För lite mer än 4 år och 3 månader(!) sedan så startade jag denna serie blogginlägg som jag valde att titulera ”Crossroads”. Anledningen var lika enkel som genial (jag vet, ryggdunkar mig själv) då det kändes som att jag kommit till ett vägskäl i mitt liv, ett vägskäl där jag behövde ta ett beslut gällande mitt så kallade kärleksliv. Ingen, inte minst undertecknad, hade nog i sin vildaste fantasi trott att denna bloggserie skulle bli så lång som den blivit och när vi nådde Chapter 20: Carry on Wayward Son, vilket inträffade i september 2019, så gjordes en sammanfattning på vad som hade hänt fram tills dess. Efter det så fortsatte bloggserien, med ett uppehåll under första halvan av 2021, för att sedan nu gå mot sin avslutning. Inför detta, det sista kapitlet i bloggserien, så gjordes en ny sammanfattning i Chapter 38: For Every Step, och denna gång på det som hänt från sammanfattningen i kapitel 20 fram till nu. Men allt det där är ju historia. Det berör ju vad som varit, vad som redan avhandlats, och nu har vi kommit fram till nutid där det har blivit dags att avsluta denna bloggserie. Hur gick det med beslutet gällande mitt kärleksliv? Vi kommer till det. Lovar! Så, med avstamp i vad alla dessa inlägg, eller kapitel, som beskrivit min väg ut ifrån mitt vägskäl betytt så kommer nu här det sista kapitlet:

NOW

I prologen så skrev jag, när jag nu stod i vägskälet, att det nog under en tid nu funnits fem vägar från den korsning dit jag nått fram just nu. En korsning där jag för tillfället är lite fast. Att jag kände mig aningen fast i mitt kärleksliv där och då, det gjorde jag, men jag såg ändå fem möjliga vägar ut därifrån. Fem vägar som samtliga ledde mot någon underbar:

  • Väg 1 var ”hon den gamla bekanta som kontakten återknutits med”
  • Väg 2 var ”hon den där farliga och lite förbjudna”
  • Väg 3 var ”hon som är min drömkvinna”
  • Väg 4 var ”hon som är en främling”, och
  • Väg 5 var ”hon jag vill försöka på nytt med”

I Chapter 6: Love to Love så skrev jag: Vissa skulle nog kalla det tur. Att vara lyckligt lottad. Att ha fru fortuna på sin sida. Att ha fem, jag menar 5!, olika möjligheter till kärlek. Det måste ju vara få förunnat, eller? Vilket var precis hur det kändes, även om ingen av vägarna var någon säkerhet. De var mer som fem stycken möjligheter som slingrade sig ut från där jag stod. Sedan att kapitlet, eller inlägget, kom att innehålla lite foreshadowing i och med att jag skrev den gamla klyshan; den som gapar efter mycket, mister ofta hela stycket, kunde jag ju inte veta just då. Eller kanske blev det en självuppfyllande profetia? Oavsett så beslutade jag mig för att ”vandra” längs med två av vägarna samtidigt genom att slå in på den ena rent fysiskt och samtidigt rent mentalt, lite som att drömvandra, slå in även på en annan. Mitt hjärta sa, där och då i januari 2018, att jag skulle slå in på den ena vägen, berätta hur jag känner och vad jag vill, för att sedan vända tillbaka och lämna till ”hon” som fanns, eller fortfarande finns, i slutet på den vägen att bestämma om jag skulle den vägen vandra eller inte. Sedan medan hon bestämmer sig så skulle jag slå in på en av de andra vägarna. Vad som hände var att jag hade ett väldigt specifikt möte med en av personerna i slutet av en av vägarna, nämligen med hon som fanns i slutet av Väg 5, och efter det så visste jag att jag inte skulle slå in på den vägen. Så vad som hände efter det var att jag drömvandrade in på den där oemotståndligt lockande Väg 2, träffade henne, gjorde och sa det jag behövde för att sätta bollen i rullning och sedan så lämnade jag det därhän, vände tillbaka till vägskälet och slog istället in på Väg 4. Sedan hände det en massa saker under året, både bra och dåliga, men i december 2018 så konstaterade jag att jag nått fram till en cirkelväg genom att agera så. Jag insåg att ingen av de två vägarna tog mig framåt längre, det var som att jag stod och trampade vatten. Igen. Så det kändes som att det behövdes en avstickare, en ny Crossroad ut från Väg 4 som visat sig vara en cirkelväg, och turligt nog så fanns det tre alternativ till hands. Tre olika vägar som jag insåg skulle påverka varandra beroende på vilken jag valde. Genom att slå in på den ena av vägarna så skulle automatiskt möjligheten att ta någon av de andra två avstickarna stängas. Valet skulle med andra ord bli oåterkalleligt. I mars 2019 så beskriver jag att jag så där lite på ett ytligt sätt faktiskt hade provgått alla tre avstickarna, dvs undersökt ”vägarnas” olika status. Jag hade försökt få en känsla av vad det skulle innebära att slå in på den ena eller den andra vägen och också försöka få en förståelse för hur den ena vägen skulle reagera på att jag slog in på den andra och vad det i sin tur skulle göra med den tredje. Sedan i slutet på juli 2019 så skrev jag det kanske viktigaste inlägget i denna bloggserie, Chapter 19: I Don’t Believe in Love(?), efter att ha lyssnat på författaren Jonas Hassen Khemiris sommarprat. Där kom jag efter mycket om och men fram till att jag var fucking kär! Jag konstaterade att hon som fanns i slutet av Väg 5 trots allt var the one. Det då hon rent krasst är en av de vackraste, roligaste och underbaraste tjejer jag vet. Så i oktober 2019 så konstateras att det nu var dags att jag försöker våga visa mig sårbar, berätta hur jag verkligen känner, lämna ut mig själv och samtidigt be om hjälp från mina vänner, mina släktingar (och för den delen även hennes), hämta styrka från våra familjemyter och speciellt hämta inspiration från alla mina olika favorithistorier för att därigenom förverkliga att bli tillsammans med henne igen. Men så gick vi in i november och jag började beskriva de vägar jag valt bort och varför jag valt bort dem:

