MaiM's Blog

No Secrets, No Lies

Månad: oktober 2016

Writings on the wall #5

Tänkte i några inlägg
analysera och kåsera lite om min nuvarande situation och även våga mig på att
spekulera om framtiden utifrån de val, förhoppningar och rädslor som finns.
Allt detta kommer ske utifrån det senaste Bond-ledmotivet då jag på något sätt
finner låten passande till min nuvarande livssituation. Här kör vi på femte delen
i denna ”serie”;

”But I feel like a storm is coming if I’m gonna make
it through the day”

Jag har ju skrivit i de tidigare två inläggen i denna serie
att jag skall återkomma till det här med att det kommer bli en storm om jag går
vidare med mina planer, om jag väljer att skjuta. Precis som jag beskrev det då
så kommer det att bli en storm oavsett om jag lyckas
träffa målet eller om jag missar. Tror jag i alla fall. Eller jag är relativt
säker. Det är något som kommer att kräva mitt allra yttersta vad gäller att
kunna hantera saker på ett snyggt sätt. Men varför skulle det då bli en storm? Well,
för den första, och den absolut största anledningen, är att personen ifråga står
väldigt, och då menar jag VÄLDIGT(!), nära en person som stått mig väldigt nära tidigare.
Hur det skulle mottas att vi inlett något eller att jag ens försökt inleda
något är nog något som skulle föranleda en hel del känslor från denna person.
Tror jag i alla fall. Har väldigt svårt att tro att det skulle tas emot
med en axelryckning, men har ju haft fel förr. Kan dock inte tänka mig att det
skulle ses med blida ögon i början utan någon typ av känslostorm tror jag nog
att det skulle föranleda. För det andra så tror jag det skulle bli en hel del prat
om det hela mellan våra gemensamma bekanta, för att inte tala om folk i ren
allmänhet som finns inom vår sällskapsradie. Detta oavsett om de har med saken
att göra eller inte. Åsikter kommer att finnas som kanske inte blir så snälla.
Jag bryr mig inte så mycket i vad andra tycker och tänker men kan tänka mig att
det skulle kunna bli jobbigt för både hon som jag siktar på och personen som tidigare stod mig nära.
Det sista jag vill är att åsamka dem något som helst omak men det lär nog bli
en del tuffa ord från kreti och pleti. Tror jag i alla fall. Sist men inte
minst så lär det nog vara upphov till en liten storm inombords hos mig själv.
Givetvis så kommer det vara lycka och eufori ifall jag skulle träffa med mitt
skott men det skulle samtidigt bli lite jobbigt baserat på de två anledningarna
jag angivit ovan och det är svårt att förutse hur man reagerar på något sådant.
Skulle jag istället ha missbedömt allt och missar med mitt skott så är det kanske ännu mer osäkert hur jag
skulle reagera. Det skulle nog riva upp en hel del känslostormar inombords som
kommer bli tuffa att rida ut. Tror jag i alla fall.

Det känns verkligen som
att ifall jag agera så kommer det att bli ett litet kaos, det kommer att dra in
en storm som ställer allt på ända. Stormen kommer med all förmodan att bedarra
efter ett tag men visst kommer saker och ting att vara konstigt både för de
andra två parterna och för mig själv i början. Frågan är ifall jag klarar mig
genom dagen om jag kör i vind på det här? Börjar bli dags att ta ett beslut…

Weapon X

Nuförtiden så läser jag väl inte så mycket serietidningar utan har i skrivande stund faktiskt svårt att minnas när jag senast bläddrade igenom en på riktigt. Alltså riktigt läste en. Oavsett det så läste jag faktiskt riktigt mycket serietidningar i mina yngre dagar och bland favoriterna så återfanns definitivt Spider-Man, Conan och Fantomen. Om jag dock skall lista vilka serietidningshjältar som hamnar på min topp 3 lista så återfinner vi på en solklar 3:e plats the dark knight himself; Batman. Eller Läderlappen som han hette när jag läste hans serie. På första platsen så finner vi Punisher. Alltid gillat honom ända sedan hans debut i Spider-Man, eller Spindelmannen, tidningen. Att jag gillar både Batman och Punisher tror jag beror på att de är ”vanliga” människor utan några som helst superkrafter. De är som du och jag. Båda dessa karaktärer har filmatiserats ett antal gånger och när det kommer till Batman så kommer främst första Tim Burton filmen samt Nolans Batman Begins högst upp på listan. För Punisher så gillar jag Thomas Janes version även om den fått utstå en hel del skäll av kritikerna.

