I januari så ”återstartade” jag ju mitt Fit For the Future-projekt, se del 7, men sedan så kom ju hela Coronaepidemin och liksom lade sig som en våt filt över hela alltet. Projektet dog som av litet. Gällande Covid-19 så har jag ju omnämnt det lite svagt här i bloggen några gånger, mer som i förbigående, men har väl egentligen inte skrivit sådär supermycket om det. Skall inte påstå att jag är speciellt rädd för det eller att jag på något vis tar till några extrema åtgärder gällande isolering, men jag har definitivt respekt för det och jag försöker i alla fall att följa Folkhälsomyndighetens råd. För egen del så är det ingen stor sak, befinner mig inte i någon riskgrupp, och vem vet; kanske har jag redan haft det utan att veta om det? Det jag har respekt för är att jag skulle kunna vara smittad utan att ens veta om det och därigenom kunna smitta någon av mina nära och kära som befinner sig i riskgrupperna. DET skulle inte vara roligt! Så därför är det bättre att utöva försiktighet istället för att marschera på som vanligt, om ni förstår vad jag menar.

Jag försökte ju som sagt komma igång med tränandet igen där i januari. Få någon regelbundenhet i det hela. Skapa en rutin. Göra det till en vana. Vilket ju gick sisådär, om vi nu skall vara helt ärliga. Inte så att jag varit stillasittande sedan dess men har inte heller varit speciellt aktiv. Inte tränat regelbundet. Det har varit av mer intermittent karaktär, om vi säger så. Kommit igång men har avbrutits efter ett par gånger. Trist nog. Motivationen har inte funnits där helt enkelt och jag har nog känt mig lite slutkörd. Främst mentalt, men även till viss del fysiskt. Faktum är att jag inte känt mig helt hundraprocentig alls på ett tag nu (om jag någonsin gjort det?) och för cirka två veckor sedan så blev det till det sämre. En seg förkylning där jag känt mig snorig och med rethosta har gjort mig allmänt trött. Har liksom känts som sockerdricka i hela kroppen. Ni vet, så där bubbligt kolsyrigt. Kände mig riktigt krass förra lördagen men körde på som vanligt, vilket jag fick sota för då jag blev mer eller mindre sängliggande på söndagen. Försökte sedan att köra på i måndags igen, men fick lov att vika ned mig och åka hem och lägga mig igen. Febern har som tur är lyst med sin frånvaro men i övrigt så har jag nog haft alla tecken på Corona. Så, fick ju bli till att testa sig. Vilket jag gjorde på lunchen i torsdags. Beställde tid och åkte upp till Drive-in- körningen som de ordnat för självprovtagningen. Tre ”toppsningar” senare så fick jag så i fredagskväll provsvaret via 1177. Vet inte om jag skall glädjas eller sörja att det visade negativt utslag för Covid-19. Samtidigt som det hade varit lika bra att ha haft det så känns det skönt att jag inte gått runt som en smittbärare/-spridare. Om det kom något bra utifrån provtagningen (eller mer troligt bara att tiden gått) så är det att jag nu känner mig kryare. Inte 100%-ig men inte heller lika ”sockerdrickig”. Det går åt rätt håll med andra ord.

Oavsett så känner jag nu när oktober nalkas att det är dags att ta tag i träningen igen. Förslöandet måste få ett avslut. Nu har det blivit dags att komma tillbaka i form. Eller tillbaka och tillbaka. Dags ATT komma i form. Med risk om att gå ut för hårt så kommer det nu bli en ”all-in-satsning”. Vill ju så gärna att jag skall få tränandet till en vana och för det så krävs ju, som jag skrivit tidigare, 66 dagar i snitt med att göra det man vill skall bli vanan. 66 dagar med träning alltså. Jahapp, så får det bli alltså. Därefter så skall det ju alltså gå för egen maskin. Därefter så skall det ju bli naturligt. Vi kan ju alltid hoppas. Hursomhelst så är det dags att sätta mål med träningen. Inget fluffigt otydligt som ”att komma i form” utan konkreta mål att jobba mot. För ni minns ju hur det är, eller hur? En dröm nedskriven med ett datum blir ett mål, ett mål nedbrutet in steg blir en plan och en plan som backas upp med handling blir en verklighet. Det gäller här likaväl som i så många andra sammanhang. Sedan måste målet vara realistiskt. Högt ställda skall de vara, men det skall gå att uppnå dem. Om inte så kommer vår egen hjärna att göra det mycket svårare. Ett sätt att hålla fokus, och som vi använder på mitt jobb, är att använda principen med SMARTa mål, vilket i detta fallet ger:

