MaiM's Blog

No Secrets, No Lies

Månad: augusti 2008 Sida 1 av 2

Jakt

Då var det dags att åka upp till stugan och för årets älgjakt att dra igång. Bäver lite för att vara helt för mig själv ute i skogen då jag vet att jag kommer att fundera på vad som hänt och hur situationen ser ut idag. Känns tungt. Samtidigt så känns det oerhört befriande att umgås med min morbror som jag kommer fruktansvärt bra överrens med i en vecka. Alldeles själva. Jag hoppas att det blir en salva för min just nu såriga själ och att det får mig att kunna blicka framåt och se en ljusning i tillvaron igen. Hoppas. Måste verkligen lämna detta skit bakom mig, och Hoting var inte den tillflyktsort jag trodde det skulle vara. Tvärtom faktiskt…

E ligger tydligen sjuk hemma i J. Snorig och förkyld. Så dålig att hon inte ens svarar på sms. Usch och fy. Inge roligt att vara sjuk. Vill både vara där och ta hand om henne så hon blir bra samtidigt som jag inser att det kommer aldrig att hända igen…. hoppas du blir bättre snart tjejen, inget kul att vara sjuk och skall åka utomlands…krya må dig…

Well, nu är det jakt som gäller en vecka framöver vilket troligen betyder inga inlägg på ett tag. Älgarna, here I come….

Hoting

Hemma, känns bra att träffa alla man känner och tycker om och som tycker om en tillbaka. Trodde dock att jag skulle må bättre än jag gör. På ett sätt så mår jag bara sämre. Hur kan man känna sig så ensam fast man är omgiven av släkt och vänner? För det känns ensamt, jätte ensamt. Förstår inte hur jag skall komma över detta. Kommer nog aldrig att göra det, men det blir lättare att leva med förhoppningsvis…. måste bli det, annars går jag under..

Det jobbiga med att komma hem är att alla frågor vars E är, hur hon mår, när vi skall flytta hem etc. Just nu vill man inte ens svara dem. Blir så ledsen varje gång jag måste förklara. Bröt nästan ihop igår när min fd svärmor kom fram, jätteledsen, och undrade om det inte går att fixa. Att det måste gå att fixa. Svårt att vara den starke i en sådan situation och säga att nu tänker vi på något annat, något kul istället. Vill ju inget annat än att det skall gå att fixa. Men så är inte verkligheten och jag har alltid, i alla fall utåt sett, varit en realist. Inombords har väl alltid fantasin varit den sprudlande delen. Varför är man på det viset? Realist utåt med fantasifull inåt? Ja, alla är vi väl som vi är…take it or leave it…

Skall i alla fall bli skönt att komma upp till stugan, bara vara med min morbror och inte behöva svara på en massa frågor om mig och E. För det finns nämligen inget mig och E något längre, nu är det bara mig. Och det får väl duga hoppas jag, fast det känns enormt ensamt…

Broken…

”Censur” smiley

Stán..

Jaha, då sitter man i Ö-sund hos min syster. Känns både skönt och jobbigt att lämna Jkpg. Skönt att komma bort från allt skit och bort från E ett tag. Samtidigt är det jobbigt att lämna henne och veta att hon kommer att umgås med sin ”kompis” som hon påstår det inte hänt något med. Vilket jag tror vad jag vill på, men men… jag kan verkligen inte släppa detta…. tungt….

När du nu är med honom kan du väl iaf försöka att inte göra det hemma i ”vår” säng, vilket väl egentligen är din säng. Men jag vill inte sova där om ni har varit där och hållit på. Du kan väl spara den sängen tills du flyttat.

Nu skall det bli skönt att komma hem och träffa mina föräldrar och närmaste vänner. Träffa folk som tycker om en och som man själv tycker om. Slippa tänka på ovanstående skit som äter upp mig inombords…

Hoting…here I come….you will be a most welcome sight…

Erika

Vet inte om det är för att jag är så ohyggligt snäll eller om det är för att jag tycker om dig så mycket att det gör ont, men jag har köpt en liten present till dig som du hittar uppe på hyllan i klädgarderoben i hallen. Det är inför din stundande utlandsresa och innehåller saker som kan komma väl till hands. Se till att titta igenom lådan ordentligt bara så du hittar allt…

Kom ihåg att jag alltid kommer att älska dig och att du för alltid kommer att vara min tjej. Jag hoppas att du vet att du inte behöver vara rädd för att prata med mig om hur du känner och hur du tycker. Jag finns alltid där för dig….vilket jag hoppas att du vet…

Mysigt

Inatt var en mysig natt. Tror både jag och E kände att det var nog sista natten vi spenderar ihop för alltid. Vemodigt. Samtidigt var det skönt att vi kunde ligga och krama om varandra och somna i varandras armar. Saknar verkligen tiden då vi alltid gjorde det. Kändes skönt att få ett sådant avslut i alla fall, även om det gjorde mig ledsen. Kommer att sakna E något fruktansvärt. Hon är ju min tjej….

Nu bär det av hem till Hoting och den stundande älgjakten. Alltid lika trevligt att bo i stugan med min morbror och dricka whiskey på kvällarna. Även skönt att komma bort från Jönnet och tänka på något annat ett tag.

PS I Love You

Vet inte vad det är riktigt, eller det vet jag väl egentligen, men jag har blivit en sucker för romantiska komedier på sistone. Har alltid gillat Notting Hill, men det är då den enda. Möjligtvis att jag kunnat sett på Four Weddings and a Funeral och Love Actually, men i övrigt har jag skytt denna genre som pesten. Tills nu. Måste vara den sinnesstämning jag befinner mig i nu som gör att jag tycker om att se på dem nu, eller rättare sagt ser alla jag kommer över. Tänkte nu fixa lite middag och kika på filmen som givit titel till detta inlägg.

”Hellre äta gröt tillsammans än kotlett ensam”

– från Tillsammans (2000)

Blir dock middag ensam för mig. Inte kul direkt men man äter ju för att leva, eller var det lever för att äta??? Hur som haver, hade vart roligare med sällskap….

Blog Image

Rhys Ifans som Spike i Notting Hill (1999). Fancy a fuck?

Ledsen

Idag känner jag mig sorgsnare än på några dagar. Vet inte om det beror på att jag skall åka hem till Hoting själv utan Erika eller vad det beror på. Känns som att när jag åker så är det den definitiva brytpunkten, då är mitt liv som jag haft de senaste åren definitivt över. Känns som att det är den sista tiden som vi spenderat tillsammans nu. Förvisso så har den senaste tiden varit den jobbigaste i mitt hittills 32-åriga liv och jag har svårt att se mig själv glad och framåt inom den närmaste tiden. Erika har ju varit min bäste vän, och då menar jag BÄSTE, de senaste åren. Okej, kanske inte senaste halvåret men ändå. Det har alltid varit vi, skulle alltid vara vi. Men så är nu inte fallet. Känns vemodigt. Eller rättare sagt; Det känns för jävligt.

Vad har jag gjort för att förtjäna detta? För att tvingas må så dåligt? Något måste jag ha gjort….

Sida 1 av 2

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén