Gamereactor Sverige har haft, för jag tror den nu är avslutad, en artikelserie där de listat deras fem favoriter inom 10 olika filmgenrer. En intressant och framförallt kul idé tyckte undertecknad, som har hakade på och listade mina favoriter i samma genre som den de just publicerat. Deras listor, som bestod av de fem bästa filmerna inom tio specifika genrer, har som sagt publicerats, men jag tänkte köra på med några till som jag tycker saknades i deras utbud.
Den här gången tänkte jag att vi skulle köra på Film Noir, inklusive dess nyare form Neo Noir. Skillnad? Tja, främst när de är gjorda skulle jag säga. 1959 och tidigare lika med Film Noir och därefter lika med Neo Noir. För er som inte vet vad en Noir-film är så kommer det från franskans Noire, dvs ”Svart”, och var väl egentligen en undergenre till Thriller-filmer innan det mer eller mindre blev en egen genre. Filmer i genren har som regel en dyster stämning, en mörk ljussättningen, väldigt stiliserad dialog och ett tragiskt slut. Dessutom är männen allt som ofta cyniska och kvinnorna manipulerande femme fatales. Om det är det, eller något annat, som gör att jag skulle peka ut denna filmgenre som den som står mig närmast, vet jag inte, men det är helt klart den jag gillar mest. Tror jag i alla fall. Kan ändras imorgon 🙂
Med det sagt så finns det några storheter i genren som jag faktiskt inte har sett än. Vissa äger jag, men har av olika anledningar inte sett än, medan andra har jag faktiskt inte kunnat lägga mina vantar på än. Några av dessa är Point Blank, Brick, Body Heat, Blood Simple, Rififi, Murder My Sweet, Kiss Me Deadly och Out of the Past. Filmer som absolut finns på min ”bucket list”, men tiden räcker inte alltid till. Dessvärre. Utöver filmerna ovan så finns det en rad suveräna alster som jag sett men som inte kom med, som till exempel The Third Man, Marlowe, Harper och Farewell My Lovely. Även The Getaway, med en supercool Steve McQueen och en enastående vacker Ali MacGraw, skulle jag egentligen kanske vilja klassa hit men den tog jag med på Maffia-listan istället (som plats 6). Men nog av filmer som jag inte sett och filmer jag utelämnat, dags att istället fokusera på min topp-5:
5) Payback (1999)
En film som fick utstå, om jag inte minns fel, en hel del kritik när den släpptes. Filmen baseras på novellen The Hunter, som även var grunden till filmen Point Blank. Författaren till böckerna med huvudkaraktären förbjöd länge användandet av namnet på protagonisten, ”Parker”, i de filmatiseringar som gjorts och därav så heter Mel Gibsons rollfigur här ”Porter” istället (Lee Marvins rollfigur i Point Blank hette ”Walker”). Dock så har det nu ändrats och i den senaste filmatiseringen av en annan bok, Flashfire, med Jason Statham i huvudrollen så heter nu karaktären (och för den delen filmen) rätt och slätt Parker. Det finns två versioner av Payback; bioversionen som klipptes om och där 30% nya scener och en ny huvudskurk introducerades efter att regissörens version ansågs för mörk, samt just regissörens klippning som släpptes senare med tilläggsnamnet Straight Up. Personligen föredrar jag regissörens version även om det egentligen inte spelar så stor roll vilken du ser. Fantastisk i båda tappningar och egentligen inte så stor skillnad i hur den spelar ut trots ändringarna. Efter att Porter förråds av sin fru och sin kompanjon och lämnas för död efter ett rån så är han nu tillbaka för att återkräva det som rättmätigt är hans och för att hämnas. För att lyckas med båda delar måste han dock navigera genom en stad fylld av gangsters, droghandlare, prostituerade, sado-masochister och korrupta poliser. Tuff, hård, brutal och framförallt coolt filmad gör Payback till en liten pärla som starkt rekommenderas. Neo Noir när det är som bäst!
4) Chinatown (1974)
Roman Polanskis hårdkokta deckare med en fantastisk Jack Nicholson i huvudrollen är helt enkelt filmmagi när det är som bäst. Filmen fick en uppföljare som regisserades av Nicholson själv, där han återvänder i rollen som Jake Gittes, titulerad The Two Jakes, som väl kanske inte är riktigt lika bra, men som jag också gillar. Chinatown dock, håller nästan samma klass som de tre översta på denna lista. Vad säger ni om det? Fenomenalt, eller hur? Fast med Nicholson, legendaren John Huston (regissören av plats två på denna lista!) och en suverän Faye Dunaway i rollistan, vad kunde egentligen gå fel? Privatdetektiven Jake ’J.J.’ Gittes har specialiserat sig på otrohetsfall och blir anlitad att undersöka förehavandena hos en högprofilerad ingenjör vid Los Angeles Vattendepartement, vars fru misstänker honom för otrohet. Hans utredning leder honom snart till en mystisk okänd kvinna, ingenjörens förehavanden i byggnationen av en ny vattendamm och hans tidigare affärssamarbete med fruns mäktiga far. Allt står inte rätt till och den okända kvinnans identitet kan vara nyckeln till att avslöja hela historien. Magiskt bra, oväntad och med suveränt skådespeleri så håller filmen tittaren fängslad. Har du inte sett den, eller dess uppföljare, så råder jag dig starkt att leta upp dem så snabbt du kan.