Vad gäller seriehjälte nummer 2 på listan så har även han vid det här laget varit med i en hel rad filmer men de två som bär hans namn som släppts hittills så är väl inte direkt någon av dem något att hänga i julgranen. Men nu, nu verkar man ha hittat precis rätt av allt att döma utifrån den första trailern. Herrejösses vilken trailer! Min pepp steg med 200% när jag såg den. Kan bli precis hur bra som helst och är lätt den film jag längtar mest efter nu. Att Wolverine är en av de coolaste seriekaraktärerna som skapats är nog väldigt klart och det känns skönt att han verkar få den filmatisering som han förtjänar. Spana in trailern här nedan och säg om inte du är lika pepp som jag…

Switch

Minns väl hur jag våren 1987 som en 11-årig liten parvel erhöll ett NES, Nintendo Entertainment System, och hur det därefter kom att forma mig som person. Har ägt, eller äger faktiskt fortfarande, samtliga där efterkommande konsoler från Nintendo där jag måste tillstå att höjdpunkterna såhär långt har varit Super Nintendo och den otroligt underskattade Gamecube. Spelbiblioteket till GC står sig faktiskt som det bästa till någon konsol hittills, Nintendo eller ej, enligt undertecknad. Men nu är det nytt på G igen. I mars nästa år så smäller det. Då lanseras the big N:s nästa konsol; Nintendo Switch! Trailern nedan får det verkligen att vattnas i munnen på en även fast så många detaljer är okända. Jag hoppas inte Nintendo slopat de utskällda gimickerna helt då jag faktiskt gillar både Wii och Wii U och tror nog att de har ett och annat äss i rockärmen utöver det som visats. För mig är det ett givet köp vid lanseringen, hur är det för dig?

Writings on the wall #4

Tänkte i några inlägg analysera och kåsera lite om min nuvarande situation och även våga mig på att spekulera om framtiden utifrån de val, förhoppningar och rädslor som finns. Allt detta kommer ske utifrån det senaste Bond-ledmotivet då jag på något sätt finner låten passande till min nuvarande livssituation. Här kör vi på fjärde inlägget;

”I’m prepared for this, never shoot to miss”

När jag väl bestämt mig hur jag vill ha det så brukar jag se till så att utfallet blir det jag vill. Spelar egentligen ingen roll vad vi pratar om för något. Om det är en jobbgrej, något som rör mitt vardagliga liv eller om det är någon person som jag vill umgås lite mer och lite intimare med. Har jag bestämt mig så är målet klart och då satsar jag allt på att nå det målet, dvs skjuter för att träffa. Inte för att missa. Men några få undantagsfall så har det hittills alltid lyckats. Alltid. Inte för att verka stursk eller framstå som en person som inte kan misslyckas, för det kan jag. Jag kan missa. Men jag satsar inte på att missa och jag brukar lyckas tweaka till det så jag hittar. Oftast mitt i prick. Sedan kan det ju visa sig att det inte var rätt måltavla som jag sköt på, men det är en annan sak…

Som jag nämnde i inlägg #3 så tror jag mig ju nu hittat det jag vill ha. Tror. Är inte riktigt säker. Vet att det är något som jag vill. Vet att jag vill ha personen ifråga närmare mig, men vet inte riktigt om jag är beredd på det. Är jag? Jag tror att jag är det men som nästa inlägg kommer belysa så kommer det bli en ”liten” storm om jag agerar på det. Vill jag blåsa upp till den stormen? Jag tror det. Eller egentligen så vet jag ju redan. Eller tror mig veta. Att jag är redo för stormen, det är jag. Är nog mer en fråga om ifall jag väljer att skjuta, kommer jag då att hitta? Jag skjuter ju inte för att missa men är inte sådär säker som jag brukar vara i dessa situationer den här gången. Eller så har jag förträngt hur det brukar vara. Hur jag brukar känna. Kanske brukar jag ha varit så här osäker. Inte osäker på vad jag vill utan osäker på att träffa. Osäker på att inte misslyckas. Att inte missa…

Jag vet att jag är beredd på detta och jag vet att jag vill detta. Väljer jag att skjuta så skjuter jag för att inte missa men grejen är att om jag träffar så tror jag det kommer bli underbart fantastiskt bra. Det är ju det jag vill. Om jag missar så har jag riskerat väldigt, väldigt mycket och mitt liv kommer definitivt att förändras även då. Troligen till det sämre då jag kommer bränna en del broar. Att det kommer bli en storm i båda fallen det är klart. Men är ju lättare att rida ut den om man träffar än om man missar för då har man ju någon att göra det med. Är ju bara den där lilla detaljen att målet inte är stilla utan är ju ett rörligt mål som kan vara väldigt svårt att träffa. Mycket skulle stå på spel för målet med så det är svårt att veta hur det skall bli. Som sagt, stormen kommer jag beskriva närmare i nästa inlägg men till dess så tror jag mig vara beredd på den. Frågan är; kommer jag att skjuta?

You know my name

Har den senaste tiden kikat igenom de fyra Bond-filmerna med Daniel Craig i huvudrollen och måste säga att jag gillar dem alla. Ja, även Quantum är bra. Faktiskt. Hade lite svårt för Craig i rollen som Bond först, även om han var ett steg i rätt riktning från Brosnan, men efter att ha sett dem nu igen så tycker jag han gör sig bra i rollen. Speciellt i den senaste filmen.

Hamnade häromveckan i diskussion med några kollegor över ett par öl vilken Bond vi tyckte var bäst och jag tror vi tyckte olika allihop. För egen del så är jag svag för Timothy Dalton men han är inte bäst. James Bond kommer alltid att personifieras av Roger Moore och den bästa Bond-filmen är fortfarande hans debut Live and Let Die.

Casino Royal (2006)

Betydligt bättre (och annorlunda) än den gamla versionen från 1967 med Peter Sellers, David Niven m.fl. Det här är en välbehövlig nytolkning av Bond med inte så lite hämtat från de suveräna Bourne-filmerna. Det mesta är bra i Craigs första som den engelske superagenten och ledmotivet av Chris Martin är helt suveränt. Att Mads Mikkelsen är med som skurk är en trevlig Skandinavisk anknytning och parkour jakten i början är riktigt coolt filmad.

Betyg: 4 starka Walter PPK av 7 möjliga.

View trailer: https://youtu.be/xK7PbujRUOk

Quantum of Solace (2008)

Aningens utskälld vid sin ankomst men är i mitt tycke den näst bästa Craig-filmen och en riktig actionpärla från början till slut. Varför så många är så negativa till den förstår jag inte då den innehåller allt man förväntar sig av en Bond-film. Ja, förutom Q då. Visst, skurken är kanske inte den bästa men i övrigt håller det mesta väldigt hög klass.

Betyg: 5 av 7 Aston Martin.

View trailer: https://youtu.be/ZN0WMFbieHY

Skyfall (2012)

En riktigt bra Bond-film men långt ifrån så bra som folk i allmänhet verkar tycka. Att filmen är ett gediget hantverk, visst. Att den har en bra skurk, jodå. Att den har alla element som en Bond-film skall ha, det har den. Den har allt det där och den är bra, bara inte särskilt mycket bättre än de två tidigare. Hellre lite sämre än Quantum. Faktiskt. Tror att många gillar den bara på grund av ledmotivet som är riktigt bra, bara inte så bra. Gillar dock att man återintroducerar Q…

Betyg: 5 svaga Omega klockor av 7.

View trailer: https://youtu.be/03kgTxgfM-k

Spectre (2015)

Den helt klart bästa Bond-filmen med Daniel Craig i huvudrollen. Här kommer allt samman. Intrigerna som byggts upp i de tidigare tre filmerna kulminerar här. Craig är helt briljant i rollen som Bond. Han har verkligen anammat rollen här. Ett ledmotiv som är helt magiskt bra. En huvudskurk som är skrämmande, en sidekick till skurken som nästan håller Oddjob eller Jaws klass, en Q som är i sitt esse och en vacker Bond-brud. Vad mer kan man begära? Ja, en snygg Aston Martin då. Check.

Betyg: 6 dubbelnollor av 7.

