MaiM's Blog

No Secrets, No Lies

Månad: november 2008 Sida 1 av 4

Roligt!!

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Vargarnas Pakt

Tänkte att jag idag skulle tipsa om en film som jag på många sätt har lite svårt att bestämma mig för om jag tycker är ett mästerverk eller lyteskomik i dess allra sämsta bemärkelse. När jag såg filmen för första gången på Folkets Bio i Umeå någon gång 2001/2002 så måste jag säga att jag blev helt tagen. Tyckte att det var bland det bästa jag sett på år och dag. Innan jag såg filmen så visste jag absolut inget om den. Hade inte en blekaste aning faktiskt. Sedan läste jag eller såg en intervju med polisongernas okrönte konung Orvar Säfström, där han lovordade filmen och kallade den bland det bästa som hänt rörlig film, typ i alla fall. Nu säger ju inte Orvars betyg säskilt mycket då detta är samme man som gav första Resident Evil – filmen full pott betygsmässigt bara för att det var/är en zombiefilm. Ni fattar nivån va? Att sedan övriga kritikerkåren i Sverige gett den ganska så ljumma betyg stod ju som en total motpol till herr Säfströms rekommendation. Detta fångade dock min och en klasskamrats förundran då vi båda ofta och gärna såg/ser filmer som kritikermässigt får det där överkryssade eller isärklyvna betyget. Ni vet, bara för nöjes skull. Självplågeri kan även det vara ett nöje ibland. Dock brukar dessa filmer i regel vara så dåliga att de blir bra, eller i alla fall underhållande. Så med absolut noll förväntningar tog jag plats i biostolen och blev som bortsvept av detta, i mitt tycke då, mästerverk inom filmkonst. Jag har på senare år omvärderat mitt omdöme om filmen men måste nog om jag hamnar under knivhot tillstå att jag tycker filmen har sina poänger. Gillar helt enkelt upplägget även om vissa delar hade kunnat gjorts eller förlöpt på ett annorlunda sätt om ni frågar mig. Vad är det då för film? Det är den franska filmen Le pacte des loups som fick den engelska titeln Brotherhood of the Wolf. Filmen kan väl mer ses som en actionthriller än en skräckfilm, trots att den har en del klassiska skräckelement i sin handling. Den baseras lite löst på legenden om Gévaudanmonstret (La bête du Gévaudan) som på 1700-talet terroriserade södra Frankrike. Så gillar du 1700-tals kostymdramer, monster som jagar unga flickor, kampsportskämpande indianer och lite fransk kärlek i form av bordeller så är definitivt detta en film för dig. Är det så att du inte gillar det men vill slå ihjäl ett par timmar med en hyfsad actionfilm med skräckinslag så är det också en film för dig. På det stora hela så rekommenderas den av undertecknad både för att bryta mönstret med Hollywoodfilm samt för att det i grund och botten nog är en riktigt bra film. Så, nu har jag bestämt mig. Om inte annat så för det coola bildspråket och de vackra miljöerna som fångas på ett spektakulärt sätt. Inledningen i spöregnet går inte av för hackor…

<!–
WriteFlash('’);
//–>

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Thirteen Days

Har nyss återstiftat bekantskap med en gammal ”vän”. Har nämligen tittat på filmen Thirteen Days från 2000 med Kevin Costner. På VHS! Det ni, det var inte igår! Filmen fick vid dess premiär en del skäll för att vara för pratig och för att svartmåla USA:s militär. För er som inte vet vad filmen handlar om så är det Kubakrisen 1962. Kanske det närmaste vi kommit ett kärnvapenkrig hittills i historien. Sovjetunionen höll nämligen på att placera kärnvapenraketer på Kuba, något som USA inte kunde acceptera då det skulle förskjuta maktbalans avsevärt till Sovjets fördel. I filmen får vi följa John F Kennedy, Bobby Kennedy och Ken O’Donnell (Costner) under 13 dagar när de försöker undvika ett kärnvapenkrig. Filmen är gjord med ljudupptagningar från Vita Huset, CIA-dokument, självbiografier och samtal med de inblandade. Nu är inte jag något historiefreak och bedömer därför inte filmen utifrån den grunden utan jag tycker helt enkelt att det är en otroligt bra film. Ingen action, inget äventyr, ingen skräck utan mest bara…ja, prat. Det är konversationerna som driver handlingen framåt och som gör den så kul att se. Gillar verkligen stämmningen de skapar i filmen. Gillar man TV-serien West Wing (Vita Huset i Sverige) så gillar man nog denna filmen också. Enligt mig så är nog Vita Huset den absolut bästa TV-serien som gjorts. Någonsin. Har du inte sett Thirteen Days så rekommenderas den varmt…

<!–
WriteFlash('’);
//–> Samma frisör?

Blog Image

När ni ser filmen, för det skall ni väl nu göra?, så är det inte helt fel att samtidigt avnjuta en kopp god Cappuccino tillsammans med GB:s excellenta Carte d’Or glass, vilket i detta fallet också ”råkade” vara den med Cappuccinosmak. Helt enkelt en njutning för både kropp och själ. Smaskens!

Blog Image

Välbehövt…

Gjorde idag ett inköp som jag nog gått och funderat på de senaste två åren! Eller gått och funderat på, mer sagt att jag skulle gjort under denna tid. Såg att det skulle vara 1/2-priset i hela butiken idag på Dressman (och tjejen som hjälpte mig försökte bokstavligen sälja halva butiken till mig, men det är en annan historia) så jag traskade in till butiken här i centrum för att ekipera mig med en ny kostym då den nuvarande börjar att ha gjort sitt. Eller, börjar och börjar, den skulle ha bytts ut för de där två åren sedan. Allt gick dock smärtfritt och Dressman-tjejen kunde verkligen sin sak då hon genom en snabb titt på mig direkt plockade fram rätt storlek på både byxor och kavaj. Imponerande! Eller är det skrämmande att man kan se en persons kroppsform så tydligt? Hursomhaver så kom jag därifrån med en ny kostym och lite annat smått och gott samtidigt som min börs vägde en aningen mindre. Brukar inte handla på Dressman i vanliga fall men får nog kanske börja tänka om då detta gick som en dans. Att springa i klädaffärer är verkligen inte ”my cop of tea”.

Även om det kan vara trevligt att svida på sig ibland så är det här med kostym nog inte min grej. Är glad att jag inte behöver ha på den dagligen i mitt jobb. Nog för att det händer att man förväntas använda den emellanåt då man är på olika möten och tillställningar. Nä, jag är nog mer jeans och t-shirt grabb….

Blog Image

Had a bad day…

Skrev nog i förra inlägget hur bra jag tyckte om att jobba nätter, hur vi skulle laga mat och njuta samt hur finimang denna natthelg skulle gå att jobba. Blev det så? Låt mig fråga såhär; Bajsar björnar på toalett? NEJ, NEJ och åter NEJ! Blev ingen lugn helg alls. Blev en helg fylld av anläggningstrippar, en bångstyrig panna, en värmepump som löpte amok, en kompressor som fick för sig att agera på eget bevåg och konstiga fel som vi trots idoget felsökande under eftermiddagen idag egentligen aldrig kom underfund med. Då skall vi påpeka att vi som felsökte var en grupp på 5 personer med över 1000 högskolepoäng tillsammans. Och detta inom skilda områden som el, maskin, energi och drift. För att inte tala om den arbetslivserfarenhet inom branschen som vi har, plus att vi alla varit med och konstruerat och byggt anläggningen. Ändå gick vi bet. Visst har vi diverse kvalificerade gissningar som det mest troligtvis beror på men några egentliga bevis är svårt att prestera i fallet. För att inte snöa in allt för mycket på detta så tror jag vi bara konstaterar att det vart en skithelg och att det egentligen inte gick mycket bättre idag – jobbmässigt då. Tror att nedstående låt passar in bara bra i kråksången. Det kändes som filmen ”Groundhog Day’s” svenska titel under hela helgen, nämligen Måndag hela veckan

Boomtown Rats – ”I Don’t Like Mondays”

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Night shift…

Jobbar nätter nu i helgen och snart så bär det av till mitt kära KVVT igen. Svårt att greppa att man egentligen varit med och konstruerat och byggt hela verket – det dyraste projektet i Jönköping kommuns historia. Det är väl därför som det alltid kommer att ha en speciell plats i ens hjärta och att man till skillnad mot många kollegor som inte var med under projektet känner ett större ansvar för anläggningen. Man går liksom och småplockar och donar lite hela tiden där. Jaja, nu är det nattjobb igen och det gillar jag måste jag säga. Betydligt lugnare än andra tidpunkter och man får råda lite över sig själv. När jag kommer dit idag så blir det matlagning i första rummet, eller första och första…ähh, ni fattar vad jag menar. Skall svänga förbi Maxi på vägen upp tänkte jag och handla lite då det antagligen ligger an på mig att fixa till det hela. Undrar hur det kommer sig att det oftast är jag som hamnar i köket? Missförstå mig rätt nu, jag gillar att laga mat så jag har inget emot det hela, men nog är det konstigt. Eller är det det egentligen? Kan ha att göra med att jag är så pass petig i maten att det är bäst att jag lagar den själv så vet jag att jag gillar den. För vem gillar egentligen blodpudding? Ärligt? Hursomhaver så blir det nog färsk pasta med strimlad lövbiff i fransk senap med en rå äggula som det serveras idag. Är smaskens till sista slicken och något jag tror de andra också kommer att uppskatta. Till efterrätt tror jag vi tar lite kaffe och glass. Gäller ju att skämma bort gubbarna och damen lite – det är de förtjänta av. Jag har nog helt klart ett av de lugnaste skiften under mig och trevligaste också för den delen. Aldrig någe gnäll utan man gör vad man skall och framförallt gör som jag säger 🙂 Hahahaha…. nog så viktigt, men som tur är så är de så självgående att jag inte behöver tjata på dem att göra sitt jobb.

Kvällens matlagningsmusik antar jag kommer att bli något från radiokanalen Rockklassiker då den snurrar allt som oftast i bakgrunden då vi jobbar. Så vi chansar på denna pärla till rockklassiker då den brukar spelas allt som oftast:

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Time flies…

Det är sanslöst vad tiden går fort ibland. Vart tog denna hösten vägen? Det har varit en omtumlande tid där mycket har hänt i mitt liv och förhoppningsvis kommer det att fortsätta så en tid framöver.

Det är idag 4 månader sedan det tog slut med E och just nu känns den tidsrymden som om den flugit fram men vet att jag för tre månader sedan inte kände så. Då kröp tiden fram. Minns att jag gjorde två sådana där skittest i en tidning och på Internet angående hur lång tid det skulle ta för mig att komma över brytningen. Jag är definitivt inte den som tror på sådant men i det ena testet minns jag att det blev 4 månader och i det andra 8 månader. Har nu gått 4 som sagt och måste medge att allt känns mycket bättre. Hur kommer det då att kännas efter 8?

E var här hemma igår och vi tog äntligen tag i att dela upp våra grejer mellan oss. Gick relativt smidigt och tog inte allt för lång tid att packa samman allt. Trots mitt statement ovan att allt känns bättre nu så måste jag säga att jag blev lite ledsen när hon gick igen. Men jag kommer nog alltid att bli det när jag tänker på detta…

På den positiva sidan så är det även idag 4 månader sedan jag tog en snus. Har varit sugen emellanåt men nu så har begäret släppt och jag anser mig nog vara nikotinfri. Har egentligen inte gått upp speciellt i vikt under denna tiden heller vilket brukar kunna bli en följd när man ersätter ”prillan” med godis. Så i detta fallet måste jag verkligen ryggdunka mig själv och säga starkt jobbat H!!

Min fader ringde från kanarieöarna igår och lät lite sådär lagomt rusig som man skall vara när man är abroad. Han och L hade det bra men han hade ådragit sig en inflammation i foten så han knappt kunde gå. Vilket jag inte tror han tyckte var så negativt. Han kunde ju ligga i solstolen hela dagarna och L fick serva han med drinkar. Sedan om de skulle någonstans så var det taxi som gällde. Vilekt väl egentligen är det enda billiga på kanarieöarna. Men imorgon åker de hem och då lär nog knappast kylan hemma i Hoting göra hans fot bättre…

Har nog glömt att berätta att två av mina farbröder var förbi för exakt en vecka sedan. I och för sig endast en snabbvisit då de varit och hämtat en lastbil i Värnamo men det är alltid trevligt att träffa släkten. Tycker ni inte?

Nu skall jag gå och ringa min vän P och se så han överlevt sin första vecka som pappa, man vet ju aldrig hur det kan tära på en… 🙂

Flipp eller Flopp???

Jag är definitivt ingen ”trekkie”. Har aldrig varit och kommer nog aldrig att bli. Är definitivt mer en Star Wars-snubbe. Helt klart. Star Wars har på så många sätt definierat mig som person sedan den där magiska sommaren för så många år sedan när jag hittade en kopia av filmen hos min moster. Vill ni läsa historien så återfinns den här. Hursomhaver så är det snart premiär för J.J. Abrams nytolkning av Star Trek och det är inte utan att jag har lite förväntningar på filmen. Trots mitt ringa intresse för serien i övrigt. Jag gillade hans tolkning av Mission: Impossible, följer Lost slaviskt, tycker att Alias är helt okej och Fringe har jag inte hunnit sätta mig in i trots fina recensioner. Så vad kan han då göra med Star Trek? Vem vet förutom han egentligen. Tycker att han hittills i sina kreationer har visat på en enorm fingertoppskänsla för att hitta den där rätta nerven i materialet. Så därför tycker jag att detta skall bli spännande. Sedan kan man ju tycka vad man vill om William Shatners och Leonard Nimoys ersättare som Kirk och Spock. Men vem trodde egentligen att Heath Ledger kunde göra The Joker bättre än Nicholson? Inte jag i alla fall men så blev det. Kanske samma överraskningsmoment här…

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Sida 1 av 4

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén