Det har varit på gång ett tag men inte riktigt blivit initierat. Tankarna har funnits där och jag har känt att något behövde hända. Att något behövde göras. Att en förändring krävdes.
Så där löd inledningen på del 1 i detta projekt där jag beskrev att jag under en längre tid känt att jag gått på rutin gällande mitt jobb. Vad jag gjorde då var att söka ett nytt jobb, vilket jag blev erbjuden. Dock så valde jag, vilket jag skrev om i del 2, att förhandla med min nuvarande arbetsgivare om en förändring av min tjänst och om att gå en MBA-utbildning istället för att sluta och tacka ja till det nya jobberbjudandet. Så hur blev det då? Tja, hur det gick med MBA-utbildningen har ni ju kunnat läsa om i del 3 – 16 här i bloggen och vad gäller arbetssituationen så tänkte jag att vi skulle avhandla det här och nu. Bra idé va?
Som ni säkert räknat ut vid det här laget så är jag väl inte heeelt tillfreds med min situation eftersom jag valt att återuppliva detta som ett projekt igen. Hur det kommer sig och varför det blivit ett projekt tänkte jag beskriva utifrån en artikel jag läste i Allas. Ja, precis den Allas. Veckotidningen. Kanske inte det jag direkt lusläser regelbundet, men det händer att jag ögnar igenom något nummer per år som min mor eller min fars fru har inhandlat. Artikeln hette ”Dags att byta jobb? 9 tecken som avslöjar sanningen”, vilket jag tycker passar bra i detta fallet att utgå ifrån, även om jag tänkte kasta om ordningen på de nio tecknen en aning för att bättre passa min berättelse. Är ni med? Tänkte väl det! So, here goes nothing:
1. Din bransch visar en nedåtgående kurva
Nja, det här är knappast anledningen. Raka motsatsen faktiskt. Förnyelsebar energi är i ropet mer än någonsin och den pandemi som vi upplever i detta nu har bara gett efterfrågan på ren energi en extra skjuts och snabbat på omställning från skitig koldioxidbaserad elproduktion, för även om den globala energianvändningen faktiskt sjönk under förra året så slog mängden energi som genereras från förnybara källor som vind, sol och vattenkraft rekord. Vilket ju är strålande! Eller? Jo, faktum är nog att just det är den stora anledningen till att jag varit kvar så länge som jag varit. Det och kollegorna. Om inte branschen hade utvecklats positivt, och därav även RES, så hade jag nog tröttnat tidigare.
2. Lär du dig något och har du kul?
Det är väl här ena skon börjar klämma en aning. Enligt teorin så skall vi ju växa med jobbet och vi skall samtidigt ha kul, vilket jag nog känt inte varit fallet på ganska länge nu. Det har ett bra tag känts som att saker och ting bara återupprepas, att inget nytt under solen kommer fram, vilket gör att det inte känns lika kul som det brukar längre. Det som varit positivt är nya kollegor som kommit in och interaktionen med dem, inte själva arbetsuppgifterna som jag gjort. Faktum är att jag i mitt senaste utvecklings-/medarbetarsamtal för lite mer än ett halvår sedan uttryckte en önskan om att göra något annat än det jag gör nu. Något mer utvecklande. Något som inte gick på rutin då jag inte tyckte att det var speciellt utvecklande längre. Men inget hände. Eller det gjorde det, vilket jag kommer till mer nedan. Men över lag så är det här en stor del till att denna kategori återupplivats nu, vilket den skulle gjorts tidigare om jag inte hade haft så fantastiska medarbetare.
3. ”Var det här allt?”
I del 2 så skrev jag ju som sagt om en förändring av min tjänst och till viss del så skedde väl den. Rent arbetsmässigt så fick jag ta mer ansvar för avdelningen, fick min lön till viss del uppjusterad och allt gick väl rätt väg. I diskussionerna med min chef så sa denne alltid; du sköter ju denna avdelningen då jag inte hinner med alls och det naturliga är ju att du skall ju ta över mitt jobb här så jag kan fokusera på den andra delen jag ansvarar för – jag gör ju inget speciellt här ändå. Men där har det tagit lite stopp, vilket gjort att den andra skon börjat klämma. Det har inte hänt något med andra ord. I sak så har jag samma tjänst med lite mer arbetsuppgifter, men det är allt. Som jag skrev ovan så sa jag i senaste utvecklings-/medarbetarsamtalet att jag ville göra något annat. Var det här allt?-känslan hade redan då infunnit sig och fröet till insikten om att RES inte skulle ta mig i den riktning som jag var intresserad av hade börjat gro, men mer om det nedan.
4. Avancemang på jobbet känns inte troligt
Även fast det nu gått två år sedan jag avslutade min MBA-utbildning och även fast jag haft samma jobb på företaget i flera år så har så har jag inte sett mig om efter något nytt jobb efter jag tackade nej till det där jobbet jag beskrev i del 1 & 2. Visst, erbjudanden och inviter har kommit och jag har även haft en och annan inledande intervju, men det har aldrig känts rätt och jag har vänligen men bestämt tackat nej till att gå vidare. En del i det hela, dvs att jag inte sett mig om, är givetvis coronapandemin och den osäkerhet på arbetsmarknaden som det skapade, men den stora anledningen har varit det som jag beskriver ovan; att det varit jag som skött min chefs jobb till stora delar. När jag så fick meddelat för mig strax innan jag gick på semester att jag skulle få en ny chef, att en annan person skulle ta över min nuvarande chefs position, efter semestrarna så kom nog insikten att det var dags att kolla av vad som finns på arbetsmarknaden. Att sätta igång processen att hitta ett nytt jobb då avancemang inom RES därmed inte längre känns troligt.
5. Du blir inte uppskattad
Lite så känns det faktiskt, även om det kanske inte är helt sant. Fast det spelar ju ingen roll. Det som spelar roll är ju hur jag känner det, eller hur? När jag fick meddelandet som jag beskriver ovan, att jag skulle få en ny chef, så var nog min första känsla att all tid och engagemang jag lagt ned i RES inte värderades och allt kändes helt plötsligt relativt bortkastad. Visst, de gav mig en ”ny tjänst”, dvs ett nytt namn på befattningen och ett par tusen till i månadslön, men i praktiken så degraderade de mig. På sätt och vis i alla fall. För nu skulle ju inte jag längre göra min chefs jobb och för att vara helt ärlig så har jag ingen som helst aning om vad det är jag förväntas göra. Alls. Skall min nya chef och jag göra samma sak nu? Knappast. Vilket i praktiken är en degradering. Vilket inte direkt är att visa uppskattning för allt jobb jag gjort och all tid jag lagt ned. Inte i min värld i alla fall.
6. Giftig chef
Det här är inte anledningen. Inte egentligen. Min snart tidigare chef har kanske mest varit frånvarande, men det är ju också anledningen till att jag axlat mesta av dennes jobb och att det varit inspirerande. Men RES, åtminstone här i Sverige, svaghet har under alla mina år varit hur man hanterat de mjuka frågorna och hur man inte haft något direkt personalbefrämjande arbete. Vad jag menar? Jo, det har inte funnits en dedikerad personalchef som hanterat personalfrågor utan det har hanterats av linjecheferna, ekonomiavdelningen(!) och VD på ett hellre än bra sätt. Vilket jag egentligen aldrig sett som ett problem då jag kunnat agera, mer eller mindre, som jag velat med personalen jag haft under mig och jag själv inte haft behovet av en dedikerad personalperson. Eller nu hittar jag på lite då det faktiskt funnits personalassistenter på bolaget vid vissa tillfällen, men de har ju mest gått ledningens ärenden istället för att värna personalen. Tråkigt nog.
Det jag tycker var helt fruktansvärt otaktiskt och uruselt hanterat var hur jag blev delgiven att jag skulle få en ny chef. Helt ofattbart dåligt hanterat faktiskt. Det hade hintats från min chef om att vår VD skulle prata med mig om avdelningens framtid och om samarbete mellan min snart tillträdande chef, som har haft en annan tjänst som gjort att vi samarbetat relativt mycket den senaste tiden, och mig. Något sådant samtal kom aldrig och veckorna gick. Sedan när jag ringde vår VD för att meddela en annan sak någon timme innan jag skulle gå på semester så meddelade denne, lite i förbigående i slutet av mötet, ni vet lite tog tillfället i akt när jag ändå var på tråden, att jag skulle få en ny chef. Ja, ni kan ju räkna ut själva vad jag tyckte om det. Jag är i sak inte emot förändring och har i sak inte heller något emot min nya chef, men att hantera frågan på det sättet, speciellt att det inte skulle bli jag som skulle ta över min chefs jobb efter att ha hanterat det mesta av det de senaste 1 till 2 åren, var så oerhört, oerhört osmidigt och otaktiskt att jag blir helt avdomnad bara jag tänker på det. Hur tror ni min semester blev efter det? Att min nuvarande chef inte ens ringde och frågade vad jag tänkte efter att jag fått veta spädde nog bara på besvikelsen gällande hanteringen. Plus att jag då inte ens tagit upp det faktum att han alltid sagt att jag skulle ta över efter honom, vilket nu inte hände.