View trailer: https://youtu.be/7GqClqvlObY

Writings on the wall #3

Tänkte i några inlägg analysera och kåsera lite om min nuvarande situation och även våga mig på att spekulera om framtiden utifrån de val, förhoppningar och rädslor som finns. Allt detta kommer ske utifrån det senaste Bond-ledmotivet då jag på något sätt finner låten passande till min nuvarande livssituation. Tredje
inlägget;

”But with you I’m feeling something that makes me want to stay”

Jag har haft svårt att hitta den där personen som gjort att jag velat stanna upp. Stannat upp och slutat leta efter något annat. Något ”bättre”. Inte sagt att det varit något bättre jag egentligen letat efter utan har kanske varit mer en fråga och en tro att gräset varit grönare på andra sidan. Vilket det sällan är. Fast om man inte riktigt tycker att det känns helt rätt så är det kanske lätt att hamna i den situationen. Samtidigt så har jag ju inte direkt tyckt att det känns helt fel heller, bara inte ”rätt”. Det har väl gjort att jag hela tiden sökt något annat och inte riktigt velat stanna, precis som jag skrev om i förra inlägget, och hela tiden trott att jag kan hitta något annat. Något ”bättre”. Har dock inte velat tappa det jag haft utan har som regel trivts rätt bra med det trots att det alltid känts lite, lite obekvämt. Är väl ett klassiskt uttryck av att jag velat äta kakan och ha den kvar. Varit lite för feg att avsluta det som känts obekvämt fast jag samtidigt undvikit att ta det till nästa nivå. Eller avslutat det jag haft för att satsa på det jag trott skulle bli MER rätt. Inte vågat chansa i tro att det andra inte skulle hända. Lite för rädd helt enkelt. Lättare att fly som sagt när man alltid kommer undan med det. I alla fall ett tag. Tills verkligheten kommer ikapp.

Det har funnits några gånger som jag valt att byta till den andra sidan och gräset har kanske varit grönare i början men relativt snart så har det gröna bleknat. Fast kanske är det så att jag återigen har hamnat i samma tankebana, att gräset är grönare på ytterligare en annan sida? Mest troligt är det så. Det har även funnits gånger då jag velat byta sida men inte gjort det. En del har väl inte varit så seriösa i sina anspråk men ett par gånger så har det faktiskt varit så. Varit rejält seriöst. Gångerna är inte många utan endast tre till antalet och samtliga gånger är nog för att jag varit lite för feg. Inte riktigt vågat avsluta det jag haft, inte velat såra den andra personen och/eller inte velat och vågat skapa det drama som detta skulle föranlett. Pratar nu inte endast om det drama som ett uppbrott alltid leder till utan vad en satsning på det andra skulle föranlett i relation till det jag hade. Jag har helt enkelt varit för feg att följa det jag själv velat göra i de situationerna. Samt även varit rädd för att det inte skulle blivit något av det hela och jag stått där utan något alls i slutändan.

Men nu är jag där. Tror jag i alla fall. Jag tror mig ha hittat det jag söker för att sluta fly och precis som jag skrev i ett tidigare inlägg så är det något som jag inte riktigt vet hur det uppstått och jag vet inte vad som pågår. Jag vet inte riktigt om jag alltid tyckt såhär eller om det är något som uppstått nu på senare tid. Något som är nytt. Har även svårt att avgöra om det är rätt eller fel och det kommer att skapa precis det drama som jag nämner ovan om jag agerar på det, men mer om det om några inlägg. Det jag vet är att jag känner något som jag INTE känt förut. Det är något som sprungit ur en helt annan situation än i princip samtliga mina tidigare relationer. Det är det som gör det spännande. Men även lite skrämmande. Har ingen aning faktiskt om det är ömsesidigt, vilket är olikt mig. Kan vara det, men kan vara precis motsatsen också. Därav det spännande och det skrämmande. Det ända jag vet är att just nu, precis i denna stunden, så finns det få saker jag vill mer men samtidigt så finns det inget som jag är mer rädd för att göra. Fast det är ju så det skall vara. För att vinna måste det finnas saker att förlora. Jag är faktiskt mest förvånad över att jag vill detta så mycket som jag vill. För nu finns det ingen andra sida. Finns inget grönare gräs. Finns bara en känsla som får mig att vilja stanna. Eller inte bara en känsla utan flera. Känslor för någon som är så nära men ändå så långt borta. Men jag gillar känslorna. Jag gillar möjligheten. Möjligheten att stanna upp och njuta av något reellt. Något som inte känns obekvämt. Något som jag verkligen, verkligen vill…

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén