Never go in search of love, go in search of life and life will find you the love you seek, uttryckte den gamle antike filosofen Atticus det, och i ärlighetens namn så är det väl egentligen det som hela denna nonsensblogg faktiskt är ett, om än litet, bevis på. Genom att se till att fylla mitt liv med de människor som får mig att må bra, de som ger mig något tillbaka, samt de saker som jag både vill uppleva och saker som tvingar mig att utvecklas och utmanar mina rädslor, så har jag gett mig ut på resan att söka mitt liv. Att jag växt och förändrats både som person och som medmänniska de senaste åren råder det nog faktiskt inget tvivel om. Inte om jag får säga det själv i alla fall. Många av de förutfattade meningar jag tidigare haft har ställts på sin ända och jag skulle nog vilja påstå att jag faktiskt blivit till en bättre version av mig själv som en följd. Eller förresten, låt mig omformulera det där; skulle vilja påstå att jag kontinuerligt utvecklas och blir en allt bättre version av mig själv för varje dag som går utifrån att jag aktivt både försöker hitta och forma mitt liv. Så, han var nog kanske inte ute och cyklade ändå, vår vän Atticus. Men har då livet hittat den kärlek jag söker? Tja, det är väl det vi skall komma fram till i denna bloggserie, är det inte? För att ni (och även jag kanske) skall få svar på det så får ni hänga på till slutet. För det gör ni väl?

Men som ni säkert märkt själva, om inte annat genom dessa Crossroads-inlägg, så är ju kärlek inte någon rättfram historia. Inte allt som oftast i alla fall. Den ändras, den utmanar och kanske framförallt, den ges inte den chans som den kanske förtjänar. För ett tag sedan så genomförde Novus en gallupundersökning på uppdrag av Match.com för att ta reda på hur många dejter det krävs för att vi skall bli kära i den andre personen. Vet ni hur många man kom fram till? Fler än ni tror, skulle jag gissa på. Det visade sig att det tar i genomsnitt 4,9 dejter för oss att bli kär, vilket är betydligt mer än de 3 dejter vi svenskar i snitt ger en person en chans. Det här visar ju på att vi är alldeles för otåliga när det kommer till vår jakt på den stora kärleken. Märk väl att jag inte pratar om attraktion här, utan om kärlek. Attraktion är något helt annat (eller kanske inte helt, men ändå) och något som vi kan känna direkt för en person. Man brukar väl säga att attraktion handlar om lust och åtrå medan kärlek mer handlar om ömhet, tillgivenhet och omtanke. Bara så ni är med på skillnaden och så vi är på samma våglängd i det jag skriver om.

Är det något som är säkert så är det att det går att beskriva det här med attraktion på hundra olika sätt. Minst. Det som attraherar en person, gör inte det för någon annan. Vilket ju är tur. Det är som det gamla uttrycket säger; Beauty is in the Eye of the Beholder. Utifrån detta tänkte jag nu ge mig på att bli amatörpsykiatriker då det inom psykologins värld brukar refereras till en rad faktorer som kan sägas vara grundläggande när det kommer till att få oss att dras till något eller någon. Något som effektivt brukar användas i marknadsföring till exempel. Givetvis så är dessa faktorer knutna till våra sinnen där kanske främst synsinnet spelar in, med fysisk attraktion, och luktsinnet, med att någon doftar gott, då vi gärna undviker det som luktar illa. Andra saker som skapar attraktion är igenkänning och samhörighet, kompetens och kunskap samt slutligen makt och status. Alla saker tilltalar som sagt var inte alla men oftast bygger attraktionen på en eller flera av dessa saker. I vissa fall så attraherar lika och ibland motpoler, men i båda av dessa fallen så uppfyller dock parterna ett behov hos den andre. Låter kanske lite väl djupt för något som har till uppgift att vägleda oss i de inledande stegen som för oss samman. Men så är det faktiskt. Plus att attraktionen ju måste leva vidare även sedan ifall det skall fortsätta att hålla oss samman och utvecklas till kärlek.

Attraktion är med andra ord till för att vi ska dras till varandra, men det som sedan gör att vi vill fortsätta att umgås är saker som lika värderingar, liknande intressen och som jag skrev ovan; ömhet, tillgivenhet och omtanke. Givetvis är jag inte så blåögd att jag tror att det är bara det som ligger till grund för en kärleksfull relation, men det är åtminstone en del av kakan. Dessa saker tar ju dock lite längre tid att utveckla tillsammans med motparten. Det kräver helt enkelt lite mer jobb, lite mer engagemang och att man vågar öppna och ge av sig själv samt tar till sig av den andre. Alla saker som tar tid, som sagt. Måste få lov att ta tid. Så, lite mer tålamod skadar nog inte. Eller vad tycker ni?

”Girl, I think about you every day now
Was a time when I wasn’t sure
But you set my mind at ease
There is no doubt you’re in my heart now

Said woman take it slow, and it’ll work itself out fine
All we need is just a little patience”

Tidigare kapitel:
Prologue: Whole Lotta Love
Chapter 1: Wanna Be Startin’ Somethin’
Chapter 2: Waiting For A Girl Like You
Chapter 3: Writings on the Wall
Chapter 4: Perfect Strangers
Chapter 5: Love Me Again
Chapter 6: Love to Love
Chapter 7: Still Loving You
Chapter 8: True Colors
Chapter 9: The Most Beautiful Girl in the World
Chapter 10: What Kind of Love
Chapter 11: Simple Man
Chapter 12: Roads Untraveled
Chapter 13: Shy
Chapter 14: I Only Wanna Be With You
Chapter 15: Road to Nowhere
Chapter 16: Point of No Return
Chapter 17: Changes
Chapter 18: You Can’t Hurry Love
Chapter 19: I Don’t Believe in Love(?)
Chapter 20: Carry on Wayward Son
Chapter 21: Jump
Chapter 22: Somethin’ Stupid (or NO Writings on the Wall)
Chapter 23: Modern Love
Chapter 24: Be Mine (or DON’T Wanna Be Startin’ Somethin’)
Chapter 25: Always Will Be (or WON’T BE Waiting For A Girl Like You)
Chapter 26: What is Love?
Chapter 27: The Way We Were (or DO NOT Love Me Again)
Epilogue: ???