MaiM's Blog

No Secrets, No Lies

Månad: mars 2018 Sida 1 av 2

Huggormen har slingrat vidare…

Påsken nalkas och med facit nu i hand så kommer det att bli en annorlunda sådan. Vintern har fortfarande sitt grepp och vi har mer snö än på mycket, mycket länge så vän av ordningen frågar sig ju lite så där konfunderat; hur tänkte jag nu? Har haft min skoter utannonserad ett tag och de sista 2 veckorna har köpsugna verkligen vaknat till liv och skickat både sms, epost samt ringt i parti och minut. Jag har väl varit lite sådär halvloj på att svara, mycket pga min isolering av mig själv som jag beskrev i förra inlägget, men även för att jag varit lite ambivalent gällande om jag skulle behålla den eller om jag skulle sälja den. Men så mitt i flytten av kontoret förra veckan, ja, vi har bytt kontor i ÖSD, så ringde det en person från grannbyn där skotern stod och var spekulant. Vi bestämde träff i lördags och snabbt var det gjort så har nu Vipern fått ett nytt hem. Både skönt att bli av med den men också lite sorgligt då den varit min kompanjon i nära nog 3 säsonger nu sedan jag köpte den ny. Men var sak har sin tid och nu så får den ett nytt hem samtidigt som jag får möjlighet att införskaffa en ny pärla. Tänker dock hålla mig till hösten, klara mig utan skoter nu över slutet på säsongen. Tror nog att det kommer gå bra även om det hade varit trevligt att ha den över påsken. Speciellt i år med nuvarande snöläge. Men, men, får helt enkelt starta igång veteranskotern och puttra runt på den i påsksolen. Inte fy skam det heller….

Dags att tina fram…

Har den senaste tiden varit i lite av en dvala. Hållit mig för mig själv och faktiskt varit hyfsat osocial med allt och alla. Visst, har träffat den närmaste släkten, knappt, men har varit genuint återhållsam med att umgås och träffa några andra. Det gäller även på sociala medier där jag varit än mer inaktiv än jag i vanliga fall är. Vet inte riktigt varför jag valt att isolera mig på detta sätt. Inte egentligen. Det har bara känts rätt och det har nog funnits ett underliggande behov av egentid och att ladda batterierna. Energinivån har varit genuint låg på sistone och även om jag nu spenderat min tid mestadels för mig själv så har jag faktiskt varit förvånansvärt oproduktiv. Har inte gjort många knop. Nä, aktiviteterna har begränsats till att kika på Tv-serier, film samt kört skoter. Till största del för mig själv och inte med någon annan. Visst har det funnits tillfällen när jag gjort saker med andra, men det har varit ytterst begränsat i både omfång och tillfällen. Har faktiskt varit så inaktiv så jag har INTE gjort något för att komma i ordning i lägenheten i ÖSD, har INTE städat någon av mina 2 lägenheter som numera ser ut som bombnedslag och jag har inte ens pluggat i den takt som skulle behövts vilket gjort att jag nu ligger efter. Obra på gränsen till skitdåligt. Fast samtidigt bra. Behovet har ju uppenbarligen funnits där och känner nu att energin så smått börjar återvända. Har blivit dags att vakna ur dvalan. Tina fram samtidigt som våren nu när vi växlat över till sommartid (något som jag helt missat att vi gjorde natten som var). Dags att ta tag i mina projekt igen, inklusive att komma ikapp i studierna. Dags att köra på det jag förutsatt mig i Crossroads-serien och faktiskt göra verklighet av beslutet/-en. Dags att snäppa upp några pinnhål och återintroducera mig själv till verkligheten med andra ord. Visst, det är fortfarande vinter men med sommartidens införande så dröjer det nog inte länge innan vi har kommit in i våren, det vill säga sju dygn med medeltemp över 0 grader. Något som statistiskt brukar inträffa 11 april här i Jämtländska residensstaden. Så tiden är verkligen nu…

”No I won’t hide here any more
Time to rise up and show the world who I am
What I can do”

White Wedding

Som jag skrivit tidigare här i bloggen så gillar jag ju det här med horoskop. Knasigt, jag vet, men trots mitt annars så logiska och ingenjörsmässiga tänkande så finns det något som tilltalar med tydningen av stjärntecken och jag kan ofta relatera till det som skrivs i saker som händer i mitt liv. Inget undantag idag. Kan ofta förundras hur väl det stämmer. Idag så löd delar av mitt horoskop enligt följande;

[ ]… och här kan du bli bjuden till en fest som gör dig på trivsamt humör [ ].

Det lät väl nice, tänkte jag i morse när jag läste det hela, och vet ni vad? Jo, fick ett samtal av en nära vän idag som ville att jag skulle se till att boka in 28 juli i kalendern. Det gäller då att vara ute i tid sa jag men kom sedan att tänka på att det kanske ändå krockade med Guns konsert i Götet. Snabb titt bekräftade dock att det var helgen före, så det var lugnt. Fast det hade inte spelat någon roll. Hade det varit Guns helgen så hade Guns fått stryka på foten då min vän och hans bättre hälft fått för sig att knyta bröllopsbanden och man trevligt nog önskade att jag skulle vara med och dela dagen tillsammans med dem. Superskoj! Verkligen! Blev verkligen på ett trivsamt humör av det hela då jag önskar dem all lycka och samtidigt så fick jag ju vatten på min kvarn gällande det här med horoskop och att de stämmer in på mitt liv. Knasigt, eller hur? Men ändå så logiskt…

”It’s a nice day for a white wedding”

Tröskel

”It always seems impossible until it’s done”

Allt verkar omöjligt tills det är gjort, Nelson Mandelas välkända citat som på något sätt har fastnat hos undertecknad på sistone. Var faktiskt så enkelt som att det kom en reklamlapp i brevlådan i ÖSD som jag råkade läsa innan den hamnade i pappersinsamlingen och meningen lyckades etsa sig fast i min hjärna. Har funderat en hel del på vad det egentligen betyder för just mig och de mål som jag för tillfället försöker uppnå. 2018 års sju mål rullar på som de ska och även om de är jobbiga en del av dem så är det egentligen bara ett av dem som har känslan av att vara ”omöjlig” att uppnå. Det är också det projekt som pågått längst i mitt liv och som också är det som är absolut störst av alla jag företagit mig. Ja, till och med större än 2 års MBA-utbildning, vilket är ett annat av målen. Hur som helst så börjar det vara dags att starta jobbet med just det projektet. Snart. Inte just nu, men snart. Är ingen undanflykt utan måste se till att jag både har tiden och energin att slutföra det hela bara jag börjar. Om det nu är slutprodukten som är målet. Skulle kunna vara resan som också är målet. Men det återstår att se.

Ett av de andra sakerna som citatet skulle kunna appliceras på är ju det här med ”vägvalet” och det som jag beskrivit i Crossroads-inläggen. Där så är känslan att det är”omöjligt” lite mer påtaglig och det är nog anledningen att jag just nu befinner mig i ett litet limbo gällande att ta tag i saker där. Kanske inte bara det, finns en annan anledning som jag både beskrivit lite löst i tidigare inlägg här i bloggen och som jag tänker beskriva mer i senare inlägg, men det är definitivt en bidragande orsak. För att genomföra vandringen, eller vandringarna, så behövs det tas ett krafttag. En tröskel som behöver klivas över. Problemet är bara att tröskeln är ovanligt hög för tillfället. Allt för hög. Är dags att ta sig samman och bara göra det nu. Få ändan ur vagn som det så fint brukar heta. Vilket jag skall, måste bara få lite andra saker undanstökade först. Ahhh, tiden. Ständigt denna tid som inte riktigt vill räcka till.

Är inte livet lite som Scorpions sjunger i deras lite bortglömda pärla The Zoo? Jo, tror nog det. Världen känns verkligen som ett zoo ibland….

We eat the night, we drink the time
Make our dreams come true
And hungry eyes are passing by
On streets we call the zoo

Time to Rock’n’Roll 2!

Som jag skrivit tidigare så kommer det bli en hektisk och intensiv rock sommar. Den 26 Maj så smäller det i Brunflo då Beast of Rock går av stapeln med akter som The Poodles, Astral Doors och Chris Holmes som tidigare var med i W.A.S.P. Menar det är ju praktiskt taget på hemmaplan så är ju inget som får missas. Blir en braig efterfest till Metallica den 5 maj.

Måste säga att jag gillar faktiskt The Poodles riktigt mycket. Gillar Jakob Samuels sångröst och även om de fick en liten töntstämpel genom att vara med i Melodifestivalen så har de tvättat bort den och släppt några riktigt bra låtar. I Rule the Night är bra, Cuts Like a Knife rockar och Go Your Own Way går inte av för hackor. För att inte tala om senaste alstret, It’s No Good, som är riktigt bra. Favoriten är dock nedan pärla från senaste albumet:

https://youtube.com/watch?v=TJbAa-tOwy8

Crossroads – Chapter 8: True Colors

I slutet på förra året så inträffade ju som ni vet vid det här laget en livsomvälvande sak för undertecknad och som svar på det så har ju en hel del beslut tagits för att förändra mitt liv därefter. Att lite så där klämkäckt ”försöka fånga dagen”. Leva i nuet. Do what you want and desire. Följa mitt hjärta och allt det där som ni redan vet vid det här laget. En av de första sakerna att bestämma var att utröna vilken av vägarna jag skulle följa i dessa Crossroads-inlägg och som en del i det så behövde ett möte genomföras för att utvärdera en av vägarna. Förvisso genomfördes många möten med avsikt att utröna och gå till botten med varje vägval men just det mötet som jag refererar till här skedde bara en gång innan nyåret och det gällde endast ett specifikt vägval. Ett av vägvalen som presenterats i denna bloggserie. Vilken av dem tänker jag inte specificera närmare men jag skulle vilja säga att det var ett av de viktigaste mötena som skedde. Ett möte som besvarade många frågor som jag funderat på ett tag och som både gjorde mig mer intresserad av att göra det vägvalet samtidigt som det paradoxalt gjorde mig mycket mer tillfreds med att inte göra det alls. Precis som om mötet i sig var mer än nog, hur konstigt det än låter. För samtidigt så fick jag ju svar på precis de saker jag ville. De saker som skulle stärka anledningen att slå in på vägen ifråga. Ibland blir det inte så som man tänkt sig även om det just blir så som man tänkt sig. Om ni förstår vad jag menar. Personen var precis så där underbar som jag minns henne och jag tycker nog att kemin mer än väl finns där mellan oss. Mer än väl. Beslut har ju tagits vilken väg jag skall följa efter det. Eller rättare sagt vilken huvudväg jag skall följa. Skall ju även försöka med konststycket att ”drömvandra” en annan väg så där medvetet undermedvetet. Om vägen jag beskriver ovan är någon av de två vägarna återstår att se men jag är oerhört tacksam över att mötet tog plats och att jag där fick några rejält oväntade svar om mig själv. Kul att kunna överraska sig själv med sina egna känslor måste jag säga. Kul och samtidigt lite skrämmande hur man kan gå omkring och känna på ett sätt och sedan när det kommer till kritan så visar det sig att man inte alls riktigt känner så. Är glad att jag fått möjligheten att känna av läget på det sättet. Oerhört glad.

So don’t be afraid to let them show
Your true colors
True colors are beautiful (they’re beautiful)
Like a rainbow

Tidigare kapitel i denna bloggserie hittar ni här:
Prologue: Whole Lotta Love
Chapter 1: Wanna Be Startin’ Somethin’
Chapter 2: Waiting For A Girl Like You
Chapter 3: Writings on the Wall
Chapter 4: Perfect Strangers
Chapter 5: Love Me Again
Chapter 6: Love to Love
Chapter 7: Still Loving You
Chapter 8: True Colors
Epilogue: ???

