Gamereactor Sverige har en artikelserie där de listar deras fem favoriter inom en rad filmgenrer. En intressant och framförallt kul idé tycker undertecknad, som hakar på och listar mina favoriter i samma genre som den de just publicerat allt eftersom. De har siktat in sig på tio stycken artiklar, eller de fem bästa filmerna inom tio specifika genrer, vilket väl jag också gör initialt. Om jag gör fler eller färre får väl framtiden utvisa, tänker jag. Hänger ni på?

I det åttonde inlägget i denna bloggserie så har det blivit dags för topp-5 maffia, där de listat följande filmer; 5) Sonatine, 4) A Bittersweet Life, 3) Once Upon a Time in America, 2) Godfellas och 1) The Godfather: Part II. En något udda genre, måste jag säga. Inte en av de som brukar omnämnas när man pratar ”filmgenre”. Nu skall väl inte Wikipedia ses som något facit men i den lista de har så brukar väl så kallade gangsterfilmer främst vara en undergenre till kriminalfilmer och inte en egen genre. Men å andra sidan så är ju krig, eller militärfilmer, en undergenre till action också, så finns väl inga rätt eller fel tänker jag. Hur än det är med det så kan jag väl kanske inte påstå att maffiafilmer är något som jag direkt ser ofta. Nä, nästan aldrig skulle jag vilja påstå. GR:s plats 4 och 5 har jag inte sett men skall definitivt kika in fjärdeplatsen vid lämpligt tillfälle. Sonatine lät inte som något som tilltalade mig utifrån deras beskrivning. Deras topp-3 har jag givetvis sett och har väl kanske inte riktigt samma uppfattning om dem som de har. Vad gäller Once Upon… så är det ett enda stort sömnpiller om du frågar mig. En bland Sergio Leones absolut tråkigaste filmer. Välgjord? Visst. Tråkig? Japp! Så är det bara. Det här med vad som klassificeras som en ”maffia” kan ju debatteras, som vanligt. Det som ursprungligen förknippas med termen är ju den italienska, främst den Sicilianska, organiserade brottsligheten. Men om vi istället breddar det hela lite och utgår ifrån den ovan nämnda undergenren ”Gangsterfilmer”, så kan vi ju använda följande definition:

”Focus on criminal organizations that provide a level of organization, and resources that support much larger and more complex criminal transactions than an individual criminal could achieve.”

Ja, då ger det ju lite mer kött på benen. Lite mer att välja mellan. Vi pratar alltså organiserad kriminalitet, gärna internationell sådan, som opererar storskaligt och på ett sätt som ingen enskild person skulle kunna göra. Utifrån det, så är mina favoriter i denna genre enligt följande:

5) Black Rain (1989)
Att Ridley Scott är världens mest ojämna regissör är det nog inte många som argumenterar emot. Tror jag i alla fall. Säkerligen en kapabel herre i regissörsstolen men hans filmer är verkligen av varierande kvalitet. Suveräna filmer såsom Alien och Gladiator varvas med bottennapp som Prometheus och Kingdom of Heaven, bara för att nämna några. Oavsett så vaknade han ju på sin bättre sida med denna lilla pärla till film. När två New York poliser engagerar sig i ett gängkrig mellan medlemmar av den japanska maffian, eller Yakuza, och arresterar en av dem så beordras de att eskortera honom tillbaka till Japan. Väl där så flyr deras fånge och i jakten på honom så leder spåren allt djupare och djupare in i den japanska maffians hemligheter. För att vinna behöver de snabbt lära sig den japanska livsstilen och att slåss på det japanska sättet. Med ett magiskt soundtrack av Hans Zimmer, en stabil Andy Garcia som sidekick och en fantastisk Michael Douglas i huvudrollen så skapas en atmosfär som är svår att värja sig mot. Riktigt bra film som ni inte får missa!

4) Pulp Fiction (1994)
Quentin Tarantinos blott andra film är en fantastisk liten pärla som nästan skapade en egen undergenre i sig själv när den släpptes. Det kom en hel drös med filmer som försökte kopiera Tarantinos ihopflätande av små berättelser som hoppar fram och tillbaka i tiden för att skapa en helhet som förgyller. Ingen av kopiorna är dock ens i närheten av lika bra som Pulp Fiction med sina suveräna karaktärer, fantastiska dialog och oväntade händelser. Kanske ingen renodlad gangsterfilm men den rör sig i de miljöerna i alla fall. Två torpeder spelade av Samuel L. Jackson John Travolta är ute efter att hämta en resväska som stulits från deras arbetsgivare och tillika gangsterboss spelad av Ving Rhames. Utöver det så har Travoltas torped också ombetts att ta ut bossens fru, spelad av Uma Thurman, på en date medan gangsterbossen själv är bortrest. Allt leder till en serie roliga, bisarra och obestämda incidenter där deras till synes oberoende liv vävs samman med Bruce Willis åldrande boxare som betalats av gangsterbossen för att lägga sig i en boxningsmatch. Roligt, underhållande och framförallt väldigt, väldigt bra!

3) The Untouchables (1987)
Brian De Palma är nästan lika ojämn i regissörsstolen som Ridley Scott, men bara nästan, och med De Omutbara så vaknade även han på rätt sida. Här får vi följa Kevin Costners Elliot Ness i dennes jakt på Robert De Niros legendariske gangsterboss Al Capone, som byggt upp ett imperium med hjälp av smuggling av alkohol under förbudstiden. Efter att konstant ha misslyckats och på grund av den utbredda korruptionen inom Chicago-polisen så rekryterar Ness en elitgrupp som inte går att muta eller skrämma till lydnad. Allt detta, tillsammans med en suverän Sean Connery som den irländske polisen som hjälper Ness, skapar en spännande, underhållande och riktigt, riktigt suverän film som ni verkligen bör leta upp om ni inte sett den.

2) The Godfather I & II (1972 & -74)
Att göra en sådan här lista och inte ha med Francis Ford Coppolas fantastiska Gudfadern 1 och 2 vore nästan som att häda i kyrkan. Att särskilja de två filmerna är nästan omöjligt och de bör ses gemensamt för att få en bättre bild av Corleone-familjens resa. De ÄR nästan som en film, om än en väldigt lång sådan. Med fantastiska rollprestationer av Al Pacino, Robert De Niro och framförallt Marlon Brando så skapas en episk familjesaga av sällan skådat slag. I den första filmen får vi följa Gudfadern ”Don” Vito Corleone, som är chef för maffiafamiljen Corleone i New York, medan hans son Michael, en dekorerad soldat i andra världskriget, verkar vara ointresserad av att vara en del av familjeföretaget. När en rival ber Gudfadern om hans inflytande för att sälja droger så vägrar Don Corleone, vilket leder till en schism som tvingar Michael till att göra det han allra minst vill; att föra ett maffiakrig mot de andra maffiafamiljerna. Det här hotar att riva isär Corleone-familjen när Vitos gamla värderingar kolliderar med de nya tankesätten som Michael för med sig. I fortsättningen så får vi följa en ung Vito Corleone och dennes uppväxt på Sicilien och i New York, parallellt som vi även får följa Michael på 1950-talet när han försöker utöka familjeföretaget till Las Vegas, Hollywood och Kuba. Stilbildande, magiska och bara helt, helt suveräna. Se! För allt smör i Småland; Se!

1) The French Connection (1971)
Ett par New York City-poliser snubblar över ett drogsmugglingsjobb med fransk anknytning i William Friedkins grymma 70-talspolispärla. Med en suverän Gene Hackman i huvudrollen som ’Popeye’ Doyle, en alkoholiserad men hårt arbetande och engagerad polis med hett temperament, och Fernando Reys Alain Charnier, en världsvan och elegant gentleman och tillika kriminell, så skapas en intressant kontrast. Friedkin ger oss en av filmhistoriens bästa biljaktsscener och en gangsterbakgrund med läkemedelsleverantörer som smugglar rent heroin till Amerika från Marseille. En av 70-talets bästa filmer, vilket inte vill säga lite, och vinnare av 5 Oscars, inklusive Bästa Film, Bästa Regissör och Bästa Manliga Huvudroll, samt nominerad till ytterligare 3 statyetter. Det är inte illa pinkat av en trähäst! Den absolut bästa gangsterfilmen om ni frågar mig, vilket vi nu gör då det är min lista. Magical. Magical, I say! 🙂

Precis utanför listan, för att runda av till en topp-10, så kommer 6) The Getaway, 7) Road to Perdition, 8) True Romance, 9) Léon och 10) Lock, Stock and Two Smoking Barrels. Bubblare får bli Man on Fire med Denzel Washington och Ben Afflecks The Town. Kanske inte renodlade gangsterfilmer, de heller, men båda utspelar sig i en gangstermiljö i alla fall. Svenskt bidrag i gansterfilmsgenren? Inte mycket att välja på, även om man bortser min ovilja till svenskt filmskapande. Inte ett självklart val men jag får nog köra på Varning för Jönssonligan! Underhållande och rolig som få svenska filmer och även om ingen klassisk gangsterfilm i ordets rätta bemärkelse, så har den ju kriminalitet, ligor och internationell anknytning – dvs allt som brukar definiera en riktig maffiafilm.

Tidigare inlägg:
1) Topp-5 filmer: Komedier
2) Topp-5 filmer: Action
3) Topp-5 filmer: Krig
4) Topp-5 filmer: Fantasy
5) Topp-5 filmer: Sci-Fi
6) Topp-5 filmer: Skräck
7) Topp-5 filmer: Drama
8) Topp-5 filmer: Maffia
Topp-5 filmer: Thriller
Topp-5 filmer: Romantik
Topp-5 filmer: Film Noir
Topp-5 filmer: Västern