Hjärtat har ett konstigt sätt att fixera sig vid en specifik person och göra att man tenderar att ignorera alla andra i sin omgivning. Faktiskt. Åtminstone så fungerar det så för undertecknad när någon fångar mitt. Jag tenderar att jämföra alla andra jag träffar med hon som finns i mitt hjärta och oftast så lyckas de aldrig leva upp till hur jag känner för just den personen som mitt hjärta åtrår. Jag blir helt enkelt lite ignorant gentemot alla andra då de i mitt tycke inte riktigt har samma dragningskraft. Det här är väl både positivt och negativt antar jag. Å ena sidan så är det väl bra att fokuset ligger mot personen i mitt hjärta men å andra sidan så går man miste om många nya bekantskaper och potentiella relationer när så är fallet. Men i de fall nu personen i mitt hjärta inte är min i den mening att vi är tillsammans, skall man då vänta tills den personen blir tillgänglig? Skall man vänta tills den personen bekräftar sina känslor för mig? Bra frågor men dock inte helt lätta och självklara att svara på. Skall man kanske berätta för dem hur man känner oavsett om de är tillgängliga eller ej? När är rätt tid att berätta för någon som finns i ens hjärta hur man känner för dem? Enligt många så finns det ingen rätt tid att berätta för någon att man älskar dem, vilket kan låta konstigt. Anledning är dock att vi kan bara ångra de saker eller ord som vi aldrig sagt eller gjort när det kommer till kärlek, så det bästa tillfället att säga till någon att man älskar dem är när man verkligen gör det. Älskar dem alltså. Få saker betyder så mycket som när man säger ”Jag Älskar Dig” ansikte mot ansikte och med ögonkontakt till personen i sitt hjärta. Livet är kort så vänta inte med att delge dina känslor och berätta hur du känner. Enkelt, eller hur? Precis som jag skrev i förra inlägget, när jag citerade Robert Carlyle i rollen som John Lennon i filmen Yesterday, så är det ju inte mer avancerat:
”Tell the girl you love that you love her. And tell the truth to everyone whenever you can.”
Men så kommer vi ju till det här med den andra delikata situationen som jag beskrev i det senaste Crossroads-inlägget, det vill säga att hon som jag insett är kärleken i mitt liv och som för tillfället huserar i mitt hjärta numera har en pojkvän. Gäller då regeln fortfarande att man skall berätta hur man känner? Svår fråga! Det är ju lite som Bengt Andersson säger i rollen som Brännström till Staffan Lings karaktär Hedlund i filmen Sällskapsresan 2 – Snowroller:
”Vet du vad du har Hedlund? Taskig tajming!”
Jag vet, min tajming är ju allt annat än bra i denna fråga. Att mina rädslor hindrat mig mer eller mindre hela sommaren från att säga hur jag känner är ett faktum och även om det här med en pojkvän är en missräkning från undertecknads sida så borde jag sett det komma. För hur nära och hur bra relation vi än har så är det ju självklart att även andra skulle upptäcka hur underbar hon faktiskt är och samtidigt så fanns det nog en önskan hos henne att hitta någon att vara tillsammans med. Så tajmingen är verkligen taskig! Men som författaren och motivationstalaren Sonia Ricotti uttrycker det:
”Accept what is, let go of what was and have faith in what will be.”
Så det är ju bara att acceptera nuvarande situation, försöka släppa den nästan relation vi haft sedan en tid tillbaka och ha en tilltro till vad som komma skall. Men det är inte lätt! Vem vet vad framtiden har i sitt sköte? Kanske blir 2022 precis som jag skrev i Future World-inlägget för lite mer än en och en halv vecka sedan. Men även om ens tro kan försätta berg så gör det ju inget att hjälpa den lite på traven, eller hur? Här kommer det väl in att berätta för henne hur jag verkligen känner och sedan ha tilltro till framtiden, tänker jag. Ta bladet från munnen och göra det jag tänkte med Breaking the Silence-inläggen (och kategorin), det vill säga att berätta i klartext för henne om mina känslor. Genom att börja skriva om det här i bloggen, vara öppen med hur jag känner för alla som läser, så har jag redan klivit ur min komfortzon, något jag skrev om att göra i senaste Life-inlägget. Genom att skriva om det här så har jag både lytt Robert Carlyles råd om att berätta det för alla och samtidigt klivit ur komfortzonen och in i rädslozonen. Sedan då jag slutat hitta ursäkter och bli påverkad av vad andra tycker samt att jag försöker möta mina hinder och försöker lösa ett problem, vilket vi väl lite ingenjörslogiskt får kalla denna delikata situation, så har jag redan pushat mig själv ut i lärandezonen. Men som det så fint brukar heta i diverse motivationssammanhang:
Det finns 3 lösningar på varje problem; acceptera, förändra eller släpp taget. Om du inte kan acceptera, förändra. Om du inte kan förändra, släpp taget.
Första frågan blir alltså ifall jag kan acceptera nuvarande situation?
Hela grejen är ju att jag faktiskt har extremt svårt att acceptera den nuvarande situationen. Det enda jag försöker göra just nu är saker som gör att jag inte tänker på den, situationen, vilket är oerhört svårt! Den relation som vi skapat är ovärderlig för mig och jag kan verkligen inte acceptera, eller vill inte acceptera, att den mer eller mindre har kommit till sin ände. Man kan ju inte styra eller för den delen rå för hur man känner, man kan bara välja hur man agerar utifrån dem och i detta fallet känns det som att jag behöver göra något. Jag behöver komma vidare från den situation jag nu befinner mig i och jag känner att jag verkligen behöver bejaka mina känslor för henne och berätta hur jag känner. Jag vill absolut inte ångra på min dödsbädd att jag inte vågade uttrycka mina känslor för henne. Så nu gäller det att bege sig ut i tillväxtzonen och våga leva mina drömmar. För hon är ju en dröm. För mig i alla fall. Sedan så är det ju ett mål för mig att våga berätta och man skall ju erövra sina mål, så därför måste jag berätta. Faktiskt.
Do what you can, with what you have, where you are.
Theodore Roosevelt, USAs President 1901-1909
Så, vad skall jag då göra för att förändra denna delikata situation?
Några saker faktiskt, utöver att berätta då. Det finns faktiskt en rad saker som är helt nödvändiga (och som jag till viss del redan börjat göra). Så vad är dessa saker då? Kommer till det alldeles strax men tänkte bara omnämna det här med att jag inte agerar förrän nu. I Man With a Plan-inlägget så pratar jag ju om varför. Prokrastinering. Inget skojigt ord men det skall det ju inte vara heller då det är när man får en negativ känsla inför en uppgift som leder till en impuls att fördröja och undvika. Vilket ju är precis vad som skett i detta fallet och skapat den taskiga tajmingen. Vissa saker har jag en förmåga att skjuta upp tills det absolut obönhörligt måste göras, vilket jag också oavsett situation hittills i mitt liv lyckats med att genomföra på utsatt tid och/eller till rätt kvalitet. Vilket gör ju att jag satt det i system. Jag behöver den där ”måste” triggern, eller piskan, eller vad ni nu vill kalla den. Så nu när hon är på väg bort från mig så har jag helt plötsligt fått den där triggern som krävs för att jag skall agera. Fått det där som gör att jag vågar lämna min komfortzon, eller för den delen min rädslozon, och faktiskt våga möta mina rädslor och skrida till handling. Vet inte vad det säger om mig men det är så här jag fungerar. Så, när jag nu fått den här triggern, vad är det då jag behöver göra får att försöka förändra pojkväns-situationen?