LotR VS. Hobbit

För några månader sedan så släpptes nyheten att Amazon hade köpt rättigheterna till att skapa en TV-serie av Lord of the Rings efter ett budgivningsrace där de betalade 250 miljoner dollar. Inga småpengar direkt. Det är ju pengar som spenderats innan ens en endaste produktionskostnad tagits. Wicked! De kommer att utveckla serien, som skall utspela sig före filmerna som gjorts av Peter Jackson, tillsammans med de som förvaltar Tolkiens arv, och som de även köpt rättigheterna av, samt New Line Cinema som producerade de tre första filmerna. Man kan förstå tanken de har här; Game of Thrones lider mot sitt slut. En serie som blivit enormt populär och som även den bygger på ett fantasyepos. Här tänker de nog att en serie baserad på LotR, ett redan välkänt varumärke, skall kunna kliva in och ta dess plats som den nya ”måste”-serien. Intresset borde ju finnas. Förhoppningsvis så har de rätt i sina tankar och detta blir den hit de hoppas på. Förutsättningarna finns onekligen…

Kungörandet fick mig att tänka på hur länge sedan det var jag såg de gamla filmerna och att jag faktiskt aldrig sett samtliga sex i en följd, något som det var dags att göra något åt. Lite svårt att greppa att det faktiskt var 2001, 2002 och 2003 som de första tre filmerna släpptes. Är ju för tusan 15 år sedan! Hobbit-trilogin sedan släpptes ju 2012, 2013 och 2014, vilket även det ju börjar vara några år sedan. Så oavsett ålder, hur står sig filmerna idag? Hur bra eller dåliga är de? Valde att kika på de förlängda versionerna av alla sex filmerna och här är bedömningen:

The Fellowship of the Ring
Magisk och underbar film som imponerar fortfarande med sitt sagoberättande, sina magnifika effekter och färden genom Moria är bara filmmagi på högsta nivå. Gillar den här filmen helskarpt, vilket också är anledningen till att jag placerat den på plats 3 på min 10-i-topplista över de bästa filmerna genom tiderna.

Betyg: 5+ av 5

The Two Towers
Kan ha en av filmhistoriens coolaste öppningar i min mening. Magnifikt hur de valt att samsynka det med händelserna i den första filmen och bygga vidare på det. Ännu mer imponerande då jag vet att de tyckte denna film var svårast klippa då det inte finns någon riktig början eller riktigt slut. Hur som helst den näst bästa filmen i serien i min mening. Riktigt grym på alla plan med slaget vid Helm’s Deep som kronan på verket.

Betyg: 5 av 5

The Return of the King

Den film som många håller som den bästa i den första trilogin och den som vann alla Oscarstatyetterna, eller merparten av dem i alla fall. Filmen delar faktiskt tillsammans med Ben-Hur och Titanic äran att ha vunnit flest Oscar genom tiderna, 11 stycken. För egen del så är det en bra film, riktigt bra till och med, men ändå den som jag tycker är svagast i originaltrilogin.

Betyg: 4,5 av 5

An Unexpected Journey
Hobbit-filmerna fick utså mycket spe och spä när de kom men tycker faktiskt att den första filmen är riktigt trevlig. Visst finns det minus såsom de CGI genererade Orcherna, vilket är uppenbart när man jämför med originaltrilogin nära inpå, och det faktum att de dragit ut på vissa scener för att fylla filmtiden men jag gillar den ändå. Tillbaka till sagoberättandet från första filmen, vilket är bara positivt.

Betyg 4 av 5

The Desolation of Smaug
Jag vill gilla den här filmen mer än jag gör. Den är på intet vis dålig och faktiskt inte heller den sämsta i serien men den där riktiga filmmagin vill inte riktigt infinna sig. En bra film som gör många saker rätt men som samtidigt inte riktigt, riktigt får till det där sista. Den är dock underhållande att se i sina bästa stunder och jag gillar verkligen Bilbos tid med Smaug.

