Vi har nått sista delen i detta projekt, vilket jag hintade om i föregående inlägg, och även om det kanske inte fick den avslutning som jag ursprungligen önskade så känns det faktiskt just nu som den viktigaste delen av detta projekt som jag har att göra. Det har blivit dags att släppa taget om hon jag identifierat som kärleken i mitt liv och därigenom gå vidare med mitt liv, men frågan är hur gör man det? Ja, det är vad detta sista inlägg kommer behandla. Eller kanske inte hur man gör, för det finns väl inget facit (?), utan mer hur jag skall göra. Som jag skrev i del 5 av detta projekt, som jag gav titeln Speak, så har jag för avsikt att:
- Inte vara närvarande i hennes liv i hopp om att hon skall ändra sig
- Inte prata illa om pojkvännen
- Inte göra allt för att vara tillgänglig när pojkvännen inte är det
För att kunna göra ovanstående punkter, eller åtminstone punkt 1 och punkt 3, så behöver jag som sagt släppa taget om henne och för att göra det så måste jag först göra, eller kanske mer inse, två fundamentala saker:
För det första; Att släppa taget ger mig mitt liv tillbaka! När man är fäst vid någon i det förflutna som inte längre finns med en så spenderar man nutiden åt att dagdrömma om det förflutna. Det kan i och för sig vara trevligt men man kan inte skapa något nytt om ens tankar befinner sig i det förflutna. Faktiskt kan man inte göra det om man dagdrömmer sig för långt in i framtiden heller, men det är en annan historia. Något vi människor är extremt motvilliga till, är att förlora saker. Faktiskt så till den grad att vi kommer jobba mycket hårdare för att inte förlora något än vi gör för att få, eller vinna, något. Just det gör det oerhört svårt att släppa taget om någon eller något. Men det är vad som behövs för att fokusera på att vinna något nytt istället.
För det andra; Sluta försök komma över henne! Jag behöver inte komma över hon som är kärleken i mitt liv, jag behöver komma över ”historien” som jag berättar för mig själv om henne. Vi tenderar oftast att endast fokusera på det positiva om dem vi håller av när vi berättar historien och faktum är att den personen som vi inkluderar i den historien troligen inte ens existerar. Man kan säga att det finns två sidor av samma mynt när vi målar upp historien; på ena sidan myntet upplevs mycket njutning medan på den andra sidan så upplevs mycket smärta. Men även i sidan med smärta så erhålls en viss njutning utifrån historien, vilket gör det svårt att släppa den. Vi fokuserar lätt på vad som skulle ske om vi inte har historien. Det ger ofta upphov till frågor som; vad har jag, eller vem är jag, utan historien? Den andra sidan av myntet, njutningssidan om ni så vill, är inte heller problemfri och går ofta ut på att om vi bara ändrar på oss så kommer hon inse vad fel hon hade. Det tankemönstret ger upphov till det som brukar kallas för succefantasin, vilket är något som aldrig händer. Det förblir alltså bara en fantasi, hur mycket vi än vill motsatsen. Så nyckeln är att inte fokusera på någondera av sidorna utan att släppa myntet helt. Genom att göra det så blir man villig att läka eventuella sår och gå vidare.
I föregående inlägg, del 6; Emotions, så skrev jag om mina känslor och hur man inte kan rå för eller styra dem, men att man kan välja hur man hanterar och agerar utifrån dem. Faktum är att känslorna är det som föder och skapar tankarna som i sin tur skapar historien. Så genom att fokusera på att ändra eller släppa taget om sina känslor så ändrar man även sina tankar, vilket i sin tur hjälper en att släppa taget och gå vidare. Så nyckeln är med andra ord att ge sig på känslorna, inte tankarna. Det är viktigt att inte undertrycka och förtränga känslorna utan det är okej att erkänna när saker är dåliga och inte går som man vill. Att både känna igen och erkänna de dåliga känslorna ger en möjlighet till förändring. Det vill säga att man arbetar igenom känslorna istället för att arbeta runt dem och ignorera dem. Så hur skall då jag göra det? Arbeta igenom mina känslor. Jo, genom att använda mig av Dr David Hawkins ’Chart of Consciousness’, se bilden i slutet av detta inlägg, och helt enkelt lyfta mig själv till en annan medvetandenivå. Vad innebär då det? Vad skall jag rent konkret göra för att lyckas med det konststycket? Nedan lista med steg beskriver tekniken jag tänker använda mig av:
- Identifiera: Vad känner jag? I många fall är ett krossat hjärta lika med ”sorg” på medvetandeskalan, så det är vad jag försöker släppa taget om.
- Omfamna: Sitt med det, dvs ”sorgen”, i 1-10 min. Distrahera inte dig själv med andra saker och försök inte lösa det. Gå inte in på detaljer, spela inte om slingan, dvs berätta inte historien, döm inte, förebrå inte dig själv; jag borde inte ha gjort det, bara sitta där och andas med det och försök att tillåta känslan, dvs försök att tillåta ”sorgen”.
- Fråga dig själv:
- Kan jag tillåta den här känslan?
- Kan jag släppa detta?