Specifikt – Vad vill jag uppnå?:
Drömmen, om vi nu kallar den det, är att bli bättre tränad och samtidigt göra träningen till en vana. Men det är inte nog specifikt. Målet är därför tvåfaldigt; för det första så skall jag kunna springa milen på 50 minuter, vilket innebär 5 minuter/km, eller 12 km/h. För det andra så skall jag öka i muskelmassa samtidigt som jag minskar i fettmängd. BMI tänker jag inte fokusera på utan en fettmängd på 15% och en muskelmassa på 50% är målet.

Mätbart – Hur skall jag mäta framsteg?:
Träning 5 dagar i veckan med 2 dagar vila. Kommer följa samma schema gällande löpningen som tidigare med 3 pass i veckan och till det så blir det 2 pass med samma schema för styrketräning. Enkelt utan några krångligheter och enkelt att följa upp om det genomförts.

Attraktivt – Är det viktigt för mig?:
Visst, jag är inte överdrivet fet och är inte heller överviktigt, men jag vill ändå bli lite ”fastare” och orka mer. Det är så mycket jag vill kunna göra, främst kanske gällande skidåkning, att köra skoter och friluftsliv rent allmänt som jag vill orka med utan att behöva ligga på gränsen. Att vara helt slut efter dessa aktiviteter är inte roligt, för att inte prata om riskfyllt. Det är det som gör detta så attraktivt. Känna att jag kan göra det jag vill utan krusiduller.

Realistiskt – Är det möjligt att genomföra?:
Jag klarar nog att springa milen på en timme idag, tror jag i alla fall. Att då kapa det med 10 minuter är något som låter rimligt. Något som kan uppnås. En ökning med 2 km/h till 12 km/h i fart. Eller en sänkning med 30 sekunder/km till 4,30 minuter/km. Vad gäller styrketräningen är målet mer muskelmassa och mindre fett som sagt. Jag borde kunna minska fetthalten med ca 4,1% från dagens 19,1% och öka muskelmassan med ca 8,4% från dagens 41,6%. Det känns som att de 5 passen i veckan är realistiskt för att nå dessa mål och det känns som att 5 dagar i veckan går att genomföra.

Tidsbestämt – När är min deadline?:
12 veckor, eller 84 dagar, med löpning och styrketräning kombinerat. Start 28 september och avslut 20 december.

Där har ni planen. Nu skall det bara backas upp med handling. Jag hoppas jag får vara frisk så jag kommer kunna köra på. Skall göra allt i min makt för att hålla mig frisk. Äta nyttigt och näringsrikt, en annan sak som jag låtit degradera en aning på senare tid, och försöka få i mig saker som min kropp behöver samtidigt som jag undviker dålig skräpmat. Dessutom se till att äta regelbundet och på regelbundna tider. Men nu så känner jag mig taggad att dra igång, så nu kör vi så det ryker!

Fifth Centenary of the dead of Da Vinci
Fit For the Future

Projekt 1) – ??? (Tidigare Projekt #10, A & I)
Projekt 2) – Fit For the Future (Tidigare Projekt #11 ”No Pain, No Gain”, H & III – del 1del 2del 3del 4del 5del 6del 7, del 8)
Projekt 3) – Easy Livin’ (Tidigare Projekt #14 ”A Room With a View”, D & IV – del 1del 2del 3)
Projekt 4) – Retro (Tidigare Projekt #16, F & VI – del 1del 2del 3del 4, del 5)
Projekt 5) – Giddy Up (Tidigare Projekt # 17 ”Areion” & VIII – del 1del 2del 3)
Projekt 6) – The Wild (del 1del 2del 3AVSLUTAT!