1. Inte vara närvarande i hennes liv i hopp om att hon ska ändra sig – Att stanna i hennes närhet som en vän i hopp om att hon skall få en aha-upplevelse och inse att det är mig hon vill vara med är inte en hållbar situation. Det enda det skulle föranleda är att jag hamnar i den förgätna vänzonen och den vill jag för allt i världen undvika. Den upplever jag redan om vi skall vara ärlig och jag behöver ta mig därifrån då det är den delen jag inte kan acceptera.
2. Inte prata illa om pojkvännen – Det får en bara att verka patetisk och som att man försöker framhäva sig själv, vilket i sig är förolämpande mot henne och det enda det visar är att jag inte respekterar hennes val. Jag känner inte han, vet inte vem han är och kommer därigenom inte heller att prata om honom. Alls. Inte det minsta. Om jag skulle prata illa om honom så skulle det bara få mig att framstå som den mindre människan.
3. Inte göra allt för att vara tillgänglig när pojkvännen inte är det – Det här är bara till hennes fördel. Även om jag egentligen inte vill annat än visa hur mycket bättre jag är för henne så innebär det att finnas tillgänglig när inte pojkvännen är det att jag bara blir en backup för henne för att må bättre när pojkvännen inte finns tillhands. Så, hur svårt det än kommer att bli så kommer jag att exkludera henne från mitt liv framöver, något jag redan till viss del gjort, men som kommer bli mer definitivt efter att jag berättat.
4. Berätta för henne hur jag känner – Om man verkligen, verkligen har känslor för någon, känslor som inte vill försvinna, så måste man berätta. Men jag berättar inte i hopp om att hon skall lämna pojkvännen. Faktiskt. Jag berättar för henne för att jag vill vara öppen och ärlig med hur jag känner för henne.
Sedan då? Kommer jag släppa taget?
Ja, jag kommer försöka åtminstone. Jag kommer göra allt som står i min makt för att släppa taget om henne. Kommer inte stanna i vänzonen, kommer inte att vara en riddare i vit rustning, kommer inte ställa krav att hon skall vara med mig, kommer inte vara närvarande i hennes liv i hopp om att hon skall ändra sig och jag kommer definitivt inte försöka vinna över henne. Inget av det. Jag kommer berätta och sedan kommer jag att ge henne utrymme och låta henne själv komma på vem hon vill vara med. Visst, skulle hon verkligen, verkligen behöver hjälp så kommer jag givetvis att hjälpa henne. Är ju ingen robot. Men jag kommer inte att fortsätta hänga med henne på samma sätt som vi gjort, framförallt nu i sommar, och jag kommer rent generellt att undvika att träffa eller prata med henne. Kommer inte bli roligt, kommer inte bli lätt, men det är det som måste till för att jag skall komma vidare. Om det kommer fungera? Vet inte!
I nästa del så tar vi oss an hur jag skall hantera den tredje och sista delikata situationen.
Projekt No.1 – ??? [Tidigare Projekt #10, A, I och 1]
Projekt No.2 – Exercise [Tidigare Projekt #11 ”No Pain, No Gain”, H, III och Fit For the Future] – del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6, del 7, del 8
Projekt No.3 – Supellex [Tidigare Projekt #14 ”A Room With a View”, D, IV och Easy Livin’] – del 1, del 2, del 3
Projekt No.4 – Venatus [Tidigare Projekt #16, F, VI och Retro] – del 1, del 2, del 3, del 4, del 5
Projekt No.5 – Amare [Tidigare Projekt #5 ”A Change of Heart”] – del 1, del 2, del 3, del 4, del 5
Projekt No.6 – Opus [Tidigare Projekt #18 ”A Leap of Faith”, G och V] – del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6, del 7, del 8, del 9, del 10, del 11, del 12, del 13, del 14, del 15, del 16, del 17
Projekt No.7 – ???
Projekt No.8 – Villa – del 1
Projekt No.9 – Vehiculum [Tidigare Projekt E] – del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6, del 7, del 8, del 9