Betyg: 3,5 av 5

The Battle of the Five Armies

Här är så den svagaste filmen av dem alla i denna sexling. Det är återigen egentligen ingen dålig film men den blir bara inte så där bra som man skulle önska. Vill ju gilla den här också mer än jag gör, men det vill sig inte riktigt. Bra, men inte superbra. Värd att se men inte mer än så. Den knyter dock ihop det fint och avslutar historien snyggt samtidigt som den skapar en fin brygga in mot den första filmen, som ju faktiskt utspelar sig efter denna tidsmässigt.

Betyg: 3 av 5

Där har ni det. En fallande skala av betyg allt eftersom filmserien fortgår men för att sammanfatta så är LotR-trilogin en helt makalöst magnifik sagoberättelse som är precis så där superduperbra som film kan vara i sina finaste ögonblick. Filmmagi! Vad gäller Hobbit-trilogin så är den långt ifrån dålig utan det är bara det att den överskuggas av sin äldre broder på alla sätt och vis. Tror de vunnit på att endast göra 2 filmer av Hobbit och tightat till det en aning. Samt slopat CGI Orcherna då. Annars så är även den en stabil och bra serie filmer. Som helhet så är det suveränt bra där den enda filmserie såhär långt som kommer i närheten av samma höga kvalitet måste vara Harry Potter filmerna (väljer att inte jämföra Star Wars då de ju är i en klass för sig). De är sämre i LotR:s bästa stunder men de är bättre i Hobbits sämsta stunder. Hur som helst, blir den kommande TV-serien ens i närheten av lika bra som denna filmserie så känns det tryggt. Fantastiskt tryggt faktiskt.

JJ2 och börjar tröttna nu…

Har nu varit risig i influensa i en vecka. Minst. Eller, jo ganska så precis en vecka. Var på måndag natt mot tisdag förra veckan som det kom krypandes. När jag var i Götet. Vaknade vid tre tiden på natten av att jag fått feber och att det värkte i hela kroppen. Resterande delen av veckan genomleds med hjälp av pillerknaprande och tidig säng varje kväll, vilket höll fram till och med fredag kväll. Då bröt helvetet lös ordentligt och däckade mig som en klubbad säl hela helgen. Tog mig inte ur sängen. Orkade inte ens svara i telefon. Blev så avskärmad så min far kände sig manad att på söndags eftermiddagen använda reservnyckeln bara för att komma förbi och se så jag levde. Vilket jag gjorde. Om än knappt. Igår kändes det dock liiite bättre så packade ihop mina saker och åkte till ÖSD, vilket totalt körde slut på mig. Har därför hållit mig hemma idag med. Känner mig fortfarande väldigt svag och sedan igår även lite lätt illamående. Som ni förstår så börjar jag… ja, som titeln lyder; att tröttna! Vill bli frisk! Nu!

Enda fördelen med sjukdomen är att jag fick tid att se igenom senaste säsongen av Jessica Jones som lägligt släpptes på Netflix i fredags. Säsong 2, som detta är, var ett steg i rätt riktning tycker jag. Gillade den betydligt mer än säsong 1 även om jag tycker att serieskaparna är både vaga och för den delen okonsekventa gällande Jones superkrafter. Den är fortfarande, tillsammans med Luke Cage, de svagaste av serierna men jag gillar ändå arket med Carrie-Anne Moss knivskarpa och hänsynslösa advokat. Som helhet får den knappt godkänt och slår sig in på 6 platsen på serielistan so far:

1. Daredevil, säsong 2
2. Daredevil, säsong 1
3. The Punisher
4. Iron Fist
5. The Defenders
6. Jessica Jones, säsong 2
7. Jessica Jones, säsong 1
8. Luke Cage

Sida 1 av 2

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén