…don’t ever stop rocking!”

Citatet kommer från Meat Loafs familj och publicerades på hans Facebook-sida när de sorgligt nog meddelade om hans bortgång. Jag har ju gång efter annan här i bloggen påstått, om än felaktigt, att jag lyssnar endast på tre sorters musik; hårdrock, Michael Jackson och Meat Loaf. Så när jag idag nåddes av nyheten att Michael, eller Marvin som han ursprungligen hette, Lee Aday lämnat oss blott 74 år gammal så kom en sorg över mig som är svår att förklara. Det är med blandade känslor man tar emot en sådan nyhet. Egentligen så känner jag ju inte personen ifråga alls, har aldrig träffat honom, men samtidigt så är han en så stor del av mitt liv där jag haft hans skivor på repeat fler gånger än jag kan minnas. Speciellt Bat Out of Hell II-skivan, även om jag hade kommit i kontakt med honom tidigare genom både Bat Out of Hell, som är en av de mest sålda skivorna genom tiderna, och inte minst Dead Ringer. Han har hela tiden varit den där artisten, precis som Michael Jackson, som jag tenderar att ständigt komma tillbaka till. Lyssnar inte alltid på någon av dem, men i perioder så kommer suget tillbaka att lyssna på dem och då känns det hemvant och tryggt. Jag sörjer att ytterligare en av mina favoritmusiker därmed gått ur tiden och jag sörjer även att det nu definitivt aldrig kommer komma en Bat Out of Hell IV-skiva, det då även samarbetspartnern på Bat-skivorna, Jim Steinman, gick bort förra året. Gjorde ju en topp-10-lista för några år sedan, som ni hittar här, men det finns faktiskt så sjukt många fler bra låtar som han gjort att det enkelt går att fylla flera listor. En av de låtar som jag inte haft med här i bloggen, tror jag i alla fall, får kröna detta inlägg. Lyssna, njut och sörj bortgången av en av de största genom tiderna..