Gamereactor Sverige har en artikelserie där de listar deras fem favoriter inom en rad filmgenrer. En intressant och framförallt kul idé tycker undertecknad, som hakar på och listar mina favoriter i samma genre som den de just publicerat allt eftersom. De har siktat in sig på tio stycken artiklar, eller de fem bästa filmerna inom tio specifika genrer, vilket väl jag också gör initialt. Om jag gör fler eller färre får väl framtiden utvisa, tänker jag. Hänger ni på?
Den sjätte delen i deras artikelserie är topp-5 skräck, där de listat följande filmer; 5) The Exorcist, 4) Halloween, 3) The Thing, 2) Jaws och 1) Alien. Återigen riktigt bra filmer, som faktiskt samtliga skulle kunnat figurera även på min lista. Vilket några också gör. Hela tre stycken faktiskt. Med en fjärde bland mina topp-10. Så här överens har vi inte varit gällande någon genre hittills. Faktiskt. Nu är ju det här med skräckgenren faktiskt den genre som tilltalar mig kanske allra minst av alla filmgenrer dock, men det beror ju åter igen på vad man klassar in som ”skräck”. Visst hade jag kunnat klassa in Aliens, som jag har på Sci-Fi-listan, i skräckgenren istället. Men den skulle lika väl ha kunnat hamna på actionlistan. Men precis som jag skrivit tidigare så är det ju ofta på det sättet, att filmer passar i flera genrer. Vilket också är fallet med många andra av filmerna på min skräcklista där de helt enkelt passar in i flera olika samtidigt. Det här ställer ju så klart till det en aning när man skall göra sådana här listor och det är inte alltid lätt att vara konsekvent, vilket kanske främst skräckgenren blir ett bevis på då den allt som oftast innehåller övernaturliga saker som enkelt kan klassas in som Sci-Fi eller Fantasy. De innehåller allt som oftast också en hel del action. Med det sagt så kommer här min lista gällande skräck, vilket inte är någon favorit som sagt. Den innehåller alster som jag enkelt hade kunnat placera in i andra kategorier också och kanske är det så att på grund av min avoghet till genren så är det inga typiska rysare på listan. Eller åtminstone inte endast. Men, men ni får ta den för vad den är:
5) Bram Stoker’s Dracula (1992)
Ja, jag vet att jag hade denna på plats nio på Fantasy-listan men den får ändå komma med här bara för att jag verkligen, verkligen gillar Francis Ford Coppolas tolkning av Stokers vampyrhärskare. När jag listade bästa vampyrfilmerna för nära nog tio år sedan så hade jag den på min förstaplats, såklart(!), och filmens magiska soundtrack återfinns på min tio-i-topp över bästa filmmusik. Så att säga att jag håller Dracula högt vore med andra ord en underdrift av stora mått. Ren filmmagi med en perfekt rollbesatt Gary Oldman som den blodsugande greven på jakt efter sin förlorade älskade, Winona Ryder vackrare än vanligt i rollen som Mina och Anthony Hopkins briljerande som den smått galne Van Helsing. Lägger man därtill en kärlekshistoria som spänner över tid och rum och den teknik med Practical Effects framför Digital Effects, som Coppola använde sig av för att realisera effekterna, så gör det bara filmen ännu bättre.
4) Scream (1996)
Jag minns väl när jag såg Scream första gången på bion i Umeå efter den svenska premiären 1997. Då som nu så hade jag inga större förväntningar på en skräckfilm. Vi var ett litet gäng bestående av min dåvarande flickvän och några vänner som gick och såg den och vill minnas att även om den fått fina recensioner vid tillfället så var jag liiite avogt inställd till att se den. Inte så att jag gjorda något högljutt motstånd, men vill minnas att jag hellre ville se en annan film som jag glömt vilken det var vid det här laget. Mycket av min avoghet kom sig nog av att jag tänkte det skulle bli en ny Dream Warriors, eller liknande. Oavsett så blev jag helt såld på Scream, inget snack om saken. Kändes nyskapande och som en frisk fläkt i genren. Var aldrig något fan av TV-serien Party of Five, eller Ensamma Hemma som den hette i Sverige, men efter Scream så var jag nog allt, som många andra, lite småkär i Neve Campbell. Ett år efter hennes mors död börjar Sidney Prescott och hennes vänner få konstiga telefonsamtal. Samtalen består av en rad frågor där en är: Vilken är din favorit skräckfilm? Samtalen slutar sedan med att en svartklädd person i vit mask dyker upp och mördar mottagaren, som oftast är en tonåring. Sidneys frånvarande far blir misstänkt för dåden men som vanligt i en skräckis så är inget som det verkar och alla är egentligen misstänkta.