  • Väg 1 (= Avstickare 3) valdes bort för att timing inte är vår grej då hon blivit sambo med sin dåvarande partner. Jag har inte, har aldrig haft och kommer heller aldrig att ha, för avsikt att medvetet gå in och förstöra något förhållande som några andra har.
  • Väg 2 valdes faktiskt inte bort. Inte direkt i alla fall. Den valdes faktiskt, testades, drömvandrades och till slut visade det sig att den inte fungerade trots att vi nog egentligen båda ville att den skulle göra det. Så den valdes bort för att den inte fungerade, trist nog, inte för att jag inte ville.
  • Väg 3 (= Avstickare 2) valdes bort för att när jag nu äntligen erkänt för mig själv att jag är kär, så har det visat sig att det I N T E var personen som fanns efter denna väg. Konstigt nog då denna väg ledde till hon som är min absoluta drömkvinna. Hon som är den vackraste, den roligaste, den underbaraste och helt enkelt mest fantastiska kvinna jag vet.
  • Väg 4 valdes ju initialt inte bort heller. Den vandrades, men då hon som ursprungligen fanns i slutet på vägen inte längre var singel, och inte varit så på ett tag, så blev denna vägen till en cirkelväg som fick avslutas. Plus att hon inte var, eller är, den som jag kommit fram till att jag är kär i heller. Inte ens i närheten faktiskt.
  • Väg 5 (= Avstickare 1) var den väg som jag kom till insikt i Chapter 19 att jag var fucking kär i. Men sedan kom ett nytt år, 2020, och jag döpte om bloggen till ”No Secrets, No Lies” och startade Breaking the Silence-inläggen för att våga bryta min tystnad samtidigt som jag inte skulle ha några hemligheter eller berätta några lögner. Det gav en insikt i att jag var tvungen att vara mest ärlig mot mig själv, oavsett de hinder och svårigheter det skulle innebära, och i och med det så valdes denna väg bort till förmån för hon som verkligen är kärleken i mitt liv; hon i slutet på Väg 3! Ni vet, hon som är min drömkvinna men som jag vid flertalet gånger ändå valt bort. Knasigt nog!

Så efter allt detta våndande, velande och sökande inom främst mig själv så var vi tillbaka där vi började. Jag erkände till slut för mig själv att hon i Väg 3 var och är den som är kärleken i mitt liv. Att jag redan konstaterat det i alla Writings on the Wall-inlägg som jag skrev före jag startade dessa Crossroads-inlägg bevisar bara att man inte skall undertrycka sina känslor. Man lurar bara sig själv! Tro mig!

