I ett av de tidigare inläggen här i bloggen, i senaste Life-inlägget för att vara mer specifik, så pratade jag om åtta saker man skulle sluta göra, och som direkt konsekvens av det istället göra, för att må bra. För att bli lycklig med sitt liv. Den punkt som jag tycker saknas på den listan, det som gör att listan behöver kompletteras i mina ögon, är att den saknar något som härrör till kärlek i någon av alla dess former. Ni vet, kärlek som i ömhet, samhörighet och tillgivenhet. Kärlek till saker, till härkomst, till medmänniskor och till sig själv. Kärlek till ett barn, en partner eller ett husdjur. Eller varför inte kärlek till sitt jobb eller ett företag som man byggt upp. Ja, kärlek i största allmänhet helt enkelt. Listan i Life-inlägget skulle med andra ord behövt en nionde punkt, en punkt om kärlek. Det vill säga själva essensen av det som dessa Crossroads-inlägg handlar om. För visst har ni snappat upp att kärlek är temat? Jo, trodde väl det. Jag tror fullt och fast på att kärlek är en av grundpelarna till att bli lycklig i livet. Sedan vad den kärleken går ut på, är en annan sak som sagt. Den kärlek som behandlats i denna Crossroads-bloggserie har ju varit, och för den delen är, kärleken till en partner. Befintlig eller potentiell. Syftet, så som jag beskrev det i prologen, med bloggserien var ju att komma till ett beslut gällande mitt kärleksliv och att hitta vägen ut från den vägkorsning jag befann mig i. Med kärlekslivet så menades att identifiera den partner jag ville försöka skapa något seriöst med. Vilket jag gjort. Identifierat med vem alltså. Vilket ju är bra. Så varför har det då inte blivit något seriöst av det hela än? Well, precis som jag skrivit i de senaste inläggen i denna bloggserie, eller kapitel om ni så vill, så har jag ju omnämnt det lilla hindret som jag valt att ge benämningen den ”delikata situation”. Frågan är bara, vad i helsifyr är det jag nu menar med det? Vad är det jag antytt finns där i bakgrunden och ställer till det? Varför skulle det hindra mig i mitt kärleksliv? Varför skulle det kunna förstöra de relationer som finns i dagsläget? Frågor, frågor, frågor. Ja, frågorna blir många, men det har väl äntligen blivit dags att beskriva varför situationen just är så delikat, tycker ni inte? Visste väl det! Så, here goes nothing:
Det här med livet och kärleken behöver ju inte vara så komplicerat. Faktiskt. Åtminstone inte på pappret i alla fall. Eller på film för den delen. För som de säger i den Beatles-inspirerade filmen Yesterday från 2019 (länk till klipp):
”You want a good life? It’s not complicated. Tell the girl you love, that you love her. And tell the truth to everyone, whenever you can.”
Robert Carlyle i rollen som John Lennon
Ni ser, inte komplicerat alls. Berätta för flickan du älskar att du älskar henne. Och berätta sanningen för alla, närhelst du kan. Så enkelt är det. Vilket ju faktiskt är precis det som denna blogg och bloggserie faktiskt har försökt komma fram till att jag skall göra under en längre tid nu, utan att jag kommit till skott. När jag inför 2020 skapade kategorin Breaking the Silence och gav bloggen taglinen No Secrets, No Lies så var det ju för att göra just detta, om vi skulle bryta ned det till dess kärna. Våga bryta min tystnad och berätta för hon som jag kommit fram till att jag älskar att jag… just det, älskar henne, samtidigt som jag inte skulle ha några hemligheter eller berätta några lögner. Men sedan kom pandemin, även om det faktiskt mest är en ursäkt och undanflykt till varför inte så skedde, och livet kom lite på paus. Man träffades inte lika naturligt och ofta och ”bra” situationer infann sig på något vis inte lika naturligt. Jag vet, det är en dålig ursäkt att skylla allt på pandemin och faktum är att den faktiskt skapat ett antal tillfällen där jag varit helt för mig själv med henne under långa perioder. Problemet har bara varit att det det inte varit just ”bra” situationer. Mest för att hon till viss del varit lite utsatt och sårbar i de situationerna och jag har inte velat förstöra stämningen genom att berätta ifall hon inte skulle tycka likadant. Ja, jag vet, det är ren och skär rädsla från min sida. Inget annat. Jag inser det, men det hjälper inte. Men att att jag inte berättat beror också till stor del på den ”delikata situationen”. Sedan att jag inte sagt sanningen till alla som frågat beror nog mest på att de inte har med det att göra, tycker jag. Många har frågat, flertalet har antagit och en del tror jag nog faktiskt har ansett att det redan varit vi, även om jag tror det upptäckt annorlunda nu.