3) Jaws (1975)
Vill minnas att första gången jag försökte se ”Hajen” så var det vid den ärofyllda åldern 8 år. Kanske 9. Varför jag vet det? Jo, jag vet nämligen att jag gick i årskurs 3 och minns att det var flera – flera! – föräldrar som hade ringt till vår lärare och frågat om det var OK att de lät oss barn se filmen. Märkligt, minsann. Hur som helst så var mina föräldrar definitivt inte en av dessa som ringt och frågat. Vill i och för sig också minnas att jag på intet vis såg speciellt mycket av filmen, om något, utan vanan trogen så somnade jag så sött i soffan. Nä, faktum är faktiskt att jag såg uppföljaren Jaws 2 från 1978 flertalet gånger innan jag definitivt vet att jag såg hela den första filmen. Som i så många andra fall så brukade jag och min nu avlidne kusin låna en rad skräckfilmer från hans granne och en av de filmerna var ”Hajen 2” (de andra var The Gate, Critters och bubblarna till denna lista). Hur än det är med det så när jag väl såg originalet så blev jag helt blown away, som så många andra. Filmen som egenhändigt startade trenden med så kallade Sommar Blockbusters är helt magnifik i sitt utförande. En otroligt olycksföljd inspelning gjorde att Spielberg tvingades till en rad kreativa beslut som alla faktiskt gjorde (mest troligt) filmen bättre och mer nervkrypande. Det lilla samhället Amity Island drabbas av en hajattack och en ung pojke dödas. Den nye sheriffen vill stänga stränderna, något som inte faller i god dager med Borgmästaren och de lokala affärsinnehavarna. Den döda pojkens mamma lägger ut en belöning till den som dödar hajen och snart översvämmas orten av amatörjägare och fiskare i hopp om att få belöningen. En lokal fiskare, en forskare från Oceanographic Institute och den nye sheriffen ger sig ut till sjöss på jakt efter hajen för att få ett stopp både på dödandet men också på alla lycksökare. Dock inser de snart att det inte är någon vanlig haj de har att göra med. Med enastående skådespeleri av Roy Scheider, Robert Shaw och Richard Dreyfuss samt fantastisk och stilbildande musik av Johan Williams så lyfter filmen till att bli något mer än en vanlig skräckfilm. Den får dig förvisso att sitta på mer än helspänn genom hela filmen och du kommer definitivt tveka gällande att bada i havet efteråt, men det är Spielbergs handfasta regi och att med små medel skapa en nerv som få filmer lyckas åstadkomma. Varken förr eller senare.
2) The Thing (1982)
Minns faktiskt inte riktigt när jag såg John Carpenter’s The Thing för första gången, precis som med hans Escape from NY. Att det var någon gång på 80-talet och att det skedde efter att jag såg Escape from NY, det vet jag. Varför jag vet det är för att jag i min naivitet nog väntade mig samma typ av actionfilm fast i arktisk miljö. Menar med både Carpenter som regissör och Kurt Russel i huvudrollen så lurade jag mig nog själv att tro det skulle bli mer av samma. Ack så jag bedrog mig själv. Vid en amerikansk forskningsstation i Antarktisk så överraskas de närvarande av att några norska forskare från en närliggande station jagar en hund med hjälp av en helikopter. Det ena leder till det andra och norrmännen förolyckas samtidigt som amerikanerna lämnas kvar med hunden, liken efter norrmännen och en hel rad med obesvarade frågor. De amerikanska forskarna flyger själva över till den norska stationen och hittar alla döda eller saknade, samt något oidentifierbart och sönderbränt. En fantastisk inledning som sedan bjuder på makalösa Practical Effects, suveränt skådespeleri och samma typ av hopplösa isolation som filmen på förstaplatsen på denna lista. Har du inte sett denna lilla pärla till film så är den ett absolut måste att högprioritera. Makalöst bra!
1) Alien (1979)
Ja, jag vet att jag har Aliens som nummer 1 på min Sci-Fi-lista, men där Camerons actionfyllda uppföljare är mer Action och Sci-Fi orienterad så är Ridley Scotts original mycket mer en klaustrofobisk skräckfilm i Sci-Fi-miljö. Inkonsekvent? Tja, kanske, men det är ju min lista och det här är hur jag ser dem. Minns väl hur mörkrädd jag var under lång tid efter att jag sett Alien för första gången vid troligen alldeles på tok för ung ålder. Kan inte minnas riktigt när det var men någon gång på 80-talet var det i alla fall så var definitivt för 15-års ålder. Vad jag dock minns är att jag skulle introducera min dåvarande flickvän till filmerna i början på Millenniet, något som inte uppskattades efter att vi sett första filmen som skrämde henne från vettet. Hon genomled tappert de då fyra filmerna tillsammans med mig, men tror inte hon uppskattade det. Om ni inte sett den så rekommenderar jag Director’s Cut som kom 2003 och är en minut kortare (!) än originalet, men med tidigare uteslutet material och som faktiskt är lite lite bättre om vi räknar grader i helvetet. Man blir invaggad i den trygga stämningen och robusta inramningen som finns i början av filmen för att i ett senare skede sitta på helspänn hur rädd som helst men obenägen att slita sig. På väg hem från ett uppdrag så plockar besättningen på rymdskeppet Nostromo upp en nödsignal från en närliggande måne och tre i besättningen åker över för att hjälpa. På plats så hittar de ett störtat skepp och en rad konstiga ägg. Nostromos huvuddator lyckas samtidigt tyda nödsignalen, som visar sig vara en varning, och när ett av äggen kläcks så inser de att de inte längre är ensamma. Fenomenalt nerv krypande och nyskapande med en skådespelarensemble som är helt fantastiskt perfekt. Se den!
Precis utanför listan, för att runda av till en topp-10, så kommer 6) The Others, 7) The Exorcist, 8) The Omen, 9) 28 Days Later och 10) The Shining. Bubblare får bli Evil Dead 2 och en gammal favorit från min ungdom; House II: The Second Story. Den svenska skräckfilm som brukar hyllas internationellt är ju Låt den rätte komma in, men jag har aldrig riktigt tyckt att den varit så bra, så väljer att nämna en gammal ungdomsfavorit istället. En som vi såg flertalet gånger då det begav sig; Besökarna med Kjell Bergqvist.
Tidigare inlägg:
Topp-5 filmer: Komedier
Topp-5 filmer: Action
Topp-5 filmer: Krig
Topp-5 filmer: Fantasy
Topp-5 filmer: Sci-Fi