Min genomtittning av årets nomineringar inför årets Oscarsgala som går av stapeln den 27 mars går kanske inte riktigt så snabbt som jag tänkt mig, mn skam den som ger sig. I år så blev 10 filmer nominerade i kategorin Best Picture, eller Bästa Film om vi skall hålla det på svenska, och undertecknad har, precis som tidigare år, för avsikt att kika igenom samtliga för att bilda mig en egen uppfattning om deras kvalitet. Som ni vet vid det här laget så brukar jag ju sällan tycka detsamma som Oscarsakademin och om det även gäller årets filmer återstår väl att se:

The Power of the Dog
Jag är definitivt inget fan av Jane Campion och de historier hon brukar berätta i sina filmer. Ingen av hennes alster är direkt dålig, men jag finner dem inte heller speciellt bra, och den här filmen är inget undantag. Visst, Benedict Cumberbatch, Kirsten Dunst och Jesse Plemons är alla tre suveräna i sina roller och väl värda sina nomineringar till en Oscars-statyett. Men filmen som helhet är ett riktigt sömnpiller som jag stundvis hade svårt att ta mig igenom, vilket inte är något gott betyg i min bok. Knappt godkänd blir betyget och det finns definitivt bättre filmer att se än denna.

Den karismatiske ranchägaren Phil Burbank inger rädsla och vördnad hos omgivningen. Han kan kastrera en tjurkalv med två snabba hugg av sin kniv, han simmar naken i floden och smetar in sin kropp med lera. Året är 1925 och Phil är en cowboy vars romantik, kraft och bräcklighet är fångade i det förflutna och i landet. Phil och hans bror är rika ranchägare i Montana och när hans bror tar hem en ny fru och hennes son plågar Phil dem tills han finner sig själv utsatt för möjligheten av kärlek. När han pendlar mellan raseri och list så tar hans hån mot broderns nya fru en kuslig form där han svävar i utkanten av hennes synfält, visslande en låt som hon inte längre kan spela. Hans hån mot hennes son är mer uppenbart, men plötsligt verkar Phil ta pojken under sina vingar. Är den här senaste gesten en uppmjukning av Phils hårda attityd eller en intrig som sakta utvecklar sig vidare till ett hot?

Betyg: 2 av 5

West Side Story
Steven Spielbergs nyinspelning av den gamla klassiska Broadway-pjäsen är en fin film som verkligen visar att Spielberg är en av vår tids allra största och att han är en mästerregissör som behärskar fler än en genre. Vilka andra regissörer har visat att de behärskar allt från skräck (Jaws), action (Minority Report), thriller (Bridge of Spies), äventyr (Indiana Jones) och Sci-Fi (A.I.) till krigsfilm (Saving Private Ryan), drama (The Post), animerat (Tintin), familjefilm (BFG) och nu musikal? Inte många som jag kommer på i alla fall. Det här är en fin film och jag får nog kapitulera till det faktum att jag gått och blivit lite av ett musikalfan på sistone. Det är lätt att ryckas med i dans- och musiknumren och filmen är oerhört snyggt gjord med suverän scenografi och riktigt fint skådespeleri. Helt klart mer än godkänd och den underhöll så länge det varade. Varken mer eller mindre,

Året är 1957, skådeplatsen är Upper West Side på Manhattan och historien är en om kärlek. Mot bakgrund av de rivningshotade hyreshusen i stadsdelen San Juan Hill så slåss de två gängen Jets och Sharks om vem som är gatans kungar. Mitt i denna rivalitet så förälskar sig Tony, den före detta medlemmen och en av grundarna till Jets, i Maria, lillasyster till gängledaren för Sharks, på en skoldans. En oväntad virvelvindsromantik tar fart samtidigt som rivaliteten kulminerar i en slutgiltig uppgörelse mellan de två gängen. För vad är ett gäng utan sitt territorium och framförallt, speciellt när framtiden är osäker i den rivningshotade stadsdelen, vad är hopp utan kärlek?

Betyg: 3 av 5

Netflix Top 10 - Global
FlixChatter Review: West Side Story (2021) – FlixChatter Film Blog

1. Dune – Betyg 3

2. West Side Story – Betyg 3

3. Don’t Look Up – Betyg 2

4. The Power of the Dog – Betyg 2

5. Belfast?

6. Coda?

7. Drive My Car?

8. King Richard?

9. Licorice Pizza?

10. Nightmare Alley?

Tidigare: Sandkatastrof, Hunddans