7. Det känns som ”arbete”
Som ni nog förstår efter att fått veta det jag beskriver ovan så försvann precis all motivation för RES där och då. Precis all motivation. Från att jag, ja kanske inte älskat, men åtminstone tyckt väldigt, väldigt bra om mitt jobb, så förvandlades allt till något helt annat. Helt plötsligt så kände jag mig oerhört dum som lagt ned all denna tid i jobbet. Tanken var att ha tre veckor semester men det fick direkt bli fyra veckor istället och det fanns faktiskt tankar på att även ta en femte vecka. Jag kollade till och med upp hur mycket semester jag har sparat och hur länge jag skulle kunna vara ledig. Fram till jul ifall jag skulle vilja, visar det sig. Även fast jag hade fyra veckor sammanhängande semester, något som inte hänt sedan jag började på RES för 12 år sedan, så kände jag faktiskt viss ångest över att börja jobba igen. Något jag aldrig känt förut. Brukar aldrig ha ångest för saker och ting så är knappt så jag vet hur det känns, men tror det var det jag kände i alla fall. Vilket ju inte är någon positiv känsla direkt. Helt plötsligt hade det blivit ett ”måste”.
8. Du har börjat klaga högljutt
Det här är något jag kommit på mig själv att göra mer och mer, vilken är en mindre charmerande egenskap. Jag retar upp mig på mer saker och jag vädrar mina åsikter mer än jag brukat göra. Jag vill inte vara gnällspiken och jag vill vara konstruktiv och hitta nya vägar och lösningar. Det här hör nog ihop med punkt 2 och främst punkt 3 på denna lista. Att jag nått en punkt där det känns som att det inte blir mer av det här. Att allt bara är samma och samma. Vilket trycker på att en ändring måste ske.
9. Du levererar inte som förr
Att rannsaka sig själv och försöka se sin prestation utifrån är inte lätt men baserat på hur det känns och baserat på den feedback jag fått från mina medarbetare så verkar jag skapa värde och bidra till avdelningens framgång. Så att därför få det besked jag fick gör ju att man tappar passionen och intresset. Det gör ju att intresset för att leverera dalat. Visst, jag kommer aldrig skämma ut mig, inte göra det jag skall eller sluta ta ansvar för mitt jobb, men jag kanske inte kommer göra mer än det heller. Jag gör det jag behöver göra men inom tidsramen för 40 timmar per vecka. No more, no less. Vilket ju inte är det mest positiva synsättet och något som kommer ha en påverkan på resultatet. Har svårt att se att jag skulle hitta gnistan igen och då är det dags att byta jobb.
Där har ni de nio punkterna som är anledningen till att jag återupplivat detta projekt. Vad som händer härnäst återkommer jag till i nästa del men jag tror nog att ni förstår vartåt de barkar. Gör ni inte?
Projekt No.1 – ??? [Tidigare Projekt #10, A, I och 1]
Projekt No.2 – Exercise [Tidigare Projekt #11 ”No Pain, No Gain”, H, III och Fit For the Future] – del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6, del 7, del 8
Projekt No.3 – Supellex [Tidigare Projekt #14 ”A Room With a View”, D, IV och Easy Livin’] – del 1, del 2, del 3
Projekt No.4 – Venatus [Tidigare Projekt #16, F, VI och Retro] – del 1, del 2, del 3, del 4, del 5
Projekt No.5 – Amare [Tidigare Projekt #5 ”A Change of Heart”] – del 1, del 2, del 3
Projekt No.6 – Opus [Tidigare Projekt #18 ”A Leap of Faith”, G och V] – del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6, del 7, del 8, del 9, del 10, del 11, del 12, del 13, del 14, del 15, del 16, del 17