Den 18 april nästa år så brakar de gamla Skotska hårdrocksrävarna i Nazareth lös på Folkets Hus i Östersund. Eller de och de, är ju faktiskt endast en av originalmedlemmarna som fortfarande finns med i bandet; basisten Pete Agnew. Men vad gör väl det? Speciellt när ett så klassiskt hårdrocksband, bildat redan 1968, gästar Republiken. Ingenting skulle jag vilja påstå!

Att säga att jag varit något stort superfan av Nazareth genom åren vore nog att tänja på sanningen lite väl mycket. Tänja till bristningsgränsen faktiskt. Men en del har man ju allt lyssnat på dem. Om jag inte missminner mig helt, behöver kolla det med vederbörande, så hade min käre morbror åtminstone LP:n Expect No Mercy från 1977 under min uppväxt och jag bör, även om jag inte riktigt minns det, ha lyssnat på den någon gång tänker jag. Känner väldigt väl igen omslaget på skivan och har svårt att tro att jag sett den någon annanstans. Omslagen till No Mean City (1979) och Malice in Wonderland (1980) känner jag också igen, men inte lika tydligt. Kan hända att han även hade dem i sin samling och att jag därigenom även lyssnade på dem i min barndom, men kan ju känna igen de två från annat håll med. Expect No Mercy är jag hyfsat säker på att han hade dock. Men oavsett minnet från de skivorna så är det väl främst tre stycken låtar, från andra skivor, som man förknippar med Nazareth – eller åtminstone jag gör det. Den första hade jag ju med i ett inlägg härom dagen, titulerad Dream On. Den andra är rockiga Hair of the Dog, som nog är den låt jag lyssnat på mest med dem. Ja, förutom låten nedan då. Den är ju en klassiker bland rockballader och finns nog nära nog med på alla rockballadssamlingar som släppts genom åren. Låten, som egentligen är en cover, är nog den låt som absolut mest förknippas med bandet och det tror väl tusan det. Fantastisk låt som kanske är lite väl sönderspelad just på grund av att den finns med överallt i rockballadssammanhang. Men fantastisk som sagt!

Biljetterna är inhandlade, kvällen är inbokad och april kan inte komma fort nog!

”Love hurts
Love scars
Love wounds and marks”