MaiM's Blog

No Secrets, No Lies

Månad: oktober 2009

Besökare

Alla vi som är födda på 70-talet och växte upp på 80-talet kom definitivt på ett eller annat sätt i kontakt med fenomenet ”V” under vår barndom. Jag skriver fenomen för det var precis vad det var – så mycket mer än en vanlig TV-serie. Minns hur vi lekte ”V” på gräsmattorna bland husen i vårt kvarter. Jag själv var nog alltid Kyle Bates. Min vän D iklädde sig rollen som Mike Donovan, L var Ham Tyler, A var Julie Parrish, H var Elisabeth, DB var Willie och fler deltog nog vid olika tillfällen för att gestalta andra. Det viktiga här var att vi återkom alltid till detta oavsett hur många vi var, inte minst jag och D. Precis så djupa spår har ”V” satt i undertecknade. Detta trots att man tyckte det var lite läskigt att se på TV. Har därefter sett serien ett flertal gånger och även om den kanske känns lite ostig idag så är faktiskt den första miniserien riktigt bra. Den andra miniserien är väl inte riktigt lika bra och med TV-serien så gick det väl egentligen bara utför sedan. Om man skall förstå idag hur stort ”V” var på den tiden så får man nog faktiskt bara gå tillbaka till 1996. Vadan detta år, frågar sig nu vän av ordning? Jo, det året kom Roland Emmerich film ”Indepedence Day” och är det någon film som lånat friskt från ”V” så är det utan tvekan den. Tror ni mig inte så testa att se om de båda och bedöm själva.

Varför tar jag ni upp detta?

Jo, nästa månad är det nämligen premiär för nyinspelningen, eller skall vi säga nytolkningen (?), av denna fantastiska TV-serie. Pilotavsnittet till serien har hyllats enhälligt som det bästa pilotavsnittet på länge för en TV-serie, om inte det bästa någonsin. Bland annat har det på en betygsskala på 1 – 10 fått betyget 11. Erhållit betyget A+ och blivit omnämnd som den ”bästa nya showen på TV”. Förväntningarna är med andra ord skyhöga och den har ju en del att leva upp till. Klassikern ligger mig varmt om hjärtat och även om jag tror att jag kommer att sakna Mike, Ham, Kyle, Julie och det övriga gamla gänget så är mina förhoppningar på den nya versionen stora. Låt oss hoppas att den lever upp till hypen.

”V” – Pilot preview (2009)
<!–
WriteFlash('’);
//–>
”V” – Original miniseries promo (1983)
<!–
WriteFlash('’);
//–>

D-Day

D-Day has arrived. My precious has now come home. Meesa likes…

Number 9

Har nu sett filmen som jag pushat för här på bloggen några gånger och har nog egentligen bara ett betyg att ge: Magnifik! Var precis så bra som jag förväntade mig. Se den och njut!

”9” TV-Spot
<!–
WriteFlash('’);
//–>Tim Burton talks about ”9”
<!–
WriteFlash('’);
//–>Jennifer Connelly talks about ”9”
<!–
WriteFlash('’);
//–>

Where The Wild Things Are

Ett traumatiskt, eller traumatiskt är kanske att ta i, men ett minne som jag får dåliga vibbar av från min barndom än i dag är den tecknade filmatiseringen från 70-talet av Maurice Sendaks bok som fick den svenska titeln: ”Till Vildingarnas Land”. SVT, eller som Filip & Fredrik så fint kallar det; DDR-TV, visade denna vid flertalet gånger vill jag minnas och varje gång tyckte jag att det var precis lika otrevligt. Jag blir sällsynt skrämd av en film, varken nu eller då, men denna har satt betydligt djupare spår är repriseringen av Staffan Westerbergs Vilse i Pannkakan när jag var liten och hans tragglande med Lillstrumpa och Systeryster. Vet inte varför, bara är så. Därför är det nu med skräckblandad förtjusning som jag konstaterar att nyfilmatiseringen av denna barnbok har premiär idag. Skall jag våga se den eller skall detta bli min motsvarighet till vad alla andra verkar känna inför ”The Ring” (en av de mest överskattade skräckfilmerna genom tiderna)? Vem vet. Får väl se till att ha någon att hålla i handen när det bär till….

1973 – Where the Wild Things Are
<!–
WriteFlash('’);
//–>
2009 – Where the Wild Things Are

<!–
WriteFlash('’);
//–>

176 vs. 274,5

”Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge”…brukar det ju så fint heta. Eller alternativet då: ”Den som väntar på något gott väntar alltid för länge”. Hur än det är med de båda alternativen så börjar jag känna att nu får det vara nog. Nu får bilrackaren ta och levereras. Börjar faktiskt bli lite smått less. Fast det är nog inte långt borta till dagen D. Pratade med säljaren i Måndags och då stod den färdigtillverkad i Trollhättan i väntan på leverans upp till republiken. Sedan är det bara dragkrok och ett litet grenuttag som skall på så är det dags för leverans till moi. Månne man hoppas på nästa vecka?

Titeln?

Syftar på antalet timmar som är ”normal” arbetstid för september månad kontra hur många timmar som undertecknad gjorde under denna underbaraste av alla månader. Helt sanslöst sjukt! Har gjort 2,5 vecka mer tid än normalt! På en månad! Obra, på gränsen till skitdåligt. Jag är inte främmande för att jobba lite övertid men 100 timmar på en månad är att ta i. Jag undrar vad facket skulle säga om de visste? Sjukt, sjukt. Får bli bättring på denna fronten. Bättre planering och striktare arbetstider. Skall vi sikta mot ”endast” 50 övertidstimmar denna månad? Tja, hoppas kan man ju…

Sweet dreams, my friends…

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén