Härom månaden så dök ett sug att återse alla Pirates of the Caribbean-filmerna upp hos undertecknad och vem är jag att förneka mig själv den upplevelsen? Så, jag tog mig helt enkelt tid att kika igenom samtliga fem filmer i serien igen. Det ryktas ju friskt om att två separata uppföljare är under utveckling, där den ena var menad att vara en fortsättning på historien, dvs del 6, men som nu verkar bli något av en återstart på hela alltet istället. Vet inte riktigt vad jag tycker om det men regissör till den kommer vara en av regissörerna bakom del 5, Joachim Rønning, i alla fall. Den andra uppföljaren sägs vara en spin-off med Margot Robbie i huvudrollen, vilket jag tycker kan bli intressant då det definitivt finns plats för sidohistorier i Pirates-universumet.
Så varför skriver jag då om detta? Well, tänkte jag skulle ge ett kort utlåtande om var och en av filmerna utifrån mina preferenser för visst har ni väntat otåligt på det? Precis! Tänkte väl det! Fast faktum är att jag redan gjort det i ett tidigare inlägg, som ni hittar här, men då jag inte är sämre än att jag kan ändra mig så kan vi väl se det här som en uppdatering på det utlåtandet, tycker ni inte? Plus att det inlägget främst gällde den femte filmen. Så, here goes nothing:
Pirates of the Caribbean: The Curse of the Black Pearl (2003)
När den här filmen släpptes back in the day så missade jag den faktiskt av någon outgrundlig anledning när den gick på bio. Eller missade och missade, jag måste nog ha ignorerat den om vi skall vara riktigt ärlig. Var först när filmen släpptes på DVD som jag faktiskt tog mig tid att se den och precis som de flesta andra blev jag helt begeistrad i Johnny Depps fenomenala gestaltning av Captain Jack Sparrow. Captain Jack kan mycket väl vara en av de bästa antihjältarna som skrivits för en film de senaste 20 åren och även om alla i filmen tycktes ogilla honom så gick han hem hos publiken och undertecknad med sitt något feminina sätt, sin sympatiska framtoning och sin knasiga charm. Filmen som sådan är fartfylld, precis lagom flirtig men klassiska piratfilmer och rejält underhållande. Jag gillar den helskarpt och kan nog faktiskt inte komma på något som jag tycker är direkt dåligt med den. Betyget är fortfarande detsamma som senast och landar på en stark 4:a.
Pirates of the Caribbean: Dead Man’s Chest (2006)
Det går inte att sticka under stolen med att förväntningarna på den andra filmen var relativt höga när det begav sig, speciellt efter den första filmens succé. Om den infriade förväntningarna? Nja, inte riktigt. Visst, filmen är på intet sätt dålig men den når inte upp till Curse of the Black Pearl. Gillar skarpt införandet av den nya antagonisten Davy Jones som även om han till största del är datorgenererad, briljant spelas av Bill Nighy. Det är även kul att se Stellan Skarsgård som Will Turners pappa Bootstrap Bill och självklart så är ju Johnny Depp lika briljant som Jack Sparrow som alltid. Dock så gillar jag inte riktigt hela historien med Ostindiska Kompaniet som en övergripande antagonistisk organisation, men det är väl samtidigt inte helt bedrövligt dåligt heller. Så, överlag ett underhållande och riktigt välgjort gammeldags matinéäventyr som det är svårt att värja sig emot. Filmens betyg senast var 3, men höjer den ett snäpp till 3,5 då den definitivt är bättre än genomsnittet.
Pirates of the Caribbean: At World’s End (2007)
När jag skrev om den tredje filmen senast så skrev jag att den var dålig mest bara för att den…ja, var dålig. Tråkig. Nu kanske jag inser att jag var liiiite väl hård i mitt utlåtande där faktum är att den inte alls är speciellt dålig. OK, inget mästerverk men definitivt inte dålig. Den har sina stunder och den har en alldeles, alldeles magnifik Geoffrey Rush som Captain Hector Barbossa. Lysande, skulle jag till och med vilja utbrista! Barbossa är nog faktiskt den mest underskattade karaktären i hela serien och jag kan utan att skämmas för mig tycka att han minst är lika bra, om inte bättre, än Jack Sparrow som karaktär. Fast kanske inte ändå. Oavsett så gillar jag honom. Filmen då? Jo som helhet fungerar den, även om den har en lite väl berg-och-dalbanehandling för att den skall bli något mästerverk. Sist fick filmen en 2:a i betyg, vilket väl var i snålaste laget, så höjer den till betyg 3.
Pirates of the Caribbean: On Stranger Tides (2011)
Första gången, och även de efterföljande gångerna faktiskt, jag såg filmen så tyckte jag inte riktigt om den för att de gjorde misstaget att göra Jack Sparrow till huvudperson. I de tre första filmerna så är det ju de facto Will Turner och Elizabeth Swann som det egentligen handlar om och Jack är mest en rejält framstående bifigur, vilket han passar lysande som. Att han här är huvudprotagonisten gjorde att det blev lite för mycket Jack Sparrow, om ni förstår vad jag menar. I övrigt tycker jag väl att filmen som helhet är helt OK numera, eller den är nog lite mer än bara OK. Visst, den tappar lite i fart två fjärdedelar in i filmen men återhämtar sig och som helhet så är den riktigt underhållande. Ian McShane som Blackbeard är underhållande och Penelope Cruz som Angelica är en bra kvinnlig motpol till Jack. Så betyget då? Gav den sist 2,5 men tycker nog faktiskt den är betydligt bättre än så och höjer den till 3,5.
Pirates of the Caribbean: Dead Men Tell No Tales (2017)
Då jag skrev om denna filmen sist så tyckte jag att den var betydligt bättre än del 3 och del 4 i serien, vilket jag absolut inte tycker i nuläget. Filmen är inte dålig och är nog ungefär i klass med del 3 som helhet men det stora, stora problemet med filmen är Captain Jack Sparrow. Ja, ni läste rätt, för precis som jag skrev senast så fungerar det INTE hur de valt att gestalta Jack. För även om hans karaktär i tidigare filmer levt på tur, tillfälligheter och att händelserna spelade honom i händerna så fanns där även ett beräknande, en skicklighet och ett skarpt intellekt med i bilden. Här har de istället valt att porträttera han som ett fyllo med otur och när actionsekvenserna drar igång så framstår han som en pajas som mestadels kommer undan på grund av lyckliga omständigheter och det är inte omständigheter han fixar själv som i de första filmerna utan det är ren och skär flax där han mest springer omkring och viftar med händerna i luften. DET drar ned underhållsvärdet på filmen något oerhört och jag ogillade det nog ännu mer vid denna genomtittning än tidigare. Filmen i övrigt är underhållande och på intet sätt dålig och det faktum att de valt att fokusera på karaktärerna Henry Turner och Carina Smyth och därigenom gjort Jack Sparrow till en framstående bifigur är till filmens fördel. Gav filmen betyget 3 senast och det betyget står sig.
Något som verkligen inte går av för hackor är musiken i filmerna, vilket jag även skrev om här när jag placerade den på en femteplats på listan över den bästa filmmusiken. Klaus Badelt och Hans Zimmer skapade verkligen klassiker med He’s a Pirate, At Wit’s End och One Day. Skall jag dock välja favoriten så är det i skrivandets stund faktiskt följande från det senast soundtracket av Geoff Zanelli: