord.

I Changes så döptes de nästkommande tre kapitlen i förväg och en rad förändringar presenterades för de inläggen som komma skulle, vilket var sex till antalet plus den avslutande epilogen.

Kapitel arton tar kort upp det här med att saker inte alltid blir som man tänkt sig. Man säger att man skall göra en sak men så rinner det ut i sanden eller så ändrar man sig. Mänskligt, jag vet. Oavsett så fortsätter jag i inlägget att berätta att jag ”provvandrat” alla tre vägarna som leder ut från cirkelvägen för att få en känsla hur de andra vägarna skulle reagera om jag slog in på den ena eller den andra. Jag hade samtidigt försökt reda i mina egna känslor och kommit fram till att jag behövde mer tid för att komma underfund med dem. Ni vet, You Can’t Hurry Love och allt det där. Det kommer när det kommer.

Det nittonde inlägget i denna bloggserie, som är by far det absolut längsta kapitlet, tar sitt avstamp i ett av årets sommarprat i Sveriges Radio och samtidigt i mitt påstående om att jag egentligen endast varit kär tre gånger i mitt liv. I Don’t Believe in Love, med andra ord. Genom ett virrvarr av insikter som kommit utifrån sommarpratet ifråga där jag kunde identifiera mig med många av aspekterna i berättelsen till saker som jag skrivit om innan så kom jag fram till att jag visst är kär, här och nu, och att jag redan beskrivit det för er i denna bloggserie. Utifrån det så fortsatte jag sedan med att ta fasta på ett av de bästa tacktalen som gjorts för att beskriva vem jag ser upp till, vem jag strävar mot och vad jag ser fram emot. Jag kommer nu att försöka våga visa mig sårbar, berätta hur jag verkligen känner, lämna ut mig själv och be om hjälp från vänner, släktingar, familjemyter och favorithistorier. Jag kommer att försöka hålla det enkelt. Älskar du någon? Säg det! Det behövs ju bara 20 sekunder av mod. Något underbart kommer av det! Jag har ju äntligen listat ut vad det är jag vill, hur jag verkligen känner, och när man hittat den enda så ger man aldrig upp! Äntligen så vet jag vilken väg jag skall vandra…

NOW

Fortsättning följer…

Tidigare och kommande kapitel i denna bloggserie hittar ni här:
Prologue: Whole Lotta Love
Chapter 1: Wanna Be Startin’ Somethin’
Chapter 2: Waiting For A Girl Like You
Chapter 3: Writings on the Wall
Chapter 4: Perfect Strangers
Chapter 5: Love Me Again
Chapter 6: Love to Love
Chapter 7: Still Loving You
Chapter 8: True Colors
Chapter 9: The Most Beautiful Girl in the World
Chapter 10: What Kind of Love
Chapter 11: Simple Man
Chapter 12: Roads Untraveled
Chapter 13: Shy
Chapter 14: I Only Wanna Be With You
Chapter 15: Road to Nowhere
Chapter 16: Point of No Return
Chapter 17: Changes
Chapter 18: You Can’t Hurry Love
Chapter 19: I Don’t Believe in Love(?)
Chapter 20: Carry on Wayward Son
Epilogue: ???