Man brukar ju prata om outsiders i olika sammanhang. Många vill ju gärna vara det. En outsider. Vara den där okände utmanaren som ingen tror på men som ändå kommer från ingenstans och kammar hem allt. Slippa bära på favoritskapet men ändå anses ha en hygglig chans. Inom travsporten så försöker man alltid hitta dem i alla lopp. Lyckas sträcka den där skrällen. Spekulera i vem det kan vara. Men det är inte den typen av outsider jag pratar om. Nä, jag tänkte faktiskt spela in en relativt säker vinnare i min bok. En säker vinnare som ändå är en outsider. Hur tänkte jag nu? Jo, jag tänkte klämma till med en outsider till den 10-i-topp lista, som blev 20-i-topp, över de bästa filmerna genom tiderna. En som hamnar utanför listan. En som faktiskt inte har någon som helst chans att ens i närheten kunna lyckas slå sig in egentligen. Men som jag ändå gillar. Lite som en outsider. Eller kanske mer som en guilty pleasure…
Jag har aldrig riktigt förstått mig på det dåliga rykte som filmen Waterworld från 1995 har. En totalt underskattad liten pärla om ni frågar mig. Visst, filmen föregicks av en hel del dålig publicitet när det begav sig med bråk mellan huvudrollsinnehavaren Kevin Costner och regissören Kevin Reynolds där alla påstår att det de facto är Costner som stått för mesta av regin även om Reynolds tilldelats äran. Sant eller inte så var den sin tids dyraste film tills Titanic gjordes två år senare och det faktum att den ”bombade” på biograferna har gjort att många är avogt inställd till filmen. Nu är ju undertecknad svag för filmer med framtidsdystopi som tema men även med det borträknat så gillar jag Waterworld väldigt mycket som film. Spektakulära actionscener, vackert filmad och ett fantastiskt soundtrack, som jag skrivit om tidigare, gör den till en vinnare i min bok. Soundtracket är faktiskt det andra i ordningen då Costner inte gillade det första och ratade det samt bytte ut kompositören, vilket var ett genidrag enligt mig även om jag inte lyssnat på det första soundtracket. Så bra är musiken som är med i filmen! För att inte tala om inledningen från Universal-loggan till de smältande polerna, som jag även det skrivit om tidigare. Mästerlig inledning som sätter premissen direkt. Har ni inte sett denna ännu så har ni den varmaste av rekommendationer här. Se och njut!
Tidigare outsiders:
She’s all outsider
The friendly outsider