När jag för lite mer än 2 år sedan började skriva denna bloggserie som jag döpte till Crossroads så påstod jag mig ha 5 olika vägval att välja mellan i mitt kärleksliv, 5 olika vägskäl. Efter mycket rannsakande och mycket velande hit och dit så har jag äntligen, som ni vet vid det här laget, erkänt för mig själv att jag faktiskt är kär. Något som säkert har varit helt uppenbart för alla utomstående men som ändå krävt sin resa för att undertecknad skall ha kommit till insikt. Visst, innerst inne har jag väl vetat hela tiden men ibland så behövs det tid, andra erfarenheter och framförallt att man hittar tillbaka till sig själv för att insikten skall infinna sig. Att jag hela tiden vetat om det hela påvisas ju bara av att det utgjorde en av de 5 vägarna och även om jag snurrade bort mig i mina val av andra vägar som ledde till cirkelvägen med 3 nya vägskäl, så har detta vägvalet mot den jag är kär i alltid funnits med där som en realitet. Eller kanske alltid funnits med undermedvetet även fast jag aktivt försökt att välja bort det. Undantrycka mina känslor. Fånigt, jag vet. Går ju inte att tvinga sig själv att känna något annat än det man gör. Hur mycket man än försöker. Men det där har vi ju på det klara nu, som sagt, men hur är det då med de andra vägarna? De som jag valt bort. Hur är det med dem?
Den ena av vägarna som jag valt bort har jag ju redan beskrivit i Kapitel 22: Somethin’ Stupid. I det inlägget så skrev jag om min intention att försöka beskriva de två avstickarna från cirkelvägen jag tidigare beskrivit och som jag valt att inte vandra. De 3 vägarna ut från cirkelvägen var/är alla samma vägar som återfinns bland de 5 ursprungliga och just Somethin’ Stupid var samma väg som finns beskriven i Kapitel 3. Men istället för att ”bara” beskriva de två avstickarna så är det väl lika bra att beskriva alla de fyra första vägvalen som valts bort, tycker ni inte? En avklarad, som sagt, så vi kör väl på vägen i Kapitel 1: Wanna Be Startin’ Somethin’ nu och försöker bena ut varför den inte valdes:
Den här vägen ledde mot en gammal bekantskap som hade letat sig in i mitt liv igen. Det är en person som för en hel del år sedan cirkulerade frekvent i mitt liv men som utifrån våra olika val försvunnit utanför min radar. Precis som jag försvann utanför hennes. Det är inte en barndomsvän då hon är lite yngre än vad jag är, men man kan nog säga att jag känt personen i runda slängar 20 år vid det här laget. Precis som jag skrev i Kapitel 1 så har det alltid funnits en spänning och nerv i vår relation utan att någon av oss för den delen har tagit den till nästa nivå. Relationen alltså. Men faktum är att jag en gång i tiden faktiskt såg henne som någon jag skulle ha kunnat tänkt mig att gifta mig med. Vilket inte vill säga lite! Så varför blev det då inget? Varför hände inget mellan oss? Tja, vid den tidpunkten hade både hon och jag andra partners och vi var nog så måna om våra respektive relationer att vi inte ville göra något som kunde sabba dem. Det, plus det faktum att jag känner hennes bror kanske bättre än jag känner henne och att hon hade, eller har, en jämbördig vän, som är tillika vän med mig, som jag faktiskt var mer intresserad av där och då. Brodern hade jag nog kunnat hantera men den andra personen, som inte finns i slutet av någon av vägarna då hon har familj, man och barn, men som alltid var den där lite mer farliga, den där mer intressanta, mer vågade och mer lockande har alltid gjort att fokuset blev splittrat. Där och då var det henne man ville ha kortsiktigt, men minns som sagt att det var hon i Kapitel 1 som var det långsiktiga alternativet. Hon jag skulle kunna tänkt mig att gifta mig med. Knasigt va? Så varför valde jag bort detta vägalternativ då? Borde ju ha varit det perfekta valet, eller? Nä, det verkar som att timing inte är vår grej då hon strax efter att jag drog i gång detta med Crossroads, vilket ju hon var/är (antar jag) helt ovetande om, blev sambo med sin nuvarande partner. Jag har inte, har aldrig haft och kommer heller aldrig att ha, för avsikt att medvetet gå in och förstöra något som några andra har. Så fungerar inte jag. Är det inte meant to be så är det inte meant to be, om ni förstår vad jag menar. Så även fast hon är vacker som en sensommarnatt, har en underbar personlighet, är rolig, lättsam, glad och har väldigt lika intressen som mig själv, så kommer inget att hända. Inte på undertecknads initiativ i alla fall. Här och nu så är hon inte menad för mig. Ödet vill annorlunda helt enkelt…
”Cause you never were, and you never will be mine
No, you never were, and you never will be mine”
Tidigare kapitel:
Prologue: Whole Lotta Love
Chapter 1: Wanna Be Startin’ Somethin’
Chapter 2: Waiting For A Girl Like You
Chapter 3: Writings on the Wall
Chapter 4: Perfect Strangers
Chapter 5: Love Me Again
Chapter 6: Love to Love
Chapter 7: Still Loving You
Chapter 8: True Colors
Chapter 9: The Most Beautiful Girl in the World
Chapter 10: What Kind of Love
Chapter 11: Simple Man
Chapter 12: Roads Untraveled
Chapter 13: Shy
Chapter 14: I Only Wanna Be With You
Chapter 15: Road to Nowhere
Chapter 16: Point of No Return
Chapter 17: Changes
Chapter 18: You Can’t Hurry Love
Chapter 19: I Don’t Believe in Love(?)
Chapter 20: Carry on Wayward Son
Chapter 21: Jump
Chapter 22: Somethin’ Stupid (or NO Writings on the Wall)
Chapter 23: Modern Love
Chapter 24: Be Mine (or DON’T Wanna Be Startin’ Somethin’)
Epilogue: ???