- Kommer jag att släppa detta?
Ett sätt att ställa sig frågorna är att alternera fram och tillbaka, fram och tillbaka mellan två polariteter:
- Kan jag tillåta mig själv att känna mig så OLYCKLIG som jag gör i detta ögonblick? Kan jag tillåta mig själv att MOTSTÅ/HATA ______ lika mycket som jag gör i detta ögonblick?
- Kan jag tillåta mig själv att känna mig lika GLAD som jag gör i detta ögonblick? Kan jag tillåta mig själv att ACCEPTERA/ÄLSKA _____ lika mycket som jag gör i detta ögonblick?
Genom att oscillera mellan de två så når man till slut Neutralitet och därifrån, enligt skalan nedan, så är nästa steg Villighet att ändras och genom att ändras så når man Acceptans. Starka saker och även om det låter simpelt så här på pappret så är det inte lätt att genomföra. Inte lätt alls!
”I think it’s time I let you go. And that’s so hard to do because a part of me will be in love with you for the rest of my life. But the day dreaming, the running in place, it’s not healthy. I can’t do that anymore. Honestly there’s a part of me that’s always going to have feelings for you and yes, I might move on and try my best to be happy, but if I’m ever asked who I love, your name will always be the first one on my mind.”
Unknown
När man beslutar sig för att gå vidare så är det naturligt att man mår dåligt över beslutet men genom att göra det så sätter man sig själv främst. Man stänger gamla dörrar som konstant triggar en, man tömmer sig på negativa känslor, man väljer sin egen lycka och man accepterar nuläget. Det kommer finnas tillfällen när man vill tillbaka till det som varit, att man ibland tänker på det förflutna, men genom självdisciplin och genom att fokusera på annat så går det att släppa taget. Det viktiga är att bryta all kontakt, även om det verkar övermäktigt, släppa fantasin, eller historien, bli neutral till det som hänt, dvs det som varit, inse att det är OK att fortfarande älska dem och framförallt älska dig själv mer. Dölj och förträng inte din sorg, ge dig själv tid att sörja, men ge sedan dig själv en chans genom att ta hand om dig själv, utforska livet och satsa på dina drömmar.
”You can love someone and still choose to say goodbye to them.”
Oprah Winfrey
Så, där har ni hur jag skall släppa taget efter all denna tid och all denna vånda för att komma fram till, och våga erkänna (främst för mig själv), vem som är kärleken i mitt liv. Saker blir inte alltid som man tänkt sig, eller som man vill, och då får man anpassa sig, rulla med slagen och göra det bästa av situationen. För hur tråkigt det än är så är det ändå inte hela mitt liv. Har så otroligt mycket annat kul, spännande och braigt som pågår och det här var väl mer pricken över i:et än i:et självt. Faktiskt! Även om det kanske kan te sig annorlunda med det fokus jag gett det här i bloggen. Visst sörjer jag det, men det är ändå inget som gör att jag gömmer mig bakom en sten och försvinner. Tvärtom! Det triggar mig mer till att hitta nya saker, jaga nya drömmar, vilket gör mig trygg i att jag kommer kunna släppa detta och gå vidare. Kommer dock alltid sörja att jag förlorat, eller exkluderat, en riktigt fin vän från mitt liv, men så måste det bli. Kommer aldrig kunna vara på något annat vis utan att hamna tillbaka i det förflutna.
Med det så avslutas dessa projektinlägg även om själv projektet med att släppa taget kommer fortgå. Avslutningen, och för den delen sista stegen i att slutligen släppa taget, kommer att vara när jag knyter ihop säcken i Crossroads-inläggen och när jag, som jag skrev i föregående del, skickar en länk till denna blogg till henne med ett slags avslutningsinlägg. Målet är att allt det skall vara genomfört, klappat och klart till sista januari. Allt för att den första februari skall bli en nystart med allt som jag skrev om i Future World-inlägget i slutet av förra året.
Projekt No.1 – ??? [Tidigare Projekt #10, A, I och 1]
Projekt No.2 – Exercise [Tidigare Projekt #11 ”No Pain, No Gain”, H, III och Fit For the Future] – del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6, del 7, del 8
Projekt No.3 – Supellex [Tidigare Projekt #14 ”A Room With a View”, D, IV och Easy Livin’] – del 1, del 2, del 3
Projekt No.4 – Venatus [Tidigare Projekt #16, F, VI och Retro] – del 1, del 2, del 3, del 4, del 5
Projekt No.5 – Amare [Tidigare Projekt #5 ”A Change of Heart”] – del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6, del 7 AVSLUTAD
Projekt No.6 – Opus [Tidigare Projekt #18 ”A Leap of Faith”, G och V] – del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6, del 7, del 8, del 9, del 10, del 11, del 12, del 13, del 14, del 15, del 16, del 17, del 18
Projekt No.7 – ???
Projekt No.8 – Villa – del 1
Projekt No.9 – Vehiculum [Tidigare Projekt E] – del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6, del 7, del 8, del 9, del 10
Projekt No.10 – Hiems [Tidigare Projekt #4 ”Winter’s Heart” och II]– del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6