I förra kapitlet så pratade jag ju om fyra saker man kan göra för att hitta sin själsfrände, vilket jag lovade att återkomma till. Något jag tänkte göra nu. Eller åtminstone så kommer jag att knyta an till de fyra sakerna. Om ni inte minns vad de var så får ni klicka er tillbaka till kapitel 32 igen. Hursomhelst, de fyra sakerna låter ju ack så simpla på pappret men kan faktiskt kräva en hel del i verkligheten utifrån vilken situation man befinner sig i. Vilket är hur det är för undertecknad. Att de kräver mycket alltså. Så har jag följt stegen? Till viss del. Inte helt. Men skulle vilja påstå att jag utifrån den delikata situation som presenterat sig själv i ärendet så har jag gjort så gott det går. Eller kanske inte ändå. Jag vet inte. Situationen behöver hanteras med omsorg och varsam hand, definitivt, men samtidigt så finns det nog lite feghet inbakad i att jag inte gjort mer. Eller kanske mer osäkerhet än feghet. Visst, det behöver få ta sin tid och det gäller att anlägga en stabil grund att vandra vidare på, om vi säger så, men skulle nog ha kunnat gjort mer. Tror jag i alla fall. Det känns så åtminstone. Men vars står vi då i nuläget? Hur går det då? Tja, häng på så skall jag försöka förklara utifrån de fyra punkterna och REO Speedwagons gamla dänga…
Oh, I can’t fight this feeling any longer
And yet I’m still afraid to let it flow
What started out this friendship has grown stronger
I only wish I had the strength to let it show
Det finns nog inte något tillfälle när jag inte trott att kärlek skulle vara möjligt. Faktiskt inte. Försöker nog att hålla mig relativt öppen och brukar kunna urskilja om det finns något litet extra i luften. Vilket jag nog vill tro att det gör med en viss specifik person. Från min sida så har jag insett, eller kanske snarare erkänt för mig själv, att det finns den där Önskan om något mer både när vi träffas, när vi pratar på distans och hur hon alltid finns närvarande i mina tankar när vi är ifrån varandra. Hon liksom finns hela tiden närvarande i mitt medvetande numera. Vem det är? Det är hon jag skrev om i kapitel 19. Hon jag konstaterade att jag är kär i, om ni minns. Har inga som helst problem med att visualisera ett förhållande med henne, men att få det att hända är en annan sak. En heeelt annan sak. Det är inte så att jag inte Tror att det är möjligt, för det gör jag, men det är det här med den delikata situationen. Den skapar en del hinder som måste övervinnas. Tror jag i alla fall. Kanske är mer hos mig än verkliga hinder? Vilka hindren är och varför det är en delikat situation återkommer jag till i senare inlägg. Så, Önskan och Tro finns där med andra ord, och vad gäller Förväntan så har jag nog aldrig tänkt i banorna att jag inte skulle vara värd det. Kärlek, alltså. Rent allmänt. Pratar vi specifikt om just denna personen så blir det lite lurigare vad gäller Förväntan då det, precis som i låten som utgör titeln på detta inlägg, började som en vänskap som nu har växt sig starkare. Vilket är en av hindren in den delikata situationen, men mer om det senare som sagt.
I tell myself that I can’t hold out forever
I said there is no reason for my fear
’Cause I feel so secure when we’re together
You give my life direction
You make everything so clear
Faktum är, hur otroligt töntigt det än må låta, att hon jag är kär i faktiskt gör allt lite klarare i den här dimman som utgör ens liv. Jag har verkligen inte saker och ting utstakat där jag vet exakt vad jag vill och vad jag skall göra i alla situationer. Verkligen inte! Jag höftar väldigt många saker, går på instinkt och grejar på med det jag känner för dagen. Vilket inte alltid blir så uträknat och produktivt, men skapar en roligare vardag tycker jag. I detta kaos så skapar hon dock en lite tydligare riktning och även om jag inte direkt hänger upp mitt liv på henne eller att vi skulle bli ett par så vet jag att det skulle kunna bli något bra. Något fantastiskt. Tror helt ärligt att det skulle bli en helt suverän matchning. Men det kan ju vara bara jag. Vi trivs i varandras sällskap och även om vi inte har exakt samma tankar, inte tycker riktigt lika i allt och definitivt har lite olika intressen så är det faktiskt det som gör det bättre. Att vi inte är helt lika men samtidigt så har vi en massa gemensamt. Vi är inte för lika men inte heller för olika. Vi skulle inte, eller är inte, beroende av varandra utan vi har vårt egna. Fast ändå har vi en hel del saker som vi matchar på. Så är det bara därför jag vill ha henne? Såklart inte. Hon är, i alla sina fel och brister, precis den typ jag vill vara tillsammans med. Allt ifrån hur hon är som person, hur hon ser ut och hur vi interagerar med varandra gör henne till den perfekta partnern. Åtminstone i min fantasi just nu. Vilket är oerhört viktigt. Allt handlar ju om att ge instruktioner till sin hjärna så det blir en del av det undermedvetna, för det är då mirakel sker. Det undermedvetna börjar agera ”riddare” och se till så att du når det som du ”programmerat in”. Just därför vet jag att hon är den jag vill ha. Hon är ju för tusan i mina tankar hela tiden!