3) L.A. Confidential (1997)
Det här är Neo Noir när det är som bäst. Hårdkokt, oväntad, rolig och helt mästerligt skådespelad av alla inblandade. Produktionsdesignen är underbar, historien lagom snårig, dödsfallen plötsliga och komiken väldigt passande. Det här är senare tids absolut bästa noir-film och nästan i klass med The Big Sleep och The Maltese Falcon, plats 1 och 2 på listan. Vilket inte vill säga lite. Faktum är att jag på mitt ologiskt logiska vis placerade filmen på plats 14 på min tio-i-topp-lista över de bästa filmerna genom tiderna. Så bra är den! Faktum är att Brian Helgeland, regissören av Payback ovan, låg bakom det Oscarsvinnande manuset som baseras på James Ellroys bok med samma namn. I 50-talets Los Angeles söker tre helt olika poliser alla efter sanningen gällande ett brutalt mord. Var och en av poliserna har sin egen stil men när utredningen visar på poliskorruption, oärliga politiker och en historia innehållande LA:s elit och lyxprostitution så tvingas de tre samarbeta för att hitta sanningen bakom den mörka historien. Med fantastisk regi av Curtis Hansson, som också skrev manuset tillsammans med Helgeland, och helt magiskt skådespeleri av Kim Basinger, som hon vann en välförtjänt Oscar för, så målas en helt suverän kriminalhistoria upp som griper tag i en och som består långt efter sista rutan visats.
2) The Maltese Falcon (1941)
Filmen som välförtjänt innehar plats fyra på min 10-i-topp-lista över de bästa filmerna gör ingen besviken. Dashiell Hammett’s hårdkokta kriminalhistoria med den cyniske privatdetektiven Sam Spade, här regisserad av debutanten och sedermera hollywoodlegenden John Huston. En fantastisk rollista med en suverän Humphrey Bogart i huvudrollen, en obehagligt slemmig Peter Lorre i en av skurkrollerna och Mary Astor som femme fatale, la grunden för en av de bästa filmerna som släppts från drömfabriken i väst. En ung kvinna kommer in till Spade och hans partner Archers kontor och lyckas övertala Archer att förfölja en man som hon påstår är hennes systers pojkvän. Dessvärre blir Archer mördad under uppdraget och polisens huvudmisstänkte för mordet blir ingen annan än Spade. När han försöker att rentvå sig själv så upptäcker Spade att den unga kvinnan inte är vem hon utgett sig för att vara och att allt verkar leda till en mystiskt och ovärderlig fågelstaty; Riddarfalken från Malta. Klassisk, stilbildande och framförallt helt, helt suverän film som kommit att definiera vad Film Noir är.
1) The Big Sleep (1946)
Det jag inte redan skrivit om denna fantastiska, fantastiska film som jag håller som den bästa filmen genom tiderna är nog inte värt att skrivas. Det här är utan tvekan filmen som, tillsammans med The Maltese Falcon, definierar och sätter standarden för alla Film/Neo Noir-filmer. Magisk liten pärla med helt suverän dialog och med en Humphrey Bogart som nog aldrig varit bättre än han är här. För mig kommer författaren Raymond Chandlers huvudperson, den hårdkokte detektiven Philip Marlowe, alltid att förknippas med Bogies gestaltning av karaktären från denna film. Så bra är han! För att inte tala om Lauren Bacall som är minst lika magnifik, om inte bättre! Ren och skär filmmagi i alla scener där de är tillsammans. När Marlowe anställs av en gammal general för att undersöka ett utpressningsförsök gentemot den yngre av hans två döttrar så nystas en härva upp som han inte räknat med. När den äldre dottern dessutom försöker komma underfund med varför hennes far anlitat Marlowe så kommer det fram att en av deras anställda, en chaufför, är saknad sedan en tid tillbaka. Intrigen blir här så invecklad att till och med Chandler hade svårt att hänga med, men den intensiva dialogen och det härliga samspelet mellan Bacall och Bogart gör att du sveps med i handlingen vare sig du förstår vad som händer eller ej. Det här är en riktig pärla till film med ett av förra århundradets absolut största skådespelarduo; Bogey & Bacall. Denna är ett måste att se och har du inte gjort det än så är det hög tid. Du kommer att älska den precis lika mycket som mig, jag lovar.
Precis utanför listan, för att runda av till en topp-10, så kommer 6) To Have and Have Not, 7) Touch of Evil, 8) Double Indemnity, 9) Kiss Kiss, Bang Bang och 10) Devil in a Blue Dress. Bubblare får bli Marlowe, Hollywoodland, The Black Dahlia och The Long Goodbye. Någon svensk Film Noir? Nja, här är det fattigt är jag rädd. Men Nordic/Scandinavian Noir säger ni då, platsar inte de? Kanske. Men då jag inte sett något av det egentligen då Svensk film inte hör till mina favoriter, så får det här faktiskt bli den första genren som jag inte rekommenderar någon film från vårt kära land.
Tidigare inlägg:
1) Topp-5 filmer: Komedier
2) Topp-5 filmer: Action
3) Topp-5 filmer: Krig
4) Topp-5 filmer: Fantasy
5) Topp-5 filmer: Sci-Fi
6) Topp-5 filmer: Skräck
7) Topp-5 filmer: Drama
8) Topp-5 filmer: Maffia
9) Topp-5 filmer: Thriller
10) Topp-5 filmer: Western
11) Topp-5 filmer: Romantik
12) Topp-5 filmer: Film Noir