Sedan i juni 2020 så börjar jag skriva om de hinder och svårigheter, eller elände som jag kallade det då, som valet av Väg 3 innebar. I Chapter 32: Waiting for Love, som jag skrev i augusti 2020, så beskriver jag fyra saker som man bör fokusera på för att göra kärleken möjlig, där den ena saken är att sluta vänta och gör allt som du vill göra! NU! Ett råd som jag dessvärre inte lydde! Istället benämner jag för första gången det som försvårar vägvalet, det jag kom att kalla den delikata situationen, eller eländet. I november 2020 så förklarar jag att det är just denna delikata situation, som där och då faktiskt endast är tvåfaldig, som håller mig tillbaka från att berätta för henne hur jag känner. I december 2020 så beskriver jag att jag nog är lite rädd för hur jag känner för henne i Väg 3, speciellt utifrån den delikata situationen, men att hon nog egentligen redan vet att jag hyser mer än vänskapskänslor för henne då kvinnor är betydlig bättre än vi män på att snappa upp dessa saker.

Sedan blir det ett lååångt uppehåll i Crossroads-inläggen och när jag återkommer i november 2021 så är det med lite tungt hjärta. Jag har haft mer än min beskärda möjlighet att berätta för henne hur jag känner då vi umgåtts intensivt ända från det att vi firade julafton tillsammans 2020, under hela våren och under sommaren, men att jag låtit den delikata situationen, som nu blivit trefaldig, hålla mig tillbaka:

  • Den första, och minst, delikata situationen är den åldersskillnad som råder mellan oss i kombination med hennes egna åldersnoja.
  • Den andra, nya och lite svårare, delikata situationen är att hon i slutet av sommaren och in på hösten skaffat sig en pojkvän.
  • Den tredje och absolut svåraste delikata situationen, och den som hållit mig tillbaka alla dessa år(!), är att hon är lillasyster till hon som återfinns i Väg 5. Det vill säga lillasyster till en av mina ex-flickvänner!

Men då jag nu ställts inför faktum att jag ändå kommer förlora henne, så tog jag mig ÄNTLIGEN i kragen och berättade för henne hur jag känner. Jag tror kanske inte att hon riktigt förstod, eller så gjorde hon det, men jag berättade åtminstone. Det jag inte tror hon är helt medveten om är hur länge jag faktiskt varit kär i henne. Hur jag i omgångars omgångar försökt undertrycka mina egna känslor, till och med i perioder distansierat mig från henne både fysiskt och mentalt, bara för att jag varit rädd för att förlora den relation vi har och för att jag varit rädd för att såra hennes syster och tillika min ex-flickvän. För att inte tala om att jag nog varit lite rädd för vad omgivningen skulle tycka om jag stötte på lillasystern, även om mina vänner och många andra på vår lilla hemort nog faktiskt i stort antagit att vi redan, om inte varit ett par, i alla fall varit mer än vänner. Så här är vi. Jag har berättat för henne hur jag känner, jag har gjort klart för henne att det inte kommer gå att fortsätta umgås som vi gjort då hon nu har en pojkvän och jag har därför valt att distansera mig från henne helt. Eller inte riktigt, riktigt helt men i stort så har vi ingen kontakt numera. Vilket är ett måste för att jag skall kunna gå vidare i mitt liv. Men vänta nu, kanske du lite förargat utbrister till dig själv, varför gör du inte som du skrev i Chapter 19: I Don’t Believe in Love(?)?:

Om du [ ] har en dröm som känns ouppnåelig: Ge inte upp. Kriga på. Försök igen. Och igen. Och igen. Och igen och igen. Om det ändå inte funkar, hitta någon som är ännu modigare än du, säg att du behöver hjälp. Be om en modtransfusion. Låna mod av dina vänner, morbröder, syskon. Låna mod av dina familjemyter och dina favorithistorier. Låna mod av dina idoler och dina fiender.

Eller som huvudpersonen i filmen Crazy, Stupid, Love uttrycker det:

When you find the one, you never give up!

Så varför jagar jag inte efter henne och gör allt i min makt för att vinna henne? Hon ÄR ju the one. Hon ÄR ju kärleken i mitt liv. Hon ÄR ju den som jag för alltid kommer tänka på först om jag någonsin får frågan vem jag älskar. Hon ÄR ju allt det där som jag önskar. Min drömkvinna. Den bästa av de bästa. Vilket är precis varför jag inte kommer göra något. Hon är ju den mest värdefulla personen jag vet och hon betyder så oerhört mycket för mig och jag vill inget, jag upprepar, inget(!), annat än det absolut bästa för henne. Om det är detta hon vill så skall inte jag stå i vägen. Som jag skrev ovan så har jag inte, har aldrig haft och kommer heller aldrig att ha, för avsikt att medvetet gå in och förstöra något förhållande som några andra har. Jag är bara inte sådan som person. Nä, jag kommer istället att bryta ihop och gå vidare. Släppa taget om min fantasi med och mina känslor för henne. Bryta kontakten och varken träffa, prata eller chatta mer med henne på sociala medier efter detta. Eller det är inte riktigt, riktigt sant. Jag kommer som en sista, sista sak att skriva ett sista inlägg här i bloggen, ett slags kärleksbrev om ni så vill, och därefter skicka henne länken. Det agerandet kommer fylla tre syften, tror jag i alla fall:

  1. Jag kommer berätta för henne om existensen av denna blogg, då jag tror hon inte känner till den, och det främst ur synvinkeln att hon då får veta vad som händer i mitt liv trots att jag väljer att bryta kontakten med henne – det då hon inte vill att just det skall hända. Att vi bryter kontakten.
  2. Genom att läsa bloggen så kommer hon få en bättre inblick i hur lång tid det faktiskt tagit för mig att erkänna att hon är kärleken i mitt liv och att det inte är något nytt påfund från min sida – något hon trodde då jag berättade.
  3. Sist, men inte minst, det allra viktigaste syftet; vilket är att det blir ett avslut för mig själv. Ett sätt att släppa taget och gå vidare. Har inte för avsikt, eller någon tro, att det skall ändra något. Nä, det tydliggör bara brytningen för mig själv och även om det är egoistiskt så behöver jag det. För att släppa taget om henne och exkludera henne från mitt liv kommer vara det absolut svåraste jag någonsin gjort!

Här slutar dessa Crossroads-inlägg. Eller de slutar snart i alla fall. Den foreshadowing jag pratade om tidigare; den som gapar efter mycket, mister ofta hela stycket, kunde kanske inte vara mer talande. Eller hur? Jag började med fem vägar, fem reella möjligheter, och här står jag nu utan några fåglar alls i handen. Fiasko? Ja, kanske. Men mest är det ett tydligt bevis på att mina egna rädslor är det som gjort att jag trots storvulna planer till slut inte lyckades med det jag ville uppnå. En trist slutsats att dra. Blir att jobba på det här med mina rädslor och att kliva ur komfortzonen så det inte upprepas i framtiden. Men med det konstaterandet så har vi nått slutet. Nu så är det bara epilogen kvar, vilket kommer innan januari månad är slut. Avsikten är att stänga denna bok så att februari inte bara blir ett nytt kapitel utan en helt ny bok. En nystart som skall ta fasta på allt jag skrev i Future World-inlägget. Ser med tillförsikt fram emot båda sakerna, det vill säga att avsluta denna bok och samtidigt nyöppna 2022.

”Say something, I’m giving up on you
I’ll be the one, if you want me to
Anywhere, I would’ve followed you
Say something, I’m giving up on you”

Tidigare kapitel:
Prologue: Whole Lotta Love
Chapter 1: Wanna Be Startin’ Somethin’
Chapter 2: Waiting For A Girl Like You
Chapter 3: Writings on the Wall
Chapter 4: Perfect Strangers
Chapter 5: Love Me Again
Chapter 6: Love to Love
Chapter 7: Still Loving You
Chapter 8: True Colors
Chapter 9: The Most Beautiful Girl in the World
Chapter 10: What Kind of Love
Chapter 11: Simple Man
Chapter 12: Roads Untraveled
Chapter 13: Shy
Chapter 14: I Only Wanna Be With You
Chapter 15: Road to Nowhere
Chapter 16: Point of No Return
Chapter 17: Changes
Chapter 18: You Can’t Hurry Love
Chapter 19: I Don’t Believe in Love(?)
Chapter 20: Carry on Wayward Son
Chapter 21: Jump
Chapter 22: Somethin’ Stupid (or NO Writings on the Wall)
Chapter 23: Modern Love
Chapter 24: Be Mine (or DON’T Wanna Be Startin’ Somethin’)
Chapter 25: Always Will Be (or WON’T BE Waiting For A Girl Like You)
Chapter 26: What is Love?
Chapter 27: The Way We Were (or DO NOT Love Me Again)
Chapter 28: Patience
Chapter 29: Love is a Battlefield
Chapter 30: Love Ain’t No Stranger (or WE’RE NOT Perfect Strangers)
Chapter 31: Wasted Years
Chapter 32: Waiting for Love
Chapter 33: Can’t Fight This Feeling
Chapter 34: Are You Ready for Love
Chapter 35: Something
Chapter 36: Rewrite the Stars
Chapter 37: Sister Christian
Chapter 38: For Every Step
Chapter 39 (The Final Chapter): Say Something
Epilogue: ???