Allt började faktiskt som en nyck. En ingivelse i stunden. Tro det eller ej. Men sedan så utvecklades det till något som jag både ville och som jag är glad att jag genomförda. Vad jag pratar om? Well, vi tar det från början, skall vi inte?

Det var där på hösten 2017 som jag blev inbjuden till nyinvigningen av Carstedts Bil i Umeå efter att de renoverat och då jag nyligen köpt min senaste tjänstebil där. Under minglandet så provsatt jag en av de Ford Mustanger som de hade inne och när jag gjorde det så kom försäljningschefen och frågade om jag inte var intresserad av att köpa en privat. Vilket jag var. Inte för att jag tänkt på det innan men där och då så kändes det bara rätt. Sagt och gjort så påbörjades sedan diskussionerna och när jag skrev om det i inlägget Egoboost i slutet av november så hade det utvecklats till mer än bara en ingivelse. I mitten av december togs sedan beslutet och bara dagar innan julafton så blev kontraktet signat. Tanken var ju först att köpa en Bullitt-version men då lanseringen av den dröjde så beställdes en GT-version i väntan för att inte gå miste om att äga en Musse nästkommande sommar. I april 2018 så bekräftade jag att jag ville ha den beställda GT:n då Bonus-Malus skulle göra Bullitten oerhört dyr att äga samt att i stort hela ”säsongen” 2018 skulle passerat innan den skulle släppas här i Sverige. Den 11 maj så levererades den så till Umeå och den 18 maj så trädde den så äntligen in i min ägo, vilket jag på intet vis ångrat sedan dess.

Men nu så har vi nått vägs ände tillsammans. I onsdags så åkte jag nämligen till huvudstaden och bytte in den mot en annan bil. Inte fullt 2 år och 4 månader blev det. I stort tre sommarsäsonger. Vilka alla varit riktigt trevliga. När jag var på väg ned för att byta in den, i vad som blev sista turen, så fick jag frågan om det inte kändes vemodigt? Faktum är att det inte gjorde det. Inte alls faktiskt. Jag har inte de affektionskänslorna för saker och ting. Jag är mycket mer praktiskt lagd i min relation till det jag äger. Visst kan jag ha svårt att kasta bort saker, men det är inte på grund av att jag hyser några speciella känslor till föremålet i fråga. Nä, det beror mer på att jag inte tycker om att ha gjort mig av med saker som det senare visar sig att jag behövde. Men vad gäller en bil så har jag inga sådana tankar. Det var kul så länge det varade men nu så får Mussen glädja någon annan istället. Vad jag bytt in den mot för bil? Vi tar det i ett separat inlägg…

18 maj 2018 – 9 september 2020