Att jag har lyckats identifiera och därigenom funnit kärleken i mitt liv samt att jag faktiskt har turen att ha henne i min närhet är sannerligen inte alla förunnat, tror jag i alla fall. Finns nog faktiskt inget som känns mer rätt än detta och för att förstärka det hela så gjorde jag återigen ett Projekt av det här i bloggen. Precis som jag gjorde en gång tidigare. Men precis som då så gäller även nu att det inte är något projekt egentligen. Man kan väl inte göra ett projekt av sin kärlek, kan man? Hur som helst så blev det ett Projekt igen bara för att det blir ett sätt att jaga mina drömmar. Sträva mot det jag allra helst vill, vilket jag också skrev om igår i Man With a Plan-inlägget. Så, förutom att jag där beskrev målet mer än planen så är det också Projekt No.5 med undertiteln Amare i projektlistan för 2021. Men Projekten gäller mer genomförandet, tillvägagångssättet för att göra verklighet av det hela. En hands-on actionlista helt enkelt. Här, i dessa inlägg, pratar vi istället teorin bakom, om vi nu skall göra det hela lite mer akademiskt. Hänger ni med? Tänkte väl det.
Att jag inte berättat vad jag känner för henne, även om jag nog faktiskt tror att hon redan vet innerst inne, beror i stort på som jag skriver ovan; rädsla. En tvåfaldig rädsla för att vara mer specifik. Eller trefaldig, numera tror jag. Eller ifall vi nu skall dra det riktigt hårt i tumskruvarna så är det faktiskt fyrfaldigt. Fast den fjärde är av mindre vikt och inte en del av den ”delikata situationen” även om den förstås finns med i bakgrunden och påverkar. Denna fjärde risk gäller mer det som jag skrev om ovan och den osäkerhet man alltid känner när man tycker om någon annan. Tycker hon som jag? Om inte, kommer vi då att glida ifrån varandra och tappa den relation vi har idag? Vilket skulle vara tråkigt, men som ni vet så är det ju värre att ha en relation med någon där man förtrycker sina egna känslor och därigenom aldrig får veta om det hade kunnat bli något mer eller inte. Sedan så gör den tredje risken att vi nog ändå kommer glida ifrån varandra oavsett. Nä, den fjärde är inte en del i den ”delikata situationen”. Den ”delikata situationen” kommer från de tre andra väldigt specifika sakerna istället. Nedan följer redogörelse för den första, den minst delikata, så kör vi de andra två i ett annat kapitel:
Den första delikata situationen härrör till åldersskillnaden som råder, vilket påverkar situationen som behöver hanteras. Varför frågar ni? Ålder är ju bara en siffra och du har hanterat åldersskillnader tidigare i många av dina förhållanden, eller hur? Förvisso, men orsaken till min oro här är inte ogrundad. Jag lovar. Jag personligen har aldrig haft någon åldersnoja att prata om. Jag har alltid varit tillfreds med precis den ålder jag befunnit mig i och jag har aldrig brytt mig om de åldersskillnader som funnits i mina förhållanden genom åren. De har varit i spannet från ett till två år yngre till fem-sex år yngre, till åtta år yngre och ända till fjorton år yngre utan att jag egentligen tyckt det varit något konstigt. Faktiskt. Det har i alla avseenden känts helt naturligt där och då. Men i det här fallet är det annorlunda då hon som mitt hjärta slår för i mångt och mycket är väldigt åldersfixerad samtidigt som jag själv känner en viss oro för den skillnad som finns och hur den skulle påverka ett eventuellt förhållande oss emellan. Det är inte så att vi inte matchar, tycker lika i mycket, lär av varandra och på det stora hela passar ganska bra ihop, för det gör vi. Vill jag gärna tro i alla fall. Nä, men eftersom jag redan nu känner ett tvivel och tänker på det – vilket jag aldrig gjort tidigare, som sagt – så är det ett problem. Även om jag inte tycker om att ge saker beteckningen problem. Brukar hellre säga att det är en förbättringspotential. Men i det här fallet så är det ett problem. Inte ett oövervinnerligt problem, men det skulle helt klart kunna vara en sådan sak som påverkar den där tredje grejen jag beskriver ovan. Jag är absolut inte säker på hur jag skall hantera detta och det skapar en delikat situation. Åtminstone i min hjärna. I de tidigare förhållandena jag haft så har andra, utomstående, kommenterat åldersskillnaderna och min vana trogen så har jag inte brytt mig om vad de tycker, allt från ex-flickvänner till vänner till bekanta, men jag är inte riktigt lika säker att jag skulle kunna hantera det här. Faktiskt. Inte för att jag egentligen bryr mig om vad andra tycker, förutom mina absolut närmaste, och det är väl där skon klämmer. För även om det är som jag skriver ovan att många frågat, flertalet antagit och en del nog redan trott, åtminstone till helt nyligt, att det varit vi, så finns det ändå en osäkerhet. Kommer vi att passa in i varandras liv? Kommer hon att vilja vara där jag är? Kommer jag att vilja vara där hon är? Kommer vi att hitta de där gemensamma nämnarna som gör ett förhållande lyckat på fler plan än då vi bara är för oss själva? Jag vet ärligen inte. Det är det som skapar den första halvan av den ”delikata situationen”. Osäkerheten om hur det skall påverka gör att jag inte vet om jag kommer kunna hantera det på ett bra sätt. Vilket jag ju vill. För går jag in i det här så är det ju för resten av mitt liv, så det måste ju hanteras. Är inte van att känna sådan här osäkerhet runt en sådan här sak, därav att jag kanske drar lite väl stora växlar på det hela, men bara att självförtroendet inte riktigt vill infinna sig och att jag konsekvensanalyserar det hela tyder på att det verkligen är en delikat situation för mig. I min hjärna. Men även i verkligheten. Så, för att konkretisera varför den är delikat är för att jag vet om hennes fixering vid ålder, främst hennes egna, och därigenom så kan det sätta käppar i hjulet gällande den fjärde saken; känner hon som jag?
Någonstans i hennes leende vet hon. Hon vet att det är något i hennes stil som tilltalar mig, det är jag rätt säker på. Vill faktiskt också tro att hon känner likadant. Faktiskt. Är en känsla. Det finns nämligen något där i luften. Kanske mer när vi inte träffs än då vi faktiskt träffas, knasigt nog. Oavsett så gör det att även om åldersskillnaden finns där, i kombination med åldersfixeringen, så tror jag att just denna delikata situation kan hanteras. Faktiskt. Men, och det är ett stort men, så gör den i kombination med de andra två delikata situationerna att den där fjärde saken är svår att uppnå. Den andra saken är mer delikat och den tredje är så mycket, mycket mer delikat än denna. Men mer om dem i kommande kapitel.
”Something in the way she moves
Attracts me like no other lover
Something in the way she woos me
I don’t want to leave her now
You know I believe and how
You’re asking me will my love grow
I don’t know, I don’t know
You stick around, now it may show
I don’t know, I don’t know”
Tidigare kapitel:
Prologue: Whole Lotta Love
Chapter 1: Wanna Be Startin’ Somethin’
Chapter 2: Waiting For A Girl Like You
Chapter 3: Writings on the Wall
Chapter 4: Perfect Strangers
Chapter 5: Love Me Again
Chapter 6: Love to Love
Chapter 7: Still Loving You
Chapter 8: True Colors
Chapter 9: The Most Beautiful Girl in the World
Chapter 10: What Kind of Love
Chapter 11: Simple Man
Chapter 12: Roads Untraveled
Chapter 13: Shy
Chapter 14: I Only Wanna Be With You
Chapter 15: Road to Nowhere
Chapter 16: Point of No Return
Chapter 17: Changes
Chapter 18: You Can’t Hurry Love
Chapter 19: I Don’t Believe in Love(?)
Chapter 20: Carry on Wayward Son
Chapter 21: Jump
Chapter 22: Somethin’ Stupid (or NO Writings on the Wall)
Chapter 23: Modern Love
Chapter 24: Be Mine (or DON’T Wanna Be Startin’ Somethin’)
Chapter 25: Always Will Be (or WON’T BE Waiting For A Girl Like You)
Chapter 26: What is Love?
Chapter 27: The Way We Were (or DO NOT Love Me Again)
Chapter 28: Patience
Chapter 29: Love is a Battlefield
Chapter 30: Love Ain’t No Stranger (or WE’RE NOT Perfect Strangers)
Chapter 31: Wasted Years
Chapter 32: Waiting for Love
Chapter 33: Can’t Fight This Feeling
Chapter 34: Are You Ready for Love
Chapter 35: Something
Epilogue: ???