And even as I wander
I’m keeping you in sight
You’re a candle in the window
On a cold, dark winter’s night
And I’m getting closer than I ever thought I might
I kapitel 28 så skrev jag om den gamle antike filosofen Atticus bevingade ord; Never go in search of love, go in search of life and life will find you the love you seek, och det är nog just precis vad som hänt för undertecknad. Jag startade denna bloggserie med målet att välja en av fem vägar mot kärlek då jag nog helt ärligt var ute och vandrade helt planlöst där och då. Någonstans på vägen, om ni ursäktar, så tog livet över, som det så ofta gör, och jag började fokusera på annat istället, vilket gjorde att jag indirekt fokuserade på mig själv. Jag var väl inte speciellt självdömande innan, om vi skall vara ärlig, men genom att se till att fylla mitt liv med de människor som får mig att må bra, de som ger mig något tillbaka, samt de saker som jag både vill uppleva och saker som tvingar mig att utvecklas och utmana mina rädslor, så har jag växt och förändrats både som person och som medmänniska de senaste åren. Den resan, och fokuset på att bara omge mig med människor som får mig att må bra, är det som gjort att jag kommit närmare hon jag pratar om i denna bloggen. Om jag inte hade gjort det så hade den där vänskapen inte utvecklats till något mer, något starkare. Åtminstone inte för undertecknad. Då hade jag nog traskat på i invanda fotspår.
And I can’t fight this feeling anymore
I’ve forgotten what I started fighting for
It’s time to bring this ship into the shore
And throw away the oars, forever
Även om det är sant det jag skrev ovan, att jag inte direkt har saker och ting utstakat och vet vad jag vill och gör jämt så tenderar jag att vänta in rätt tillfälle för att genomföra saker. Speciellt i frågor om kärlek. Om det beror på feghet, en rädsla att inte förstöra det jag vet att jag har eller en osäkerhet gällande att bli avvisad, vet jag inte. Vet bara att så är det. Intalar mig själv att jag har en plan som stegvis behöver hända för att jag skall kunna göra nästa steg i planen, men jag vet inte om det är för att jag vill att det skall vara så eller om det verkligen är så. Jag vet att i just detta specifika fall så är det den delikata situationen som gör att jag väntar. Att jag håller tillbaka och inte agerar. Tror det är därför i alla fall, men är långt ifrån säker. Samtidigt känns det som att det är vad jag borde göra. Vad jag redan borde ha gjort- När man vet vad man vill ha så skall man se till att göra det NU, eller hur? Men det är ju lättare sagt än gjort, som klyschan påstår. Vet ju att, precis som jag skrev i kapitel 31 gällande Doc Holiday och Wyatt Earps konversation i filmen Tombstone, det inte finns något sådant som ett normalt liv, bara livet i sig självt, så det är bara att sätta igång med det. Så här behöver jag definitivt ta tag i den delikata situationen då jag definitivt börjar att ha problem med att stå emot mina känslor samtidigt som livet bara fortsätter hända. Dags att ta mod och ta tjuren vid hornen. Sluta fega, vela eller vad det nu är som håller mig tillbaka. Det rätta tillfället kommer inte att dyka upp bara så där. Faktiskt inte. Den rätta situationen finns redan där. Jag har krattat manegen nog. Det jag behöver göra är att helt enkelt leta upp henne som jag nu vet att jag vill ha, göra henne till min egen och sedan leva livet utan någon ånger. Det är dags att styra den här skutan i hamn. Sluta söka, sluta tveka och sluta vara osäker och rädd för att bli avvisad eller förstöra det som finns.
’Cause I can’t fight this feeling anymore
I’ve forgotten what I started fighting for
And if I have to crawl upon the floor
Come crushing through your door
Baby, I can’t fight this feeling anymore
Att det för tillfället är det som jag kallar ”den delikata situationen” som håller tillbaka mitt agerande råder det inget tvivel om. Åtminstone i mina egna tankar. Precis som jag skrev i senaste Breaking the Silence-inlägget så är hon det första jag tänker på när jag vaknar och det sista som finns i mina tankar innan jag somnar. Allt snurrar bara runt runt, vilket ju är det luriga med känslor. För även om allt skulle varit betydligt enklare om jag inte känt så här för henne så rår man ju inte på vad ens hjärna och hjärta säger till en. Det är väl dags att agera på det alla i min närhet redan verka ha insett – och påpekat! – och bara se till att det händer. Tycker ni inte?
My life has been such a whirlwind since I saw you
I’ve been running around in circles in my mind
And it always seems that I’m following you, girl
’Cause you take me to the places
That alone I’d never find
Tidigare kapitel:
Prologue: Whole Lotta Love
Chapter 1: Wanna Be Startin’ Somethin’
Chapter 2: Waiting For A Girl Like You
Chapter 3: Writings on the Wall
Chapter 4: Perfect Strangers
Chapter 5: Love Me Again
Chapter 6: Love to Love
Chapter 7: Still Loving You
Chapter 8: True Colors
Chapter 9: The Most Beautiful Girl in the World
Chapter 10: What Kind of Love
Chapter 11: Simple Man
Chapter 12: Roads Untraveled
Chapter 13: Shy
Chapter 14: I Only Wanna Be With You
Chapter 15: Road to Nowhere
Chapter 16: Point of No Return
Chapter 17: Changes
Chapter 18: You Can’t Hurry Love
Chapter 19: I Don’t Believe in Love(?)
Chapter 20: Carry on Wayward Son
Chapter 21: Jump
Chapter 22: Somethin’ Stupid (or NO Writings on the Wall)
Chapter 23: Modern Love
Chapter 24: Be Mine (or DON’T Wanna Be Startin’ Somethin’)
Chapter 25: Always Will Be (or WON’T BE Waiting For A Girl Like You)
Chapter 26: What is Love?
Chapter 27: The Way We Were (or DO NOT Love Me Again)
Chapter 28: Patience
Chapter 29: Love is a Battlefield
Chapter 30: Love Ain’t No Stranger (or WE’RE NOT Perfect Strangers)
Chapter 31: Wasted Years
Chapter 32: Waiting for Love
Chapter 33: Can’t Fight This Feeling
Epilogue: ???